En lätt pestig vecka

Mm vill ni inte läsa nåt gnäll så sluta läs nu. Jag är både trött, ledsen och bitter så jag kan lova att detta inlägg inte alls blir upplyftande!

Den här veckan har varit vidrig! Med inledningen att en ruta på bilen knackades och min handväska med plånbok och hemnycklar blev stulen så har veckan fortsatt dåligt. Först ett låsbyte i huset, spärrande av kort och anmälande till försäkringsbolag osv osv. Sen har Yeti ont i en tå och går i koppel, något som nog skulle vara jobbigt i vanliga fall men som denna vecka har varit en mardröm. Yeti är osäker vid hundmöten och drar gärna i kopplet så ofta han kan och det är jobbigt i vanliga fall. När en nu råkat få foglossning samma vecka så är det vidrigt! Varje litet ryck en hund gör som rubbar min balans bara lite lite skär genom ben och höfter och gör bara djävulskt ont. Hade jag kunnat gå med alla hundar lösa hade det underlättat, massor! Men nu går inte det.. Jag har typ gråtit på promenaderna i veckan och nosgrimma blir obligatoriskt nästa vecka. Förutom att det gör ont känner jag mig dessutom som världens sämsta matte som bara är sur och grinig! Inte alls kul..

Utöver detta gnäll så är jag lite less på att jag numera är objektet den gravida kvinnan. Framför allt klarar jag inte att folk ska diskutera min kropp och hur den ser ut hela tiden. Visst att jag är tjock men så mycket mer finns väl inte att säga? Värst var häromdagen när en kollega tyckte att det var så himla ”gulligt” att jag har börjat vagga när jag går. Hon hade typ tårar i ögonen för att jag är så himla gullig. Jag blev så paff att jag inte sa nåt, men faktum är ju att vaggandet beror på att det gör ont!! Jag KAN ju inte gå normalt! Att resa sig upp och börja gå gör skitont! Det är verkligen inte alls roligt och att någon får tårar av gullighet för att jag har ont känns bara jävligt nedvärderande! När jag igår inte kunde sova för att det gjorde så ont så var tanken på att folk dessutom tycker att eländet är gulligt knappast det som fick mig att somna snabbare.

Nä nu vill jag bara hem till vårt hus så får hundarna vara mer trädgårdshundar och hussehundar ett tag och så kan jag kanske få ta mig runt här hemma utan kommentarer om hur det ser ut när jag går? Jag är ärligt talat rätt trött på både sprutor och migrän och foglossning och ont i fötterna redan och det är ganska lång tid kvar ändå. Får en hoppas på att bebis tänker komma ut tidigare än planerat? Iaf med ett par veckor eller så? Please???

(Blogg100, inlägg 74)

Advertisements

Posted on 15 maj 2014, in Bebis, Yeti and tagged . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Ninnie Lindvall

    Du FÅR vars gnällig när allt går emot! Det irriterar mig fortfarande när till pch med vänner (?) tilltalade mig med ”heeej, hur mår lilla magen då?” Och tittade på min mage.
    Hallå, du är min vän, mina ögon sitter här uppe och det är mig du talar med, ville jag säge. Orkade inte

    • Ja det är ju ändå fortfarande en människa med en tjockare mage det handlar om, inte en vandrande mage. Men som en annan kollega uttryckte det: nu är du ett heligt käril, allt handlar om bebisen nu!

  2. the crazy pack

    Fy, lider med dig! Vet precis vad den där smärtan gör med humöret och hur den reagerar påminsta lilla dragande i kopplet.
    Undvik ALLT som gör ont, så mkt du bara kan. Det blir bara sämre av att utsätta sig för det som gör ont. Och blir det inte bättre, ta kontakt m sjukgymnast för att få tips på hur du skall underlätta. Tänk sen även på att ta det lugnt efteråt, även om det känns bra. Själv gick jag ut för hårt och har nu fått tillbaks skiten trots att loppan varit ute i över en månad nu 😦 Inge kul alls!

    • Men fy din stackare! Hoppas verkligen att det vänder och ger med sig 😦 Jag försöker vila! Ska försöka ha tålamod att ta det lugnt 🙂 Jag tror det kommer bli lättare när jag slutar jobba och kan rasta hundarna under enklare former, nu måste de ju ut på promenad för att överhuvudtaget röra på sig och mattesamvetet finns ju där..

%d bloggare gillar detta: