Månadsarkiv: januari 2014

Liten på jorden

Idag är jag en slagen hjälte. Jag har knappt sovit inatt för att jag har haft så ont i magen. Det mynnade ut i illamående och ett intimt samtal med Ulrik, den stora vita telefonen (som pappas granne brukar säga). Hela dagen har jag mått uselt och varit strandad i soffan. Som om det inte räckte så har jag rejäl ischias så jag kommer knappt upp ur soffan. Och just det ja, nacken gör ont som tusan också, men det är faktiskt självförvållat! Att slipa bort svetsloppor på 8 hinderstöd med vinkelslip var rejält jobbigt för både armar och nacke! Men inte desto mindre är det besvärligt för det.

Hindren är alltså nästan klara! 10 står här ute och är färdiga sånär som på lite färg. Ytterligare 10 ligger i baksätet på min bil och inväntar förzinkning innan de får stå ute. 4 står hos pappa, svetsade och klara förutom lite slipande och tvättande. De blev jättebra! Regelmässiga och fina. Så himla nöjd! Dessutom har det varit riktigt roligt att göra dem. Jag har aldrig jobbat med stål innan och nu har jag både sågat, borrat och slipat. Däremot har pappa skött svetsen. Men det är kul att jobba med händerna och få lära sig nåt nytt!

Hundarna har faktiskt köpt en rejäl vilodag. Kanske beror det på det myckna vallandet som hundarna har accepterat att vila precis hela dagen? Skönt är det att de inte har tjatat så mycket för att få promenader och underhållning som matten inte orkar ge. Igår vallade vi ju igen. Monster fick det största passet och jag blev riktigt sugen att starta IK1 med honom! Vi har en hel del att jobba med men grunderna finns ju! Och styrningen kommer vi framåt med. Igår lyckades vi till och med att dela riktigt bra! Om snön håller sig borta så finns det nog en chans att vara startklara till våren 🙂

2013 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 30,000 times in 2013. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 11 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Vallning är SVÅRT!

Eftersom vallning är träningstemat denna snöfattiga vinter körde vi ett pass idag. Det gick både upp och ner och bitvis slet jag mitt hår kan jag säga. Till att börja med delningen med Monster. AC sa att på deras IK1-kurs fick de lära sig att hunden ska gå in bakom föraren och komma upp på andra sidan i samma riktning som föraren. Det tränade vi på ”torrt”, alltså utan får först och även om Mon gärna vill trycka sig in mellan mina ben så trillade nog polletten ner halvt om halvt iaf. Men att få till delningstillfällen i praktiken med fåren är typ omöjligt. De sitter ihop som klister och är apsvåra att få isär. Till slut gav jag upp, vi får fortsätta en annan dag..

Ute på fältet ställde jag upp en liten bana och upptäckte att vi är usla på krossen. Nu stod jag kanske 50 m bort och det är ju ändå inte så tokigt, vi satsar ju först och främst på IK1 och då går man ju med hunden. Hade jag gått med hade det säkert gått mycket bättre 😉 Den stora svagheten hos Monster kom iaf fram – det svåra i att växla mellan att driva och flanka. Men träning är ju det enda som hjälper 😉 Däremot utgången på hämtet är jag nöjd med även om han kan bli djupare. Lydia stod nämligen hos fåren och Mon brydde sig inte nämnvärt om det trots att vi inte tränat det på väldigt länge. Duktig kille!

Yeti, den lilla busen, kändes det fullständigt kaos med i hagen. Vi är inte helt överens om arbetsfördelningen, han och jag. Både Yeti och jag vill nämligen vara chef 😉 Nu är ju jag övertygad om att jag är den mest lämpade för den uppgiften (mitt CV är helt klart mer omfattande trots Yetis fördel av den genetiska dispositionen!) och större delen av vallandet handlar om att övertyga Yeti om att han INTE ska valla på egen tass utan att han ska balansera mot mig. Han vill annars mest springa åt höger, hela tiden. Vad nu det ska vara bra för?

