Månadsarkiv: november 2013

Världsmästare i gosning

Matten är sjuk, en seg förkylning som började redan i måndags bestämde sig för att bryta ut lagom till helgen. Det är tur att jag har en gosig Yetski som kan ligga på magen och värma eländig matte.

20131115-185054.jpg

Monster vill också gärna gosa men då vill Yeti ligga ovanpå! Inte så poppis hos storebrorsan.

20131115-185222.jpg

Jädra jobbiga hund tycker Monster

20131115-185335.jpg

20131115-185347.jpg
”Kan vi lämna tillbaka honom?” undrar Monster

Men det ser ju värre ut än vad det är och det vet Yeti. Matten får nog införa restriktioner på goset, den hund som är först får gosa, de andra får vänta!

Mera vallning med liten Yetski

Synen när jag och Yeti galopperade över åkrarna i söndags måste varit ganska underhållande. Efteråt var jag helt genomsvett och flåsade så att vinden började blåsa över slätten. Anledningen till språngmarchen var att jag ville komma över på andra sidan flocken och balansera med Yet, men han larvar bara efter fåren. Yet Yetski är nog den första hund jag har som inte är så intresserad av att springa upp och stoppa fåren hela tiden. Han är å andra sidan en stjärna på att driva dem. Han jagar inte, rusar inte, utan tuffar på i ett stadigt tempo efter dem och är rätt nöjd med det 🙂 Men när en kanske inte har lärt valpen ett ligg som dels överhuvudtaget fungerar hos fåren och dels fungerar så pass länge så att man hinner springa över till andra sidan av en fårflock så är det inte helt lätt att manövrera den springande fårflocken och den likaså springande valpen när alla är på väg IFRÅN en själv.

När dessutom den äldsta och den mest rutinerade hunden som är utsläppt för att hjälpa till bestämmer sig för att vara extremt olydig och inte ta ett enda kommando, ja då blir det lite svårt.

Efter ganska mycket av vad vi kan kalla fösningsträning 😉 lyckades jag komma över på andra sidan fåren och träna lite balans. Yeti vill då plötsligt gärna cirkla, men han vänder när jag viftar och då blir det ganska mycket pendlande istället. Men vi fick till ordentlig drivning också. Framför allt har samarbetet mellan Yeti och mig ökat väldigt mycket, han lyssnar, är mjuk och snäll och gör inget dumt. En riktig guldhund 🙂

Vi tränar ju faktiskt lite också

Vi har haft en väldigt lugn höst på träningsfronten, men lite har faktiskt hänt! Till exempel tränade vi agility i fredags och förra helgen. Trots att Monster inte tränade under hela oktober så gick han lysande. Man blir ju bra förvånad när hunden bara går in och sätter saker efter en lång period av vila! Monsters glädje över att få agilera var inte att ta miste på, ögonen glimmade och hela hunden lyste av lycka!

Troll var också entusiastisk när han glatt sprang ett varv på smallhöjd medan Yeti glatt hejade på. Det är fasen inte lätt vad man ska göra med sin galna valp när de vuxna hundarna tränar? Den bästa lösningen är att ha honom i bilen, men sitter han ensam så härjar han. Sitter han med Troll däremot så är han lugnare. Lugnast är Yeti när han får träna själv, då har han både fokus och koncentration och kan både springa fort och tänka samtidigt!

Vi vallade igår medan mörkret föll och Yeti var först ut. I den lilla inhägnaden blir det mest att fåren springer till ett hörn, vi plockar ut dem och de springer till nästa. Yeti är galen innan han kommer in i hagen, men så fort att får gå mot fåren drar han ner på tempot och knatar på med fin stil! Jag tog ut fåren och Yeti på det stora fältet för att se om vi kunde få mer flyt i träningen än i fållan och först blev det nån rusning, men efter en liten stund fick jag honom att balansera emot mig! Han sprang på cirkeln och jag stoppade upp och fick honom att vända och några gånger så balanserade han rakt emot mig också! Han är så otroligt lugn och sansad hos fåren, otroligt smidig! Jag lät honom också fösa i linan och han knatar på rakt fram. De första gångerna hos fåren märkte jag en tendens att vilja flanka hela tiden, men igår kunde han minsann både jobba på flankerna och gå rakt fram! Just nu verkar han vara en otroligt balanserad liten herre som inte är extrem åt något håll 🙂

Monster och jag hade en dispyt om att flanka höger sist vi vallade och jag trodde nog att den knuten skulle vara kvar igår. Döm om min förvåning när han gick jättefint åt höger! Märkligt, är det någon som har tränat min hund i smyg? Åt vänster är han däremot lite grund. Han har en tendens att suga in mot fåren på flanken. Han gick riktigt fint igår över lag och vi lyckades till och med dela några gånger. Delningarna är inte perfekta än, Monster vill inte riktigt släppa den andra flocken men det går framåt. Vi har ju inte jobbat särskilt länge eller mycket med delningen ännu.

