Arvid har varit lite i ofas på nätterna och det har den omedelbara effekten att jag är aptrött. Pascal har börjat jobba men syrran har varit här i veckan så jag har ändå inte varit själv. Skönt det, det kan tänkas bli lite körigt nu när jag är helt själv på dagarna. Arvid kräver full underhållning när han är vaken och det är han alltsom oftast!

Jag har ju nämnt att Yeti är lite jobbig, understimulerad som han är. Han har ätit upp en dörrstopp och Pascals gamla skor men framför allt är han galet klängig och ska vara i centrum konstant. Det blir lite påfrestande efter ett tag. Såhär ser det ofta ut:

Syrran och Yeti

Visst är det mysigt, MEN det blir lite mycket ibland när han vill sitta så konstant.. Inatt toppade Yeti med att väcka mig genom att skramla med soptunnan på toa. Det tog nån minut innan jag lyckats hitta ljus och trasslat mig loss från Arvid och när jag kom in i badrummet låg alla begagnade blöjor på badrumsmattan i bitar. Vet ni hur många vätskefyllda små kulor en kissblöja innehåller? Många kan jag säga.. My god vad arg jag blev! Ilskan över kattens innekissande blandades med äcklet över Yetis tilltag. Yeti sprang ner och jag väckte hela huset.. Till saken hör att han inte brukar röra kattmaten på toa trots att dörren står öppen, men äckliga blöjor, DET ska minsann ätas! Blä! Nu sitter ett kompostgaller framför dörren och jag undrar varför jag inte tänkt på det tidigare? Katten kan ju hoppa?

Nåväl, det blev morgon till slut även om jag var trött. Dagen har ägnats åt lite (men inte tillräckligt mycket) sovande, målande av hallen och en promenad i ösregn med den stackars pojken nerstoppad i en sjal. Hösten är här, I tell you!

Sen åkte jag och vallade en sväng. Jag och Mon har fortfarande en konflikt i hämten men det är bättre. Jag har backat massor och det funkar men vi är långt ifrån tävlingsklara nu tyvärr.

Yeti fick valla för andra gången sen skadan. Jag vågar absolut inte släppa honom utan föser i lina. Fåren är skiträdda för honom och Troll måste passa dem till sin stora glädje. Men det går iaf hyfsat tycker jag! Ligget funkar och jag håller på med ett stående stanna också. Vi måste jobba på att komma närmare fåren utan att flippa men idag var han riktigt sansad mot slutet. Jag tror på den här metoden med Yeti, att valla med honom lös blir så springigt och hysteriskt och funkar inte med en bebis i sjal. Flera har berättat om clinics där lina används i hög grad för att lära hunden avstånd, lugn och behärskning och det kan nog vara något för min hetsporre! Dessutom är det säkrare för tårna än att springa för fullt.

Ikväll har hundarna varit mysigt trötta och det är så mycket trevligare än att ha popcorn som flyger upp så fort jag rör mig. Mer träning hoppas jag att få in som rutin nu under hösten!