Monster haltade på kvällspromenaden igår. Vänster fram och jag har inte en aning om vad han har gjort. Igår gjorde jag dessutom inget särskilt med hundarna, gick en promenad bara. Nu känns det tveksamt om vi kan göra de två tävlingar jag har anmält till. Åtminstone hinner vi inte träna. Inte för att vi kunnat träna så mycket ändå, min vänstra fot som har gjort ont sedan midsommar gör fortfarande väldigt ont efter ansträngning. Idag toppade vi alltihopa med att Yeti fick ett bakslag. Yeti och Troll var ute (vilket de varit förut) och jag och Pascal skulle ta bort lite gamla buskar som drogs bort vid slangläggningen. Då passade gammelhunden (den mogna??) på att jaga Yeti genom hagen på ojämnt underlag så att Yeti drog upp bakbenet flera gånger efteråt. Nyss på promenaden tyckte jag att han gick ojämnt också.

Allvarligt talat, jag är så trött på hältor och skadade hundar att jag faktiskt allvarligt funderar på att lägga ner. Vad är poängen liksom med att ha tre hundar när alla tre är halta? Oftast är ju ändå Monster inte halt, men det känns ju tveksamt att Yeti skulle klara en agilitykarriär med två tår som varit så besvärliga som de här? De kommer väl gissningsvis fortsätta att bråka så att vi kan starta typ 2 månader av 10 på ett år? Ett liv fullt av rehab liksom. Det är ju inte så kul.

Det är ju inte så att det inte hänt förut i mitt hundliv heller. Freddy, min första hund, sprang på en pinne när han var 1,5 som skadade knät. Hälta av och till blev det av det, sen drog han av hela knäskålen på det när han var 4 år. Han blev aldrig bra igen (sjukgymnastik för hund var inte så vanligt då) och tävlade bara lite lydnad efter det. Sen har vi ju Troll som skadade sig på träning när han var 4 år, drog upp det ett par gånger om året så att vi aldrig hade en hel säsong innan han fick artros och pensionerades när han var 8. Och nu då har vi Yeti som skadade sig när han var dryga året och som fortfarande inte är bra, 4 månader senare. Det får väl bli sällskapshund av honom antar jag.

Jag är så jävla deppig så det är inte klokt. Jag har ju inte hundar för att alla ska vara halta? Och varför hålla på och anmäla sig till tävling när jag ändå allt som oftast inte kan starta? Jag orkar faktiskt inte. Nä. Jag kan ju ändra mig men just nu känner jag mest för att skita i agilityn för all framtid och kanske bara valla lite för husbehov. Jag är ju ändå för långsam för agility dessutom. Jag kommer ju inte våga starta Monster i september och sen är vi ju ändå inte anmälda till något mer..