Det går bättre på fältet tycker jag. På med lina och fösa fösa. Även flankerna sitter bättre på fältet. Däremot blir jag fullständigt genomsvettig. Det är lite skillnad att stå stilla och ropa kommandon åt Monster än att försöka balansera fåren mot en valp som vill flanka åt höger hela tiden. Fåren, som är lite tröga när de äldre hundarna vallar, är betydligt springigare när valpen kommer ut och jag får verkligen jobba!

Läggandet funkar bättre och bättre även om det är långt ifrån perfekt och de snyggaste rörelserna får han när han tjuvar på ligg och smyger framåt när han inte får. Är inte det typiskt så säg? När jag ber honom att gå framåt så går det ju långt ifrån sakta 😉

Nåväl, roligt är det. Önskar att det var ljusare på kvällarna så att man kunde åka förbi Karin på väg hem efter jobbet. Eller att jag bodde närmare Eva så att vi kunde gå på hennes kurser i delning, fålla och vissling! Vi får kanske pallra oss upp till släkten i Uppsala en helg och försöka få till lite kursande, det skulle behövas tror jag minsann, både för Monster och Yeti!

Gott Nytt 2014!

Jag sitter och njuter av att vara ledig i soffan med sovande hundar runt mig. De är lite trötta efter nyårsfirandet, särskilt Yeti skulle jag tro! Han höll igång hela dagen igår och borde nog sova hela dagen för att kompensera 🙂

Jag inledde nyårsafton med att shoppa kläder och mat, sen ilade jag hem, hämtade hundarna och åkte till AC för en nyårspromenad! 8 hundar skuttade lösa omkring på fälten och i skogen. Vi avslutade med att grilla korv i skogen medan hundarna busade runt. Totalt var vi ute i över 3,5 timmar och det kändes som att hundarna borde vara nöjda så till kvällen.

20140101-102727.jpg

På kvällen kom Lydia, Jessica, Anna-Carin och Axel med barn och hundar över och vi åt 3-rätters middag samt en himla massa tilltugg. Väldigt gott och mycket trevligt! På 12-slaget åt vi 12 vindruvor enligt spansk tradition, men jag får nog öva på att äta snabbare så att jag inte har två kvar när klockan slutat slå nästa år 😉

Yeti lekte utan avbrott hela kvällen tills vi delade av hundarna. Föremålen växlade, än var det Lyra, än var det Pixel, men Yeti höll igång konstant. Han saknar insikt om när han borde vila den lille rackaren 😉

Alla hundar var lugna och avslappnade inomhus trots att en granne brände upp runt 10 000 kr några hundra meter bort. Vi har inga grannar precis intill utan det är åker en bit åt alla håll, en klar fördel på många sätt! Det gjorde att inga raketer smällde precis vid huset och även om vi såg en hel del raketer och ljussken genom fönstren så hördes nästan ingenting in till oss.

Däremot hade vi otur när vi var ute på en snabbkiss tidigare på kvällen och flera raketer smällde på vägen till soptunnan och tillbaka. Troll blev jätterädd, Monster nervös och Yeti mest frågande. Eftersom ingen hund hann rasta sig gick vi ut igen när det verkade som om grannen tog paus och även om Troll var väldigt skeptisk och bara ville gå in igen så hann de iaf rasta sig.

Jag måste ändå säga att även om den här nya grannen verkar helt galen i fyrverkerier så har det inte smällt något dagarna innan nyår och de började smälla hyfsat sent igår kväll så det är väldigt mycket bättre än vad det var när vi bodde i stan. De enda raketerna som Yeti har hört är de som sköts igår. Det är skönt! Däremot undrar jag hur i helvete man är funtad i skallen som glatt bränner upp 10 lakan på en kväll? Tänker man inte alls på djur eller på alla gifter som nu ligger dels på vallen och dels på rapsåkern utanför? Helt obegripligt.

Nåväl, nyårsafton är över, ett nytt år är här och jag tror att det kommer att bli alldeles, alldeles underbart 🙂