Yeti fyllde 11 månader igår och vi firade med att få ett skärsår i tassen och huvudvärk. Yeti hade alltså en betydligt tråkigare dag på sin 11-månadersdag än vad han själv hade önskat! Skärsåret i tassen är inte så djupt, men det är svårt att hålla rent. Vi slog in tassen i ett litet paket till Yetis stora förtret, men tasseländet glömdes bort så fort vi kom ut och Yeti roade sig sedan med att hoppa i varenda dypöl och kärr hela vägen runt Rocksjön. Gissa vems tass som INTE var torr och ren när vi kom hem igen? 😛

En sån här stor och stilig herre har Yeti blivit! Han är en riktigt härlig hund nu, tränar med full fokus och fullt ös så länge det inte är alltför många hundar som springer runt omkring och det ska bli superkul att utöka agilityträningen framöver! Att gå lös är nemas problemas och inkallningen är riktigt bra även om jag inte litar på honom i samma utsträckning som de stora killarna. Största smolket i bägaren är att han drar som en idiot i kopplet när det är andra hundar i närheten, båda såna han känner och främmande hundar. Matten har en tendens att bli lite sur då, men å andra sidan minns jag att Monster var betydligt värre när han var en bra bit äldre än vad Yeti är nu så förmodligen kommer även Yeti att lära sig vartefter.

Liten har blivit större och dessutom riktigt snygg!

Var tvungen att lägga in den här roliga bilden också där Yeti sitter på Monsters huvud 😀

De 23 veckorna står jag och magen för! Nu frågar folk rakt ut om jag är gravid (eller skämtsamt om jag har ätit för många semlor i år) och det sparkar för fullt på kvällarna och när jag kör bil 🙂 Det blir mer och mer påtagligt att det bor en alldeles egen liten person där inne! Mitt största bekymmer just nu är att jag håller på att växa ur mina jackor INNAN våren har kommit! Kris och panik 😛 Har köpt en tjockisjacka på nätet som borde komma snart, men vad ska jag ha som hundjacka? Ett olöst mysterium än så länge..  Sen är ju sprutorna jävligt jobbiga för att säga det rent ut, men utöver det så är det bra 🙂 Inga foglossningar eller såna tråkigheter ännu och det känns faktiskt inte alls som att jag har blivit tyngre under vanliga promenader! Det är skönt det tycker jag 🙂 Däremot är jag nog lite klumpigare i agilityn, men än så länge går det utmärkt att springa! Enligt min plan ska jag tävla tills slutet av april, vi får se hur rörlig jag är då 😀

(Blogg100, inlägg 5)