Yeti har ätit kortison i 6 dagar nu och jag tycker nog att han är något bättre. Men eftersom symptomen var så diffusa redan från början så är det svårt att veta. Vi koppelvilar och stretchar för fullt och igår fick han gå lös när de andra var kopplade. Jag tyckte nog att han avlastar något men mindre än innan.

Det jobbiga är biverkningarna av kortisonet. Dels kissar han ofantliga mängder, dels så är han lite matt. På sätt och vis så är det skönt att han inte är sjövild, men jag blir lite ledsen av att se två öron som hålls lägre än vanligt. Men så länge det hjälper så är det inte värre än att vi får stå ut med ledsna öron ett tag.

Storrumpa och lillrumpa!

(Blogg100, inlägg 95)