Månadsarkiv: juli 2014
Nya erfarenheter
Det var visst ett tag sen jag skrev nu men dagarna rinner iväg utan att jag ens uppfattat vilken veckodag det är. Detta med spädbarn ger mig nya erfarenheter hela tiden och det är inte alltid en dans på rosor. Sammanfattningsvis:
Sömnbristen. Visserligen sover Arvid rätt mycket på nätterna men han vaknar ju ändå varannan var tredje timme och ska ha mat och eventuellt ny blöja. Det blir mindre sömn för mig och det är inte alltid så lätt att sova dagtid. Jag är trött!
Ätmaraton. Jag visste iofs att bebisar snuttäter men att de äter så otroligt ofta hade jag inte en aning om. På förmiddagarna och kvällarna sitter han praktiskt taget klistrad vid tutten. I timmar. När jag läser på Amningshjälpens facebooksida förstår jag att det är ett fullkomligt normalt beteende för små bebisar och att det handlar om så mycket mer än mat. Kvällsoro är tydligen ett begrepp för bebisars behov av att äta äta och att vara nära nära. Men ändå. Tänk dig att vara klistrad i en bebis i flera timmar. Inget blir ju gjort!
Bajset. Alltså bebisar bajsar otroligt ofta. Verkligen jätteofta! Vi har typ mångdubblat mängden sopor de senaste veckorna.
Läckandet. Om en säger såhär, somnar jag utan amningskupa och bh så vaknar jag i en pöl…
Amningen. Att amma gör ONT! Varför pratar ingen om det? Det går över sägs det ju men det hade nog ändå varit bra att veta innan tycker jag!
Hundlivet. Det är apsvårt att kombinera hundträning med bebisliv. Det skulle nog gå bättre om det var svalare mitt på dagen så att jag kunde passa på när Arvid sover mitt på dagen men nu när det är så hett så är ju det kört. Att träna på kvällen innebär att träna med en hungrig bebis som har helt andra prioriteringar än att valla får.. Igår vallade jag faktiskt med en hungrig bebis i famnen hängandes i tutten. Undrar egentligen var förbikörande bilister tänkte?
Yetis rehab. Ok, det låter inte så mycket att Yeti ska göra sjukgymnastik två gånger fem minuter dagligen. Men det är jättesvårt! Arvid vill ju vara med mig hela tiden! Men en gång per dag tvingar jag in sjukgymnastiken iaf..
Sen så finns ju förstås de mycket mysiga delarna också:
Bebisfjun. Det är otroligt mysigt att pussa en liten kille på det duniga fjuniga huvudet ❤
Att vakna. När Arvid vaknar sträcker han på hela sig, drar ihop benen och upp med armarna "över" huvudet (de når inte så långt). Sen gäspar han, skrynklar ihop hela ansiktet och drar ihop sig till en liten liten bebisboll. Helt bedårande.
Gnyendet. En liten Arvid gnyr och pratar mycket. Det är väldigt gulligt 🙂
Minerna: Hur många ansiktsuttryck kan en bebis få till under en timme? Snart vet jag 🙂
Gosandet: Tja det säger sig ju självt. Mys!! ❤
Totalt så är det en enorm omställning att vara så låst och att ha en liten person som vill ha en nära precis hela tiden. Jag var faktiskt inte alls beredd på mängden närhet han vill ha. Det är svårt också eftersom han inte alls är nöjd med att Pascal håller honom än. Det gör ju att jag inte får någon avlastning nu. Jag hoppas att det löser sig snart.. Hundträningen tror jag löser sig när värmen försvinner och jag kan vara mer flexibel dagtid och anpassa mig efter lillens sovtider. Men det är också otroligt mysigt att ha en liten bebis som sover på ens mage och som bara blir nöjd när jag håller honom nära och gosar ❤
Arvid jobbar på en dubbelhaka ❤
Lite second breakfast kanske? Eller lite pre-lunch? Eller lite extra brunch? Spelar ingen roll, mat går alltid ner! 🙂
Samträning med Monster!
Jag är väl lite knäpp, men idag tog jag min bebis och EN hund (att ta med alla tre hade varit GALET knäppt) och åkte till Sturefors för samträning i vallning! Vi kom nästan ända fram innan Arvid ville ha mat och dessutom hade bajsat ner sig. Inga extra kläder hade vi (note to self till nästa gång..) men vem behöver kläder i den här värmen? Blöjbyte och amning längs med vägkanten, check.
