Yeti fyllde 7 månader igår och börjar ju bli en riktigt vuxen hund! Närmare året än nyfödd minsann, det är stort 🙂 Han är stor på riktigt också, vägde 17,7 kg förra helgen. Jisses, vad gör jag egentligen för att få så stora hundar hela tiden?

Yeti är en otroligt gosig hund, vill helst ligga på mig eller P med nosen mot halsen. Han skulle gärna få sova så om han inte bökade och sprattlade så mycket, men jag får inte en blund i ögonen. Däremot så ligger han vid fötterna, ihoprullad som en liten kanelbulle 🙂

Vi går en onlinekurs i agility foundations för Silvia Trkman men den verkar vara för lite äldre hundar. Det är hoppövningar och allt möjligt så deg hoppar vi över. Däremot tränar vi att ösa fram mot leksak, kliva upp på låda och runda saker. Han är riktigt härlig att träna, ger allt men har samtidigt hjärnan påslagen hela tiden! Vi tränar stabilitet också, att sitta stilla medan jag tränar någon av de andra. SVÅRT säger Yeti, men det funkar iaf skapligt om jag gör lugna grejer.

Det känns som att Yeti alltid har bott hos oss nu, han har verkligen glidit in i flocken. Båda de stora leker med honom ute och båda tycker att han är helt ok, även om Monster och katten blir lite trött på honom ibland.

Jag är så glad att just lilla Yeti fick flytta hem till oss!

Herr Gosnos

Syskonkärlek (eller iaf tolerans ;))