För den oinvigde kan jag berätta att RC står för running contacts och alltså handlar om kontaktfält. Funderingarna gäller Yeti, som just nu är som ett oskrivet blad när det kommer till klätterhindren. Fördelarna jag ser med RC är framför allt att de är snabbare, med 2o2o finns en större risk med att hunden smyger ner i position och det tar lite längre tid att stanna. Monster har från början rätt bra 2o2o men tävlingskåt som en är så har jag släppt lite på dem vilket gör att de absolut är snabbare men kanske aningen mer osäkra.

Eftersom jag inte ha en egen balans och eftersom klubbens balans inte är höj-och sänkbar funderar jag på något annat än vanliga rc. Något som är lättare att bära med sig eller lösa utan allt för mycket trassel. Så nu är jag inne på antingen bumpers eller någon target av något slag. Men vad och hur? Det vet jag inte ännu. Det är knappt några som kör med bumpers på balansen och det gör att det känns lite läskigt samtidigt som jag är nyfiken och lite lockad av den metoden. Det är däremot rätt många som kör med bumpers på Aet och är nöjda med det så det får det nog bli. Jag tror att det nog kan bli så med Monster också när jag ändå är i farten.

Normaltillståndet gäller min numera lite tjockare mage och följderna av det. Jag har mått oförskämt bra i min graviditet, inget illamående och mest bara trötthet. Att vara gravid kan ju ses som ett ”normaltillstånd” som jag fick höra häromveckan apropå lämpligheten i att hänga med på kursen vi ska hålla i slutet av maj och som råkar vara vid Höga kusten och håller på i fyra dagar, halva den tiden i fält. Men att vara gravid verkar föra med sig en massa saker som vare sig hen som definierade graviditet som ett normaltillstånd eller jag har haft en tanke på. Jag menar, inte hade jag tänkt hänga på akuten tre gånger på en vecka och nu tvingas ta sprutor i magen två gånger per dag som följd av en tråkig blodpropp? Eller att jag för den delen den här veckan skulle ligga sömnlös i två nätter för att mitt tandkött har sparkat bakut, svullnat upp och bara gör allmänt jätteont? Eller att min eksem skulle bli värre och att det ibland kliar så att jag håller på att bli tokig! Eller att mina ischiasnerver skulle bli så känsliga så att jag just nu har svårt att gå för att mitt vänstra ben helt enkelt vägrar att samarbeta? Men allt detta är säkert också bara normalt och inget att hänga upp sig på 😉

Nu har jag ju bara gått halva tiden så jag har gott om tid att utforska eventuella andra krämpor som jag hoppas att jag slipper. Även om att vara gravid är ett ”normaltillstånd”  så verkar ju knappast kroppen riktigt vara på humör för att samarbeta med mig om vilka aktiviteter som kan vara lämpliga. Kursen i slutet av maj har jag till exempel bestämt mig för att hoppa över. Agilityträningen ikväll fick också stryka på foten (tack ischiasnerven för det). För att inte tala om tävlingen förrförra helgen som jag inte kunde genomföra pga av min propp som (förstås) orsakades av gravidhormoner.

Nu har jag nog gnällt färdigt för dagen även om tanken på att sticka flera sprutor i min stackars mage (som numera är vit med väldigt många blåmärken på i varierande storlekar) får mig att rysa. Jag avslutar helt enkelt med ett hett tips att inte berätta för någon som är gravid att det är ett normaltillstånd. Det verkar nämligen aningens provocerande när på någon som sitter där med sprutan i handen för att hitta ett icke blåmärkestäckt ställe på magen att sticka sig själv på. Och nej nej nej, jag är inte alls bitter 😉