Äntligen fick Monster och jag starta i klass 3! Känns ju nästan fånigt men jag var riktigt nervös och det kändes rätt speciellt att gå banan med alla klass 3-förarna! Det var ju flera år sen jag stod på en klass 3-bana med Troll och det var betydligt högre svårighetsgrad än vad jag och Mon är vana vid i klass 2.

Hur gick det då? Jo, Mon tjuvstartade med nån sekund så jag kom lite efter i starten. Sen var det ett hinder som stod väldigt nära slalom och den fällan föll många i, så även vi. Jag kom av mig och strulet efter berodde på det. Sen tog jag helt slut när det var tre hinder kvar, blev liksom bara stående, helt utan energi eller ork att göra klart banan. MEN vi hade kul och det fanns bitar som kändes fina 🙂 Jag verkligen älskar att köra agility med Monster, han gör verkligen sitt bästa och är så himla mycket schysstare nu är för ett par år sen! Den totala känslan var vi gjorde något riktigt roligt ihop och att vi verkligen är ett team! Inte ett perfekt team, men ett team som jobbar ihop och som verkligen älskar att vara på banan 🙂

Jag vet att jag tjatar väldigt mycket, men hela kvällen var jag otroligt trött och allt kändes lite som en dimma. Dessutom är det betydligt jobbigare att springa sen jag blev gravid. När jag pratade med AC idag sa hon att hon också känt att banorna var några hinder för långa när hon var gravid. Så det här är väl nåt som kommer bestå under våren och jag ska absolut be några vänner skrika extra mycket på mig under de sista hindren på de starter vi har framöver så att jag får lite extra energi i slutet av loppet 😉

(Blogg100, inlägg 9)