Månadsarkiv: maj 2014

Badväder och en saknad efter nåt jag inte har

Strålande väder och perfekt att ha tid att ta en lång och långsam promenad runt Rocksjön. Jyckarna vill bada och både Troll och Monster hoppade i! Yeti är lite mer skeptisk och badar än så länge bara tassarna 🙂

20140521-175340-64420440.jpg

Jag läste ut boken ”Att föda” idag och känner mig som om jag tagit ett steg närmare förberedelsen inför att bebben ska ut. Det slog mig när jag slog ihop boken att jag verkligen hade velat prata med mamma om att föda. Hon födde fyra barn och jag var med när min lillebror Gustav föddes. Hon använde ingen bedövning, inte ens lustgas och jag minns det som otroligt okomplicerat och naturligt. Jag var iofs ett naturbarn, kunde sitta i timmar och vänta på att en lammunge skulle födas och jag hade redan som 10-åring tappat räkningen på hur många djurungar jag sett födas. Olika arter var det också, kalv, katt, föl och en himla massa lamm så en bebis var inte sådär otroligt märkligt. Häftigt såklart, men processen kände jag väl till 🙂 Nåväl, alla födslar har färgat min upplevelse av att det är väldigt positivt att föda barn trots att jag förstås även sett lamningar som inte gått så bra.

I alla fall skulle jag så gärna vilja prata med mamma, som en vuxen till en vuxen, om just detta att föda barn. Det är ju omöjligt, men det är en sorg och en saknad att det är så. Jag tänker väl också extra mycket på mamma såhär års när butikerna börjar skylta om mors dag. I år blir det en dubbel påminnelse för mig om vad jag (och min syster och bror) saknar i och med mitt barn, hennes barnbarn, som troligen aldrig kommer att få träffa sin mormor. Det är så tragiskt att livet ibland driver oss isär istället för ihop och även om jag har accepterat hur det är så vet jag inte om en någonsin slutar tänka att det skulle kunna vara annorlunda?

(Blogg100, inlägg 80)

Tisdag och lite mer positiv

Efter en natts hyfsad sömn och därmed en piggare matte så känns livet ljusare igen. Dock mår jag illa, vilket är lite segt. Skulle en inte bara göra det i början eller har jag blivit felinformerad? Nåväl, idag går jag in i vecka 34, det är bara 2,5 vecka kvar på jobbet innan semester och bara 6 veckor innan bf!

Yeti har ätit antiinflammatoriskt i 5 dagar för sin onda tå och jag tycker att han är bättre. Han koppelvilar till sin stora förtret och är typ ganska jobbig. Det är inte lätt när en börjar känna sig bättre och bara vill springa och sen inte får! I helgen var han lite lös i trädgården och ja, han blir liksom lite vild. Knäppgök ❤ Det här gör ju tyvärr att träningen ligger nere också, både den nyss påbörjade slalomträningen, hopptekniken och vallningen. Kanske kan vi gå i fållan i koppel i helgen om tån fortsätter se fin ut, men nån vildare träning får vänta ett tag till.

Troll besvärades ju med hälta i bogen under våren men är mycket bättre nu! Dessutom verkade det vara falskt alarm med prostatan om en vågar skriva det (peppar peppar ta i trä). Han har haft lite besvär med ett rinnande öga men det har vi stoppat upp med hjälp av NaCl-lösning så nu ser det mycket bättre ut. Magen har också krånglat i helgen men även det har fixat sig. Många små grejer, men totalt sett så är ändå Troll pigg och glad och vid gott mod! Han verkar vara på bättre humör och snällare mot sina brorsor också, kanske var det bogen som gjorde att han var tjurig under våren? Jag vågar inte ha honom med de andra när jag inte är hemma så till sin stora förtret så blir Troll bortstängd med kompostgaller. Det gillar han INTE, men har en varit en elak hund så får en betala priset. Matten litar helt enkelt inte på att Monster får vara hel om Troll går tillsammans med de yngre hundarna och eftersom Troll kan vara jobbig och slicka Monster i öronen tills Monster visar tänderna även när jag ser det så är det big nono. Monster måste också få känna sig trygg i flocken!

Monster är hunden som är friskast just nu. Han är i utmärkt kondition och borde ju åtminstone få valla tycker han! Men matten har ju haft lite problem med fogarna och har prioriterat att vila, att vara social med familjen och kanske att pilla lite i trädgården. Vi får väl se om det kan ordna upp sig framåt helgen. Vi har ju dels ett ”Grym-på-slalom”-projekt att ta tag i och dels en massa vallträning som skulle kunna göras!

(Blogg100, inlägg 79)

Hatar måndagar..

