Månadsarkiv: maj 2014

Borta bra men hemma bäst!

Särskilt när en kan knöla ner sig i samma biabädd som favvo-brorsan ❤

20140511-223211.jpg

(Blogg100, inlägg 70)

Familjehäng i Uppsala!

Yeti lär känna Pascals familj på allvar och satsar helhjärtat på att knö in sig i soffan och sitta i knät på så många som möjligt under kvällen!

20140510-210600.jpg
Yeti är ju en sån liten hund så han märks knappt 😉

(Blogg100, inlägg 69)

UL, HD, AD och så lite hälta på det

I morse hälsade vi på vår bebis i magen med ultraljud och kikade hur hen har det därinne! Det ser hyfsat trångt ut och det var lite svårt att få en uppfattning om hela bebisen eftersom en inte ser hela utan bara en kroppsdel i taget men bebisen mår fint och allt såg bra ut! Bebisen blev mätt lite här och där och är tydligen normalstor men åt det mindre hållet. Det känns inte fel med tanke på att hen ska ut på något sätt också 😉

En av Yetis systrar är röntgad med HD A och AD ua vilket ju är lysande! Jag blev sporrad att boka en tid själv så nu ska Yeti röntgas om en månad ungefär! Spännande och läskigt på en gång 🙂 Jag funderade på Penn-hip men det var dubbelt så dyrt så det fick vara. Jag har ju liksom inte betalat bromsarna och däcken till bilen ännu 😉

Jag har börjat med slalomträning och lite hoppteknik med Yeti! Träning jag kan göra typ stillastående eller gående, det är en förutsättning nu 😉 Monster behöver också bli säkrare i slalom så detta är något vi kommer träna på! Tyvärr gjorde Yeti några hoppsasteg efteråt och verkar ha lite ont i höger bakben. Jag gissar att han sträckte sig lite för ett par dagar sedan när grabbarna rusade ikapp (morr..) och Yeti snubblade till, men han har inte haltat sedan dess så förhoppningsvis läker det ut med koppelvila. Han är inte den enklaste att hålla lugn den lilla vilden 😉

(Blogg100, inlägg 68)

Bajs – en skitsak

Det är många som delar med sig av hur det kommer bli att få en bebis, att livet kommer att förändras, en kommer aldrig ha varit så trött och känt sig så isolerad osv osv osv. Och det kanske inte går att förbereda sig på, även om jag är övertygad om att vissa saker går LÄTTARE att vänja sig vid när en har fyra husdjur i familjen. Det där till exempel om att en alltid måste ta hänsyn till någon annan och aldrig kan ta helt själviska beslut. Hundarnas väl och ve kommer ju alltid i första hand. Att ännu en liten varelse kommer att vilja ha uppmärksamhet känns inte som att det kommer vara en katastrof utan mer bara en omfördelning av resurserna.

En annan sak som de lite mer icke hundmänniskorna tar upp när det kommer till bebissnack är att det mesta kommer att handla om bajs. Hur det ser ut, hur det luktar, har hen bajsat eller ska hen bajsa, vem ska byta blöjan osv. Dock så tror jag att det är svårt att slå den gängse hundägaren i just detta ämne. Har hunden bajsat, ska hunden bajsa, är hunden förstoppad, är hunden för lös i magen, bajsar hunden för mycket, har jag bajspåse med mig, är det HÅL i den enda påsen jag hade med mig? Ja frågorna är oändliga. Bebisbajs känns helt klart äckligare än hundbajs när jag tänker på det, men jag gissar att jag kommer vänja mig. Trots allt så är ju bajs en känner till mindre äckligt än andras bajs. Jag tycker inte alls att det är äckligt att plocka upp mina hundars bajs, men när jag står där med påsen i handen och ser en annan hunds bajs ligga och skräpa och se äcklig ut sådär i största allmänhet och jag inte har någon anledning att INTE plocka upp den, ja då vrider jag mig i äckel. Tänk, en ANNAN hunds bajs, dessutom kall. UUUÄÄK! Jag gissar att det är precis samma sak med barnbajs. Eget bajs och andras skit heter det väl? Eller, eh, ja typ iaf… 😛

Bajs är ju något en ständigt ställs inför på mer eller mindre önskade sätt. Hundägare som inte plockar upp, någon som inte städat toan efter sig, kattbajs i sandlådan eller hundskit under skon. Senast i tisdags morse frågade jag mig när jag klev ut i hallen på övervåningen, är detta kattbajs eller hundbajs jag känner lukten av? Om det var kattbajs så hamnade det inom kategorin ”inget att bry sig om” eftersom kattlådan står i badrummet och lukten mycket väl kan kännas i hallen om katten precis nyss utfört sina behov. Jag gläntade på toadörren, men nej. Ingen nymorgnad katt. Fan. Detta var klart dåliga nyheter för mig.

