Strålande väder och perfekt att ha tid att ta en lång och långsam promenad runt Rocksjön. Jyckarna vill bada och både Troll och Monster hoppade i! Yeti är lite mer skeptisk och badar än så länge bara tassarna 🙂

Jag läste ut boken ”Att föda” idag och känner mig som om jag tagit ett steg närmare förberedelsen inför att bebben ska ut. Det slog mig när jag slog ihop boken att jag verkligen hade velat prata med mamma om att föda. Hon födde fyra barn och jag var med när min lillebror Gustav föddes. Hon använde ingen bedövning, inte ens lustgas och jag minns det som otroligt okomplicerat och naturligt. Jag var iofs ett naturbarn, kunde sitta i timmar och vänta på att en lammunge skulle födas och jag hade redan som 10-åring tappat räkningen på hur många djurungar jag sett födas. Olika arter var det också, kalv, katt, föl och en himla massa lamm så en bebis var inte sådär otroligt märkligt. Häftigt såklart, men processen kände jag väl till 🙂 Nåväl, alla födslar har färgat min upplevelse av att det är väldigt positivt att föda barn trots att jag förstås även sett lamningar som inte gått så bra.

I alla fall skulle jag så gärna vilja prata med mamma, som en vuxen till en vuxen, om just detta att föda barn. Det är ju omöjligt, men det är en sorg och en saknad att det är så. Jag tänker väl också extra mycket på mamma såhär års när butikerna börjar skylta om mors dag. I år blir det en dubbel påminnelse för mig om vad jag (och min syster och bror) saknar i och med mitt barn, hennes barnbarn, som troligen aldrig kommer att få träffa sin mormor. Det är så tragiskt att livet ibland driver oss isär istället för ihop och även om jag har accepterat hur det är så vet jag inte om en någonsin slutar tänka att det skulle kunna vara annorlunda?

(Blogg100, inlägg 80)