Eftersom vallning är träningstemat denna snöfattiga vinter körde vi ett pass idag. Det gick både upp och ner och bitvis slet jag mitt hår kan jag säga. Till att börja med delningen med Monster. AC sa att på deras IK1-kurs fick de lära sig att hunden ska gå in bakom föraren och komma upp på andra sidan i samma riktning som föraren. Det tränade vi på ”torrt”, alltså utan får först och även om Mon gärna vill trycka sig in mellan mina ben så trillade nog polletten ner halvt om halvt iaf. Men att få till delningstillfällen i praktiken med fåren är typ omöjligt. De sitter ihop som klister och är apsvåra att få isär. Till slut gav jag upp, vi får fortsätta en annan dag..

Ute på fältet ställde jag upp en liten bana och upptäckte att vi är usla på krossen. Nu stod jag kanske 50 m bort och det är ju ändå inte så tokigt, vi satsar ju först och främst på IK1 och då går man ju med hunden. Hade jag gått med hade det säkert gått mycket bättre 😉 Den stora svagheten hos Monster kom iaf fram – det svåra i att växla mellan att driva och flanka. Men träning är ju det enda som hjälper 😉 Däremot utgången på hämtet är jag nöjd med även om han kan bli djupare. Lydia stod nämligen hos fåren och Mon brydde sig inte nämnvärt om det trots att vi inte tränat det på väldigt länge. Duktig kille!

Yeti, den lilla busen, kändes det fullständigt kaos med i hagen. Vi är inte helt överens om arbetsfördelningen, han och jag. Både Yeti och jag vill nämligen vara chef 😉 Nu är ju jag övertygad om att jag är den mest lämpade för den uppgiften (mitt CV är helt klart mer omfattande trots Yetis fördel av den genetiska dispositionen!) och större delen av vallandet handlar om att övertyga Yeti om att han INTE ska valla på egen tass utan att han ska balansera mot mig. Han vill annars mest springa åt höger, hela tiden. Vad nu det ska vara bra för?

Det går bättre på fältet tycker jag. På med lina och fösa fösa. Även flankerna sitter bättre på fältet. Däremot blir jag fullständigt genomsvettig. Det är lite skillnad att stå stilla och ropa kommandon åt Monster än att försöka balansera fåren mot en valp som vill flanka åt höger hela tiden. Fåren, som är lite tröga när de äldre hundarna vallar, är betydligt springigare när valpen kommer ut och jag får verkligen jobba!

Läggandet funkar bättre och bättre även om det är långt ifrån perfekt och de snyggaste rörelserna får han när han tjuvar på ligg och smyger framåt när han inte får. Är inte det typiskt så säg? När jag ber honom att gå framåt så går det ju långt ifrån sakta 😉

Nåväl, roligt är det. Önskar att det var ljusare på kvällarna så att man kunde åka förbi Karin på väg hem efter jobbet. Eller att jag bodde närmare Eva så att vi kunde gå på hennes kurser i delning, fålla och vissling! Vi får kanske pallra oss upp till släkten i Uppsala en helg och försöka få till lite kursande, det skulle behövas tror jag minsann, både för Monster och Yeti!