Ja det här blev ju ingen vidare dag. Inledde med att gå upp klockan 5 för att ta spruta och sen somna om. Jag skulle ta blodprov kl 8 och då måste sprutan tas 3 timmar innan. Väl på US var jag väldigt svårstucken, först på tredje försöket lyckades sjuksköterska nr 2. Jag blir stucken så ofta numera att mina kärl ständigt är i någon del av läkningsprocessen och det gör det inte lättare att jag är svårstucken från början. Jag fattar inte hur folk som sticks ännu oftare klarar det? Blir inte alla kärl trasiga till slut? Jag skulle iaf aldrig klara att vara sprutnarkoman. Men de som blir sprutnarkomaner kanske alltid har fina och lättstuckna kärl?

Nåväl, jag tog mig till Mjölby innan jag fick migränkänningar och synstörningar. I Väderstad kunde jag bara se delar av vägen och de andra fordonen så jag åkte av och vilade i bilen på en parkeringsficka i någon timme innan jag vände och åkte hem igen. Efter några timmars sömn har den värsta huvudvärken lagt sig även om jag är rätt mör.

Jag blir lite trött. En spruta, tre nålstick och ett migränanfall är lite mycket innan klockan ens slagit 10 tycker jag faktiskt. Innan jag blev gravid brukade jag få 1-2 anfall om året, men nu verkar det komma varannan vecka. Suck. Jag längtar tills att min kropp är normal igen, när jag slipper sprutor, migrän, konstant trötthet och foglossning.

När jag vaknat till i soffan kom Troll uppkrypandes och tryckte sig intill mig. Han skakade hela han som i frossa. Nosen och tandköttet var kalla och slemhinnorna bleka. Han var väldigt ängslig och skickade sig hela tiden runt munnen. Jag blev riktigt orolig men tänkte att jag skulle börja med universallösningen på Troll-baserade problem; promenad, dvs tänka på något annat och mat. Om inte det hjälpte tänkte jag ringa veterinär.

Det hjälpte som tur var och nu verkar Troll må bra igen. Det är verkligen märkligt, jag fattar ingenting? Varför blev han sådär konstig? Är det någon som har en idé? Han gnällde på ett annorlunda sätt när vi skulle gå ut också men efter en stund var han normal och han kissade, bajsade och rörde sig normalt. Väl hemma åt han upp sin mat med god aptit. Så himla konstigt? Han kan ju bli ängslig ibland men den här gången verkade han må riktigt dåligt även om det var oklart på vilket sätt och vart?

(Blogg100, inlägg 64)