Träningen som liksom bara händer

Jag tänker att vi knappt har tränat något alls i vinter eftersom vi inte varit på klubben vare sig i Linkan eller Jönkan och det har varit lite för snöigt att träna hemma. Jag är lite dålig på att träna inne också, min fantasi tryter liksom när jag ska träna tricks. Men egentligen tränar vi faktiskt en hel del!

Till att börja med går jag med alla tre lösa i urbana områden. Det innebär att även Yeti som är lika social som en labrador och som liten hade rätt många vallhundshyss (som cykelvallning och joggarjakt) för sig går lös så mycket som möjligt. Att de går lösa är förstås inte villkorslöst, förbipasserande ska aldrig behöva känna sig osäkra på mina hundar och jyckarna ska aldrig springa fram till en annan människa. Det innebär att under en promenad kanske jag kallar in hundarna 20-30 gånger, säkert fler vissa dagar! Det blir galet många inkallningar och dessutom väldigt många tillfälle där hundarna ska sitta stilla, sitta fint eller sitta på en bänk när störande joggare passerar! Mycket nyttigt!

Vi tränar också på hundmöten många gånger under en vecka. I början hade jag problem med att Yeti gjorde utfall och det blev lite av en handfull när Troll och Yeti hetsade varandra. Nu kortar jag upp kopplen och håller kontakt med Troll så att han håller sig i skinnet. Då uppför sig Yeti oftast riktigt bra. Monster är alltid snäll, han vill på sin höjd sätta sig och kika på den andra hunden så han är absolut lättast.

Det finns även väldigt många träningsmöjligheter längs våra promenadvägar i form av lyktstolpar! Runt dem kan vi träna på höger- och vänstersvängar och även multipla wraps, att hunden ska springa flera varv runt. Det är svårt men vi börjar nå dit!

Även lite andra tricks och övningar gör vi längs vägen som startövningar och slalom mellan benen. Men den allra viktigaste övningen är den som de icke tränande hundar får göra, nämligen att ligga stilla! Mitt mål är att hundarna ska kunna ligga lösa och titta på när jag tränar agility men riktigt där är vi inte än. Nu har vi kommit så långt att även Yeti kan ligga still när Monster springer runt en stolpe och får kamp som belöning! Han börjar bli riktigt duktig även om det är svårt att hålla sig ibland!

Nu längtar vi ju ändå tills att hindren kommer ut och vi kan träna på allvar, men förhoppningsvis har vi ett stadigt ligg på Yeti innan utesäsongen börjar 🙂

Advertisements

Posted on 26 februari 2014, in Yeti. Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Jag saknar all den där miljöträningen som man fick i stan! Vi har tex aldrig träffat en annan hund när vi är ute och går. Ja, förutom på klubben eller tävling. Men vi har träffat några människor och en hel del bilar. Men inte den där dagliga träningen med cyklister, gångare, joggare, barn i alla deras former och andra hundar. Tänk vad duktiga stadshundar blir!

    • Ja jag är väldigt glad över att jag har veckopendlat nu när Yeti varit liten! Han hade absolut inte fått all träning han behövt om vi enbart bott på landet 🙂

  2. Min äldsta har tappat stadgan helt, jag har precis börjat om med plats på filt när andra hunden tränas. Minstingen är mkt bättre på sånt!

  3. Hejja! Det låter ju som ni får till massor med bra träning! Även när ni inte ”tränar nått” 😛

%d bloggare gillar detta: