Vi har fått en ny hund i flocken. Hunden är en hund som är väldigt lik Yeti till utseendet men som är fullständigt gräslig! Hunden dyker bara upp utanför hemmet och ersätter liksom den gulliga Yeti. Hunden drar helt otroligt mycket i kopplet när vi möter andra hundar eller går med andra, han gör utfall mot andra hundar, morrar massor åt en del hundar (som Pesto och Asko), har svansen liggande på ryggen och är en riktig spännräka. Han beter sig ungefär som en 18-20 årig kille som pumpat muskler på gymmet hela vintern och nu går på stranden och stöter på alla brudar och muckar med alla killar. Han är alltså riktigt riktigt charmig. Inte 😉

Som tur är så är Yetin vi har här hemma fortfarande världens raraste gosnos. Han är gosig, busig, lekfull, mjuk och härlig. Han är jättefin att träna i agilityn och går så bra! Sen är han iofs lite het i vallningen men det ska vi få fason på 🙂 Det främsta sättet vi märker av hormon-Yeti på hemmaplan är att han har blivit extremt noggrann med hygienen av Petter-Niklas! Jisses alltså, den där snoppen borde snart på skavsår av allt slickande!

Det är ju en himla tur att Yeti är sig själv hemma iaf (även om snoppslickandet gärna får avta), det där hormonmonstret som har testosteron sprutandes ut ur öronen kommer nog att ge med sig med tid och träning och släppa fram den härliga Yetskin även på bortaplan! Det är väl så när en nyss har fyllt 1 år att hjärnan och öronen lite är fylld med ludd istället för vanligt hundvett, inte lätt att göra rätt när kropp och huvud slår slint och en bara är uppfylld av en massa känslor och väldigt lite förstånd 🙂

Det är ju tur att han är söt ändå ❤

(Blogg100, inlägg 55)