Att bo i hus är ett ständigt krig. Nästan varje dag utkämpas slag emot ogräset, jag tar lite mark och de följande dagarna tar ogräset tillbaka marken. Totalt sett råder någon slags jämvikt där det konstant finns ogräs, men det tar iaf inte över helt. Idag har jag kämpat ett slag i paddocken. Detta med sandpaddock lät ju väldigt bra på pappret men i verkligheten – not so much. Ett ständigt krig mot ogräs och sten och när det regnar blir det jätteblött. Gräs hade nog varit bra men att göra om en sandpaddock till en perfekt gräsmatta är ju inte gjort i en handvändning. Tack och lov för Murre, vår trädgårdstraktor, som kämpar på i sanden med harven bakom, varv på varv, allt medan ogräset fastnar i harvpinnarna.

Alternativ finns ju, Roundup till exempel, ättika eller bränning. Att bränna funkar dåligt, ättika är nog inte så bra för naturen i längden och Roundup kommer innanför denna trädgård! Att anställa någon för att rensa vore ju det bästa, tänk om en hade råd med det! En utopi!

Men nej, jag kommer nog fortsätta få slita med harv och händer i både paddock och grusgård (vi har inte ens börjat med rabatterna!) tills döden skiljer mig och ogräset åt. Om jag inte bara ger upp en dag och gör gräsmatta av alltihopa.. 😛

(Blogg100, inlägg 91)