Även Troll fick träffa fåren, men han var alldeles för het igår. Studsade som ett popcorn och fick fåren att poppa också. Men det gör inget, han är så söt ändå och han ska ändå inte tävla. Det viktiga är att han är lycklig, och det är han om han också får vara med ❤

Nu är det synd om Troll. Och han börjar bli en gammal hund :(

Det är verkligen inte Trolls höst i år. Det är fyra veckor sen han slog av sin tand och fortfarande är det inte bra. Jag har ju varit i Berlin i veckan och när jag hämtade hundarna hos pappa igår tyckte jag att Troll var lite svullen under ögat men eftersom han var väldigt svullen när jag lämnade honom hos pappa så var det ju ändå överlag mycket bättre. Men, i morse var det uppenbart mer svullet under ögat än vad det var igår.. Idag var det sista dagen på kuren med Kåvepenin också och det känns ju inte så vidare kul att han blir sämre i slutet av en pencillinkur.

Vi fick en tid på Valla djurklinik och fick träffa chefsveterinären Helena. Hon kändes mycket kompetent och duktig, dessutom hade vi en bra dialog om Troll. Även om hon undersökte förutsättningslöst var det snabbt uppenbart att det var tanden som var problemet. Det är förmodligen en annan slags bakterier, anaeroba, som spökar och på dem biter inte Kåvepenin. Vi fick med oss ett recept på Clindabuc med oss hem och dessutom en ordination på full dos med Canidryl så nu får vi verkligen hoppas att det hjälper! Jag vill ju bara att det här ska vara över nu!

Veterinären hörde ett lite oroande ljud på hjärtat också. Det var inte ett blåsljud, men det slog lite hårt. Tydligen är det ett tecken på att det börjar bli lite slitet 😦 Nu oroar jag mig ju för det också, även om det säkert inte kommer bli ett problem på ett tag. Det är jobbigt att få bekräftat att älskade Trolleboll är stel både här och där och att även hjärtat börjar bli trött känns ju inte alls bra 😦 Han börjar bli gammal fast 10 år egentligen inte är en särskilt hög ålder 😦

Mattes lilla gullgubbe, som så tappert stod på bordet och tryckte sig emot mig samtidigt som bakbenen skakade när veterinären undersökte honom.. Hon påpekade att vi verkade ha en väldigt bra relation, Troll litar helt på mig och håller blicken fast i min hela tiden.

Usch vad jobbigt det känns att det här är så segdraget! Om vi bara får bukt med tanden så hoppas jag ju att vi kan hålla artrosen i schack i flera år till, men jag vet ju egentligen inte alls. Vilken kort tid vi får ha dem hos oss egentligen…

20131109-190421.jpg
Svullen under vänster öga

På konferens i Berlin

Jag och några kollegor är på konferens i Berlin. Det är väldigt trevligt och vi lär oss mycket. Framför allt lär vi oss otroligt mycket av att prata med deltagarna från andra länder. Vi har pratat med polacker, skottar, irländare, walesare, tyskar, danskar och finnar. Förutom att öva på engelskan så är det otroligt lärorikt att få höra om problem och lösningar från andra länder.

Tyvärr finns det inte så mycket tid över för turistande, men lite hinner man ju se på promenaden mellan hotellet, konferensen och restauranger!

20131107-122015.jpg

20131107-122036.jpg

Igår sprang vi på ett gäng poliser som ville att vi skulle välja en annan väg eftersom det fanns en väska. Bombhot är ju lite läskigt, särskilt som det är nära hotellet, men som tur var hörde vi inte någon smäll.

Inatt kommer jag hem och imorgon ska hundarna hämtas hos pappa! De stora killarna vill säga, Yeti är hos snälla tant Karin och lektanten Nanny idag och hos P ikväll 🙂

Liten Yetski börjar bli stor!

Yeti fyllde 7 månader igår och börjar ju bli en riktigt vuxen hund! Närmare året än nyfödd minsann, det är stort 🙂 Han är stor på riktigt också, vägde 17,7 kg förra helgen. Jisses, vad gör jag egentligen för att få så stora hundar hela tiden?

