Vädret har varit riktigt uselt här men vi har åtminstone inte haft snö och jag chansade på att agilityplanen vid JBK inte skulle vara dränkt. Det var den inte heller utan varje hund fick ett litet pass innan mörkret föll.

Det är så härligt att se hur glada jyckarna blir av agility! Monster blir helt lycklig och jag blir lika lycklig bara av att se honom 😀 Han har ju varit lite deppig sen Yeti kom men under hösten och vintern har han gradvis blivit gladare. Nu börjar Monster och Yeti bli riktiga polare och lite träning på det så lyser han som en liten luddörad stjärna och är så söt att en vill äta upp honom 🙂 Duktig var han också, plutten!

Yeti är ju rolig eftersom det är en sådan kort tid som han överhuvudtaget vetat vad agility är, men han är ändå övertygad om att det är superkul! Han fullkomligt älskar att träna och då är han i sitt esse 🙂 Själva agilityn gick bra men Yeti vill gärna springa direkt till utlagd leksak utan att springa åt fel håll först. Och så springer han bakom ryggen på mig, busen! Söt är han ändå och idag tyckte jag nog att han satsade mer på att ta hindren! Det gick att kalla in mot en tunnel utan att peta in honom i tunneln och jag tycker att han utvecklas massor för varje pass!

Mina finaste!

(Blogg100, inlägg 25)