Till slut kom vi fram och körde ett hämt där Monster fastnade på utställaren… När vi väl fick loss fåren går det ju, men oj vad vi behöver träna upptag där fåren inte rusar till mig. Monster blev lite ställd av att fåren inte rusade till mig av sig själva och tar inte riktigt tag i flocken. Andra omgången gick bättre, men jag behöver ge hjälpkommando i utgången och sånt kostar ju poäng.. Nåt felkommando på hö/vä ställde till det i drivningen, fållan strulade första passet men gick klockrent det andra och delningen gick riktigt bra båda gångerna. Det är hämt vi behöver träna massor på!
Att träna med en liten liten bebis är ju lite speciellt! Han bajsade flera gånger och kissade dessutom på det portabla skötkittet. Tur att jag iaf har ett sådant 🙂 Sen var han hungrig igen och jag ammade stående med lilla älsklingen i typ en timme kändes det som. Det blev min tur att träna men jag fick helt enkelt vänta tills att Arvid ätit färdigt 😉 Jag älskar iaf min amningsponcho som kom igår, underbart att kunna dölja sig lite när en står mitt på en vall och ammar tillsammans med folk som en inte känner så bra!
Totalt sett gick det bra men nästa gång ska jag ta med insektsnät och extra kläder. Och sjukt många blöjor 😉
En annan premiär idag var tre hundar i koppel med barnvagn. Jag har kommit undan med Monster lös eller använt bärselen men idag var det dags! Och hör och häpna så gick det riktigt bra! Inte en enda svordom från min sida faktiskt 🙂 Sen blir det ju spännande den dagen vi får hundmöten, men jag tror helt enkelt jag får sätta dem på vägkanten då.
Simmat i Roxen
Allt är ganska mycket omständligare nu när en bebis ska med. En del är packning såklart men framför allt vill han äta hela tiden och sen bajsar han och sen vill han äta igen. Sjukt lång tid tar det. Nåväl, till slut tog vi oss iväg till Sandvik med hundar, bebis och tillbehör. Hundarna simmade glatt men första svängen släpade de mig ett par meter ut i vattnet. Så nej, det blir inga badutflykter med alla tre så länge Yeti inte är helt bra. Jag har inte sett att han är sämre efter dagens utflykt ännu men eftersom att dra och accelerera är dåligt så uppväger det tyvärr med råge den positiva effekten av själva simningen om jag slår ut det. Dessutom är det inte särskilt trevligt att hantera tre helt galna hundar som vrålar (Troll) och drar som idioter hela vägen ner i vattnet (alla). Åh så trevligt och gemytligt vi absolut inte har det liksom.
När hundarna väl är i vattnet så går det ju bra fram tills att vi ska gå upp och Monster rusar runt och skakar sig på de närmsta grannarna och Yeti vägrar kliva upp ur vattnet och istället hoppar med blöta och vassa tassar på närmsta oskyldiga människa. Att simma med tre friska hundar på en helt folk- och hundtom strand är ju helt klart att föredra.
Det var iaf skönt att komma hemifrån en stund och hundarna uppskattade det helt klart 😉
Igång med vallningen igen
Jag har ju planerat att Monster och jag ska tävla IK1 den 23-24 augusti och vi behöver verkligen sätta igång med träningen igen! Jag premiärvallade med Arvid i bärsele igår och det gick riktigt bra 🙂 Arvid är nöjd i bärselen och Monster gick över förväntan efter 2 veckors vila. Vår stora brist är hämten där Monster lätt stannar för tidigt eller går för tajt. Östergötlands Vallhundsklubb har några samträningar under sommaren och jag behöver verkligen åka på de som är kvar för att träna under mer tävlingslika förhållanden. Får vi väl till hämtet så kan nog resten gå vägen men det är ju väldigt retligt om det skiter sig direkt så all träning vi kan få är värdefullt!