Yeti är en otroligt gosig hund, vill helst ligga på mig eller P med nosen mot halsen. Han skulle gärna få sova så om han inte bökade och sprattlade så mycket, men jag får inte en blund i ögonen. Däremot så ligger han vid fötterna, ihoprullad som en liten kanelbulle 🙂

Vi går en onlinekurs i agility foundations för Silvia Trkman men den verkar vara för lite äldre hundar. Det är hoppövningar och allt möjligt så deg hoppar vi över. Däremot tränar vi att ösa fram mot leksak, kliva upp på låda och runda saker. Han är riktigt härlig att träna, ger allt men har samtidigt hjärnan påslagen hela tiden! Vi tränar stabilitet också, att sitta stilla medan jag tränar någon av de andra. SVÅRT säger Yeti, men det funkar iaf skapligt om jag gör lugna grejer.

Det känns som att Yeti alltid har bott hos oss nu, han har verkligen glidit in i flocken. Båda de stora leker med honom ute och båda tycker att han är helt ok, även om Monster och katten blir lite trött på honom ibland.

Jag är så glad att just lilla Yeti fick flytta hem till oss!

20131105-093656.jpg
Herr Gosnos

20131105-093728.jpg
Syskonkärlek (eller iaf tolerans ;))

Hinder på g

Jag har skaffat mig 12 hopphinder i år, alla är av den typen som sitter ihop undertill utan infångade. Att det saknas infångare märks framför allt när Monster ska hoppa hinder bakifrån. Dessutom känns det som att han inte tar hindren på allvar när de gör ett så klent intryck – vi har helt enkelt ett massivt problem med rivningar på hemmaplan! Vid hopp bakifrån tror jag att vi har en rivningsfrekvens på över 80 %.

Ända sen jag köpte hindren har jag haft en tanke på att såga isär dem nertill och svetsa om dem till regelmässiga hinder med infångare. Igår pallrade jag mig iväg till Mjölby Handelsstål och köpte 24 meter 20×20 mm fyrkantsstål och idag började pappa och jag bygga om hindren!

20131102-193841.jpg
Pappa sågar isär hinder med vinkelslip

Tre hinderstöd hann bli färdiga innan jag var tvungen att åka. De blir riktigt bra tycker jag!

20131102-194229.jpg
Det allra första färdiga hinderstödet!

Det mesta är uppsågat nu och en dags arbete till räcker nog för att få det klart!

Troll är unik. Och dyr i drift.

Trolls nos var fortfarande tjock, men rodnaden och den värsta stelheten i läppen hade börjat lägga sig när vi inställde oss hos tandläkare Torbjörn i morse. Troll fick lugnande medan Torbjörn konstaterade att Trolls svullnad var väldigt ovanlig. Om tanden blir infekterad brukar hundar tydligen få en tydlig svullnad under ögat, inte alls en sådan här svullen nos som Troll. Troll blev röntgad och sen låg han på bordet medan jag satt och jobbade utanför ett bra tag.

När Troll var färdig sa Torbjörn att en infektion gått runt bakom tanden och alltså hamnat på ett annat ställe än vad normalt infektioner av det här slaget gör. Det är tydligen helt unikt att få en sådan reaktion som Troll fått, aldrig på 10 000-tals hundar med samma tandfraktur hade han sett en komplikation på det här sättet. Det var dessutom helt otroligt att det skulle ske eftersom Troll har fantastiskt (!!!) fina tänder, både för sin storlek och för sin ålder. Om han inte hade haft så fina tänder hade prognosen sett sämre ut redan från början och tanden hade nog åkt ut, nu verkar det ha varit ren otur att det blev som det blev. Vad som har hänt då är troligen att Trolls tandkött har läkt för bra och för snabbt så att bakterier inte runnit ut utan att de har blivit instängda i tandköttet uppe ovanför tanden. Sen har de först hållits i schack av antibiotikan, men börjat växa igen när kuren var slut.

Halva tanden hade redan dött och Torbjörn rensade ut hela tanden och rotfyllde den. Att dra tanden var inget alternativ eftersom det var så infekterat och risken är att man öppnar upp för infektion uppåt i käkbenet om tanden dragits. Nu när den är rotfylld borde det läka fint och med 10 dagars antibiotika igen så ska nog Troll vara fit for fight med en normal nos inom några dagar.

Det här lilla kalaset var inte jättebilligt. Över 14 000 kr har den här tanden kostat nu.Tur att försäkringar finns alltså… Jag skulle aldrig våga ha mina oförsäkrade och faktum är att jag nästan varje år har gått plus på mina försäkringar. Det har jag nu gjort i år med.. Vad försäkringsbolaget har ersatt har vida överstigit det jag betalar för alla tre. Väl värt pengarna ändå när en får med sig en lagad vovve hem igen 🙂

20131101-141042.jpg
Trolls unika näsa

Nu sover Troll och tar igen sig efter tandläkaräventyret. Man blir rätt trött av att få lugnande faktiskt.. Vi får bara hålla tummarna och hoppas att det läker som det ska nu och att svullnaden lägger sig så att Troll snart ser ut som sig själv igen 🙂