Det är många som delar med sig av hur det kommer bli att få en bebis, att livet kommer att förändras, en kommer aldrig ha varit så trött och känt sig så isolerad osv osv osv. Och det kanske inte går att förbereda sig på, även om jag är övertygad om att vissa saker går LÄTTARE att vänja sig vid när en har fyra husdjur i familjen. Det där till exempel om att en alltid måste ta hänsyn till någon annan och aldrig kan ta helt själviska beslut. Hundarnas väl och ve kommer ju alltid i första hand. Att ännu en liten varelse kommer att vilja ha uppmärksamhet känns inte som att det kommer vara en katastrof utan mer bara en omfördelning av resurserna.

En annan sak som de lite mer icke hundmänniskorna tar upp när det kommer till bebissnack är att det mesta kommer att handla om bajs. Hur det ser ut, hur det luktar, har hen bajsat eller ska hen bajsa, vem ska byta blöjan osv. Dock så tror jag att det är svårt att slå den gängse hundägaren i just detta ämne. Har hunden bajsat, ska hunden bajsa, är hunden förstoppad, är hunden för lös i magen, bajsar hunden för mycket, har jag bajspåse med mig, är det HÅL i den enda påsen jag hade med mig? Ja frågorna är oändliga. Bebisbajs känns helt klart äckligare än hundbajs när jag tänker på det, men jag gissar att jag kommer vänja mig. Trots allt så är ju bajs en känner till mindre äckligt än andras bajs. Jag tycker inte alls att det är äckligt att plocka upp mina hundars bajs, men när jag står där med påsen i handen och ser en annan hunds bajs ligga och skräpa och se äcklig ut sådär i största allmänhet och jag inte har någon anledning att INTE plocka upp den, ja då vrider jag mig i äckel. Tänk, en ANNAN hunds bajs, dessutom kall. UUUÄÄK! Jag gissar att det är precis samma sak med barnbajs. Eget bajs och andras skit heter det väl? Eller, eh, ja typ iaf… 😛

Bajs är ju något en ständigt ställs inför på mer eller mindre önskade sätt. Hundägare som inte plockar upp, någon som inte städat toan efter sig, kattbajs i sandlådan eller hundskit under skon. Senast i tisdags morse frågade jag mig när jag klev ut i hallen på övervåningen, är detta kattbajs eller hundbajs jag känner lukten av? Om det var kattbajs så hamnade det inom kategorin ”inget att bry sig om” eftersom kattlådan står i badrummet och lukten mycket väl kan kännas i hallen om katten precis nyss utfört sina behov. Jag gläntade på toadörren, men nej. Ingen nymorgnad katt. Fan. Detta var klart dåliga nyheter för mig.

Ja, jag behöver kanske inte säga mer än att anledningen till Trolls eländiga uppsyn i måndags fick ett allt tydligare svar ju närmare jag kom köket. Bajs i hallen. Bajs i köket. Bajsstänk på väggarna.. Ja ibland är det bara helt underbart att ha hund 😉 Stackars Troll var riktigt risig på morgonpromenaden och jag fick inleda morgonen med att storstäda köket. Som sagt, underbart.

Nu mår iaf Troll bra igen, de här kapslarna från hälsokosten är ju helt fantastiska! Ingen fasta, inget ris, ingen fisk, inget meck, bara en mindre portion färskfoder med en kapsel till frukost (direkt efter rännskitan, det ni!) och magen stabiliserades direkt. Ingen mer diarré och nu är han uppe i normal nivå med mat igen. Digest har sparat mycket pengar, tid och stress över dåliga magar för mig!

Nu hoppas jag att magarna håller sig friska ett tag igen Även om detta med färskfoder absolut har gjort att de dåliga magarna har minskat i frekvens så är de tyvärr inte helt borta. Jag önskar helt enkelt att jag kunde tänka mindre på bajs, men det är nog faktiskt precis just det – ett önsketänkande. Dock, detta med bebisbajs känns som en barnlek i jämförelse 😉

(Blogg100, inlägg 67)