Ja, jag behöver kanske inte säga mer än att anledningen till Trolls eländiga uppsyn i måndags fick ett allt tydligare svar ju närmare jag kom köket. Bajs i hallen. Bajs i köket. Bajsstänk på väggarna.. Ja ibland är det bara helt underbart att ha hund 😉 Stackars Troll var riktigt risig på morgonpromenaden och jag fick inleda morgonen med att storstäda köket. Som sagt, underbart.

Nu mår iaf Troll bra igen, de här kapslarna från hälsokosten är ju helt fantastiska! Ingen fasta, inget ris, ingen fisk, inget meck, bara en mindre portion färskfoder med en kapsel till frukost (direkt efter rännskitan, det ni!) och magen stabiliserades direkt. Ingen mer diarré och nu är han uppe i normal nivå med mat igen. Digest har sparat mycket pengar, tid och stress över dåliga magar för mig!

Nu hoppas jag att magarna håller sig friska ett tag igen Även om detta med färskfoder absolut har gjort att de dåliga magarna har minskat i frekvens så är de tyvärr inte helt borta. Jag önskar helt enkelt att jag kunde tänka mindre på bajs, men det är nog faktiskt precis just det – ett önsketänkande. Dock, detta med bebisbajs känns som en barnlek i jämförelse 😉

(Blogg100, inlägg 67)

En liten änglahund

Min lilla Mysa har fått somna in idag, alldeles för tidigt. Bara 9 år gammal blev hon.. My kom till mig som valp från Whispering Valley, men fick flytta till Carina för att bli avelshund efter 2,5 år eftersom My inte alls tyckte att mitt aktiva liv var särskilt roligt. My flyttade sedan till Sara och hennes familj i Örnsköldsvik och bodde där resten av sitt liv. Hon fick en valpkull men det blev kejsarsnitt och My blev pensionerad från avel och spenderade sina dagar som prinsessa!

Lilla älskade My, jag har alltid tänkt att jag skulle få träffa dig igen men nu är det för sent. Min lilla Mysprinsessa som inte alls ville vara en aktiv tävlingshund utan som ville vara sällskapshund. En gullehund som inte ville gå ut när det regnade. Finaste finaste lilla älskade.. ❤ ❤ ❤

dsc_02041

 

My kanske har roligast här?

my1

Mykollage

 

 

(Blogg100, inlägg 66)

Monsters lopp från i söndags!

Här kommer Monsters och Josefins lopp från Haninge! Inte kan man tro att de aldrig har tränat ihop?

 

(Blogg100, inlägg 65)

Ämlig matte och ämligt Troll med frossa

Ja det här blev ju ingen vidare dag. Inledde med att gå upp klockan 5 för att ta spruta och sen somna om. Jag skulle ta blodprov kl 8 och då måste sprutan tas 3 timmar innan. Väl på US var jag väldigt svårstucken, först på tredje försöket lyckades sjuksköterska nr 2. Jag blir stucken så ofta numera att mina kärl ständigt är i någon del av läkningsprocessen och det gör det inte lättare att jag är svårstucken från början. Jag fattar inte hur folk som sticks ännu oftare klarar det? Blir inte alla kärl trasiga till slut? Jag skulle iaf aldrig klara att vara sprutnarkoman. Men de som blir sprutnarkomaner kanske alltid har fina och lättstuckna kärl?

Nåväl, jag tog mig till Mjölby innan jag fick migränkänningar och synstörningar. I Väderstad kunde jag bara se delar av vägen och de andra fordonen så jag åkte av och vilade i bilen på en parkeringsficka i någon timme innan jag vände och åkte hem igen. Efter några timmars sömn har den värsta huvudvärken lagt sig även om jag är rätt mör.

Jag blir lite trött. En spruta, tre nålstick och ett migränanfall är lite mycket innan klockan ens slagit 10 tycker jag faktiskt. Innan jag blev gravid brukade jag få 1-2 anfall om året, men nu verkar det komma varannan vecka. Suck. Jag längtar tills att min kropp är normal igen, när jag slipper sprutor, migrän, konstant trötthet och foglossning.