Något som jag verkligen har lärt mig sen jag började veckopendla är att avsky måndagar! Att ständigt tvingas åka hemifrån är stressande och uppslitande. Jag har alltid svårt att sova första natten på det nya stället. Hundmat av två sorter ska flyttas från huset till Jönkan och räknas på så att det räcker. Ständigt ha grejer som ska flyttas från olika ställen och ständigt ha grejer som är på fel ställen! Det är inte lätt att ha dubbel uppsättning av allt, jag kan ju till exempel inte köpa TVÅ gravidjackor som jag kan ha till jobbet och dessutom två jackor för hundaktiviteter. Eller dubbla gummistövlar á 700 kr. Och min garderob är inte så stor att den räcker att helt dela på två ställen utan det är alltid typ jeans och en och annan tröja som åker fram och tillbaka. Samt typ tre jackor, för tänk om det blir kallt? Och mössa och vantar och glöm inte halsduken!

Denna gång glömde jag foglossningsbältet, nosgrimman till Yeti och mitt passerkort till jobbet. Alla tre är grejer som jag verkligen behöver, just nu! Passerkortet verkar dessutom vara borta. Det känns ju bra med tanke på att jag fick ett nytt i förra veckan eftersom det förra blev stulet.. Suck.

Nej denna måndag är jag inte alls på topp. Det mesta känns tungt och jobbigt. Det är skönt att det är långt kvar innan jag går hem men denna vecka känns lång. Förhoppningsvis känner jag mig bättre bara det blir tisdag..

(Blogg100, inlägg 78)

Födelsedagsfirande!

Pappa och brorsan med familj samt farfar var här och firade mig idag. Det är helt underbart att kunna sitta i trädgården! Jag fick en torkvinda så snart kommer vi att kunna utnyttja solen för klädtorkning också 🙂

Vi tog en långpromenad med hundarna på eftermiddagen och såg en räv, absolut den största räv jag sett! Lika stor som mina hundar såg den ut att vara när den galopperade på de öppna fälten. Rävar är ju fina djur, men det bådar ju inte gott för de eventuella framtida hönsen med en sådan bjässeräv i trakten..

(Blogg100, inlägg 77)

Vilken härlig lördag!

Otroligt vackert väder, trädgårdshäng med syrran och en liten sväng till Ikea för att handla bebisgrejer. Det är rätt mycket prylar som behövs! Typ täcke, kudde, sängkläder.. Men bit för bit kommer vi närmare! Fattar inte de som inte alls vill köpa nåt innan bebisen är född? Det blir ju galet mycket att fixa med en nyfödd på armen. Låter väldigt jobbigt tycker jag.

Anna var här en sväng med Roija också! Himmel så söt! Hon hade inte tid att gosa så mycket eftersom vår trädgård var galet spännande, men lite valpmys blev det allt 🙂

20140518-000228.jpg

(Blogg100, inlägg 76)

Uppåt framåt!

Hipp hurra för mig idag, jag fyller 35 år just denna majfredag, det är vackert väder, jag har precis ätit en lysande lunch bestående av bröd och sojakorv och huset är rent. Efter en usel vecka är den enda vägen uppåt och framåt och när försäkringskassa och försäkringsbolag dessutom behandlar en snällt, ja då kan väl inget gå fel! Särskilt inte när syrran kommer hit ikväll efter att ha hängt i Goa och Sri Lanka hela våren och Pascal har bokat bord på Tapas bar!

20140516-150817.jpg
Dessutom ser trädgården ut såhär ❤

(Blogg100, inlägg 75)

En lätt pestig vecka

Mm vill ni inte läsa nåt gnäll så sluta läs nu. Jag är både trött, ledsen och bitter så jag kan lova att detta inlägg inte alls blir upplyftande!

Den här veckan har varit vidrig! Med inledningen att en ruta på bilen knackades och min handväska med plånbok och hemnycklar blev stulen så har veckan fortsatt dåligt. Först ett låsbyte i huset, spärrande av kort och anmälande till försäkringsbolag osv osv. Sen har Yeti ont i en tå och går i koppel, något som nog skulle vara jobbigt i vanliga fall men som denna vecka har varit en mardröm. Yeti är osäker vid hundmöten och drar gärna i kopplet så ofta han kan och det är jobbigt i vanliga fall. När en nu råkat få foglossning samma vecka så är det vidrigt! Varje litet ryck en hund gör som rubbar min balans bara lite lite skär genom ben och höfter och gör bara djävulskt ont. Hade jag kunnat gå med alla hundar lösa hade det underlättat, massor! Men nu går inte det.. Jag har typ gråtit på promenaderna i veckan och nosgrimma blir obligatoriskt nästa vecka. Förutom att det gör ont känner jag mig dessutom som världens sämsta matte som bara är sur och grinig! Inte alls kul..

Utöver detta gnäll så är jag lite less på att jag numera är objektet den gravida kvinnan. Framför allt klarar jag inte att folk ska diskutera min kropp och hur den ser ut hela tiden. Visst att jag är tjock men så mycket mer finns väl inte att säga? Värst var häromdagen när en kollega tyckte att det var så himla ”gulligt” att jag har börjat vagga när jag går. Hon hade typ tårar i ögonen för att jag är så himla gullig. Jag blev så paff att jag inte sa nåt, men faktum är ju att vaggandet beror på att det gör ont!! Jag KAN ju inte gå normalt! Att resa sig upp och börja gå gör skitont! Det är verkligen inte alls roligt och att någon får tårar av gullighet för att jag har ont känns bara jävligt nedvärderande! När jag igår inte kunde sova för att det gjorde så ont så var tanken på att folk dessutom tycker att eländet är gulligt knappast det som fick mig att somna snabbare.