Mattemammans två bebisar
Jag har nu två bebisar som båda helst vill ligga på mig och gosa. Den ena är såklart Arvid och den andra är bebishunden Yeti, som vid det här laget är 15 månader och väger 21 kg. Yeti har under hela sitt liv varit extremt klängig och har ett enormt behov av kroppskontakt och gos. Min syster, som är socionom och jobbar med familjer med problem, säger att han har en otrygg anknytning och det stämmer nog. En längtan efter kärlek och bekräftelse driver denna hund, och ja, jag förmänskligar honom nu men jag tror ändå att det är så 😉
Denna enorma längtan efter kroppskontakt ställer till det lite nu när Arvid har kommit. Yeti tycker jättemycket om Arvid så det är inte det, men han är så klumpig och kärlekstörstande att både jag och Arvid riskerar att bli platta när Yeti kastar sig upp i soffan och slänger ner rumpan i mitt knä, PÅ Arvid…
Jag var redan tidigare säker på att Yeti skulle tycka att det är jobbigt med en bebis och jag är säker på att han inte är helt lycklig utan snarare lite förvirrad just nu. Förvirrad för att jag säger GÅ BORT när jag ammar Arvid och Yeti kommer flygande, sätter tassarna farligt nära bebis och slickar honom i hela ansiktet. Tidigare gick det ju oftast bra liksom.. Det är inte lätt att vara en entusiastisk och klumpig ung hund som vill vara nära helst hela tiden när matten precis blivit mamma och har fått en ny och ömtålig bebis att ta hand om.
Men vad ska pojken heta?
Vi har inte haft så många namnförslag till små pojkar, flicknamn tycker jag är betydligt lättare att komma på! Förra lördagen bestämde vi att vi tills på tisdagen skulle ha en varsin lista på fem namn och att vi i lördags, alltså igår, skulle ha bestämt oss för ett namn. Det blev 8 namn totalt och oj vad vi har velat! Till slut blev det ett namn som inte alls fanns på listorna som tilltalsnamn, ett namn som alla killar i min släkt bär sedan min farfars farfar Karl Andersson, samt Pascals farfars namn. Hela namnet blir
Carl Arvid Louis
med Arvid som tilltalsnamn!
Helgen har förutom namngivning varit fylld av besök från familjen. Min syster kom i fredags och stannade tills idag, min bror med barn var här och grillade i fredags och idag kom Pascals familj hit från Uppsala. Arvid har suttit i flera knän idag än vad han gjort innan totalt och blivit fotad otaliga gånger. Han är verkligen en snäll liten bebis men det märktes att han nog blev lite trött nu ikväll ❤️
De första dagarna
Igår fick vi åka hem efter 3 dygn på Special-BB. Anledningen till att vi var på Special-BB var mina blodförtunnande sprutor men jag är väldigt tacksam över det eftersom det var renovering på vanliga BB och alla fönster tydligen var förbommade. Dessutom har special-BB personal på nätterna och det är ju inte så tokigt faktiskt 🙂
Vi blev kvar ett par extra dagar för att amningen strulade. Bebis (fortfarande namnlös, men vi jobbar på det 😉 ) ville inte riktigt ta bröstet och det blev lite jobbigt. Nu har det i stort sett löst sig och vi har gått från typ 1 timme innan han börjat suga till nån minut! Det hela löste sig efter PKU-testet som innebär att en bedövar bebisen med sockerlösning och tar ett blodprov. Sockret gjorde bebben alldeles hög och jättehungrig! Plötsligt gick det kalas att äta! Tänk vilket knark socker är egentligen!
PKU-provet var i sig lite kämpigt – inte för bebisen men väl för föräldrarna! När blodet började droppa från den lilla bebishanden var Pascal tvungen att gå ut. Sen höll jag på att stupa i golvet och Pascal fick hämta en stol i ilfart! Jag hade utan tvekan dunkat rätt ner i golvet om jag inte landat på stolen. Jisses alltså, vilka hjältar vi är 😉
Drygt ett dygn har vi varit hemma nu och bebben har presenterats för alla husdjur! Katten är extremt skeptiskt och flydde upp på övervåningen. Troll rusade fram till mig, bromsade upp, slickade bebis på huvudet så att han blev alldeles blöt och fortsatte sen hälsa på mig. Yeti rusade fram, hängandes i kopplet. När han upptäckte bebisen stannade han förvånat upp och satte sig ner! Nu är han nyfiken och vill slicka och nosa men han är mycket mer försiktig än med vuxna personer! Duktig kille ❤
Den låter roligt och luktar roligt! Lattjo liten pryl 😀
Monster kom hem idag och blev förtjust! Åh vilken söt tyckte han och slickade förtjust hela huvudet! Såna duktiga och trevliga hundar jag har 🙂
I väntans tider
Nu har jag svårt att gå, en fot gör ont och magen tycker inte att promenader är något jag borde syssla med. Soffläge sysslar vi med just nu i väntan på att en liten bebbe ska bestämma sig för att komma ut.
Yeti ligger helst på min mage men det är inte uppskattat av matten så nu har han bytt teknik 😛