När jag vaknat till i soffan kom Troll uppkrypandes och tryckte sig intill mig. Han skakade hela han som i frossa. Nosen och tandköttet var kalla och slemhinnorna bleka. Han var väldigt ängslig och skickade sig hela tiden runt munnen. Jag blev riktigt orolig men tänkte att jag skulle börja med universallösningen på Troll-baserade problem; promenad, dvs tänka på något annat och mat. Om inte det hjälpte tänkte jag ringa veterinär.

Det hjälpte som tur var och nu verkar Troll må bra igen. Det är verkligen märkligt, jag fattar ingenting? Varför blev han sådär konstig? Är det någon som har en idé? Han gnällde på ett annorlunda sätt när vi skulle gå ut också men efter en stund var han normal och han kissade, bajsade och rörde sig normalt. Väl hemma åt han upp sin mat med god aptit. Så himla konstigt? Han kan ju bli ängslig ibland men den här gången verkade han må riktigt dåligt även om det var oklart på vilket sätt och vart?

(Blogg100, inlägg 64)

Kyligt i Haninge!

Jag och Josefin kuskade till Haninge för dubbla agilitylopp idag! Haninge bjöd på svinkallt väder med omväxlade snö och hagel med ett par kortare inslag av sol. Vi satt mest i bilen och huttrade, inte alls beredda på vinterns återkomst! Jag är agilitygravidledig nu eftersom jag inte alls kan gå efteråt om jag springer och Josefin fick därför köra båda mina lopp. Filmer finns i kameran och kommer imorgon men en snabb rapport kommer här 🙂

Första loppet gick faktiskt helt lysande ända tills gungan där Monster hade för bråttom och fick en femma. Det ledde till en disk ett par hinder senare, men annars var det riktigt bra! Josefin och Monster har bara kört ett lopp ihop tidigare och det enda träningspasset ihop var på framhoppningsbanan innan loppet men det kunde en inte ana! De såg väldigt samspelta ut!

Andra loppet blev lite mer hackigt, ett slalomfel i början störde rytmen och sen blev det disk. Grymt bra jobbat ändå! Det är väldigt roligt att se sin hund från åskådarplats ibland helt klart 🙂

(Blogg100, inlägg 63)

En kortis

Vi har haft en riktig städdag idag, först inne och sen ute. Alla träd är äntligen beskurna och riset är lagt på hög. Frågan är när en vågar elda? Vi har även planterat blommor i krukor. Det blev snyggt! Nu återstår jobbet med att hålla blommorna vid liv 🙂 Sjukt mycket vuxenpoäng att plantera för att vara mig 🙂

Fest hos Lydia och Jessica fick avrunda kvällen! Mycket trevligt och klart underskattat att träffas utan alla miljarders hundar ibland 😉

(Blogg100, inlägg 62)

En duttig Yetskiplutt och en piggare matte

Dagen började inte lysande, jag var helt ur form och bara sådär sjukt nere som en kan vara ibland och kanske ännu mer när kroppen är full av hormoner. Det är ju tur att dagar kan bli bättre än vad morgonen indikerar.

Efter ett par timmars jobb åkte jag och besiktade om bilen. Denna gång gick den igenom. Tur det, det var ju sjukt dyrt att laga handbromsen och på tisdag hotade körförbud. Efter saltstensinköp svängde jag förbi fåren och vallade lite. Vi testade övningarna från Karin och inledde i fållan innan vi avancerade till 25an. Yeti var kanske inte riktigt lika lugn som hos Karin men ändå mycket mer sansad än vanligt! Det kändes riktigt bra och dessutom mycket lättare fysiskt för mig. Jag orkar träna på detta sansade sätt och det är ju skönt nu när vi tagit uppehåll från agilityn. Vallning på detta sätt kommer funka ett tag till, det är inte jobbigare än en promenad 🙂

Monster fick också testa Karin-övningarna och jag kan konstatera att han är rätt dålig på höger. Vi tränade time också, jag tycker nog att det gav verkan också. Bra övningar det där!

Efter vallningen sov jag bort resten av eftermiddagen. Helt galet vad jag kan sova. Jag är otroligt mycket piggare nu när jag jobbar halvtid, men det är mycket tack vare att jag hinner sova på dagen. Fattar inte hur jag stod ut förut. Fast det gjorde jag ju inte riktigt, allt var en grå dimma och jag grät av ren utmattning flera gånger i veckan. Nu är jag vaken på riktigt när jag är vaken, gör ett mycket bättre jobb de timmar jag är på jobbet och mår mycket bättre. Så skönt!

20140502-220235.jpg
Yeti och jag sov ikapp efter vallningen. Sjukt jobbigt att koncentrera sig tycker Yeti!

(Blogg100, inlägg 62)