Nä nu vill jag bara hem till vårt hus så får hundarna vara mer trädgårdshundar och hussehundar ett tag och så kan jag kanske få ta mig runt här hemma utan kommentarer om hur det ser ut när jag går? Jag är ärligt talat rätt trött på både sprutor och migrän och foglossning och ont i fötterna redan och det är ganska lång tid kvar ändå. Får en hoppas på att bebis tänker komma ut tidigare än planerat? Iaf med ett par veckor eller så? Please???

(Blogg100, inlägg 74)

Vad gör en med en ond tå?

Yeti hålls fortfarande i koppelvila eftersom han inte vill belasta fullt ut på höger bak. Han är inte halt direkt, men om han är lös syns det att han undviker att belasta benet. Han galopperar hellre än travar och i traven gör han ett och annat hoppsasteg med benet i luften. Om han svänger skarpt ser han till att inte belasta högerbenet. Jag har klämt och böjt lite och det enda jag hittar är en ömhet i den inre tån på höger baktass. Troligen han har vrickat den när han i full galopp störtade över en sten förra torsdagen..

Frågan är, vad gör en med en öm tå? Just nu håller jag honom helt enkelt i koppel, men finns det mer jag kan göra? Borde jag linda tassen? Eller borde han äta nåt antiinflammatoriskt? Tanken att gå till veterinären och bara få ordinationen vila känns inte jättelockande, jag vill se om det inte kan läka ut själv först..

Trollebollen har börjat få problem med sitt bajseri igen. Jag gissar att det återigen är prostatan som är besvärlig. Det har varit så både förra våren och våren innan det. Tydligen blir prostatan mer aktiv och därmed större när hanhundar utsätts för löptiksdoft och många tikar löper väl under våren? Sen har nog verkan från den förra tablettbehandlingen gått ur, jag tror att effekten bara varar runt ett halvår. Först och främst kan en ju hoppas på att det inte är allvarligt utan att det löser sig av sig självt. Troll kan ju vara lite ämlig när det gäller den bakre regionen. Men om det inte är temporärt funderar jag på vad jag ska hitta på? Ska han äta hormontabletter varje vår eller vore det bättre att kastrera? Det är frågan.. Ett ingrepp är alltid ett ingrepp och det är ju dyrare också. Det kanske är lättare för både Troll och mig att ge honom tabletterna bara? Eller? Hmm…

20140514-174044.jpg
En gullebild på den friska hunden ❤

(Blogg100, inlägg 73)

Sjukt meckigt!

Jag kan verkligen inte rekommendera att bli bestulen på handväskan! En sak att rutan blev kraschad på bilen, det fixar Ryds glas på torsdag. Lite krångligare är det att spärra alla kort och fixa nya, det är hyfsat lätt att spärra men en massa nya koder att minnas och foto till körkort som måste tas. Som tur är har inga kort använts och jag har inte blivit av med mer pengar än vad jag hade i mynt. Totalt var det kanske 100 kr, varav en del i euro.

Det stora problemet är att nycklarna också blev stulna! Fatta att någon, som dessutom har ditt fulla namn, dessutom har nycklar till ditt hem! Inte en mysig känsla! Idag har vi därför bytt alla lås. Så om en och annan tjuv skulle googla mitt namn så kan jag säga det direkt, DET ÄR INGEN IDE ATT ÅKA, VARENDA LÅS ÄR BYTT!!!

Svindyrt är det att byta lås, särskilt när en som vi har säkerhetslås. Tur att det finns försäkringar.. Vårt försäkringsbolag verkar dessutom väldigt smidigt att ha att göra med, en lättnad när sånt här händer! Jag kan också verkligen rekommendera att ha samma bolag till hem och bil, en självrisk är klart billigare än två!

(Blogg100, inlägg 72)

Ett offer för inbrott

Ja det här blev ju inte en lysande dag.. Vi var på iväg på teambuilding och föredrag med jobbet och jag körde dit direkt i morse och hade med mig hundarna. Efteråt lunchen och hundrastning var jag stressad och glömde min handväska i bilen. När jag kom tillbaka ett tag senare var fönstret på förarsidan krossat och min handväska stulen.. 😥

Fasen vad stressad jag blev, pulsen gick upp och jag kom inte ens ihåg numret till polisen (11414 alltså). Men efter ett tag hade jag iaf lyckats spärra de viktiga korten och polisanmält inbrottet. Jag hade nästan inga pengar i plånboken så mest är det ju bara ett jäkla besvär att vara utan alla kort, för att inte tala om nyckelknippan och min riktigt snygga handväska och plånbok 😦 Och ja, den lilla detaljen att jag inte har någon ruta. Det är, om någon undrar, jäkligt svårt att ha koll på trafiken åt vänster när en inte ser något åt vänster. Dessutom låter det vansinnigt mycket med plast för fönstret när en kör på motorväg..

(Blogg100, inlägg 71)