Den här veckan är en sån där lite körig vecka. Måndag – Jönkan över dagen, tisdag – hemmajobba på fm, tåg till Arlanda och flyg vidare till ett jävligt kallt Helsingfors, framme 20.30 på hotellet. Onsdag – möte hela dag med ett gäng finländare och en belgare, till flygplatsen vid halv fem, flygplatshäng under alldeles för lång tid, försenat plan och jada jada, flyg till Norrköping, bil till Linköping, hämta min bil, hem, ut med hundarna, hopp i säng lätt illamående och alldeles för mycket uppe i varv. Torsdag – Jönkan över dagen och slutligen fredag – distansjobb. Helgen är oklar, eventuellt kommer jag inte ur soffan förutom hundpromenader. Vi får väl se.

Jag är lite trött.. I morse ramlade jag in på jobbet strax före förmiddagsfikat och jag var så trött att jag tjöt en skvätt på min rum innan jag skulle iväg på ett möte som jag inte var förberedd på eftersom jag visst varit på resande fot. Men den positiva delen är att hela finlandsresan var väldigt givande och intressant! Endast när herrarna programmerare kom in för mycket på djupet med kodsnack och tekniska detaljer tappade jag fokus och flöt iväg i tanken en stund. Som en extra bonus har jag lärt mig sjukt mycket om Belgien på en mycket kort tid. Ja, och om Finland också såklart.

Dogsen har hängt hemma och det har löst sig riktigt bra eftersom Pascal har haft vältajmade möten med diverse fukttekniker och byggentreprenörer angående vår kära fuktskada. Inget ont som inte har nåt gott med sig, typ. Idag är de med mig i Jönkan och det mest spännande som har hänt är att en schäferhusse morrade (!!) på mig när vi passerade och att Yeti har lyckats kissa inte bara en, utan två (2!!!!) gånger på stackars Monster. Det här med att han har börjat lyfta på benet känns inte så kul längre, inte när han kissar på någon av de andra hundarna nästan dagligen! Allvarligt, ingen av de andra har varit så extrem, kan man träna bort det?