Jag ska strax till sjukgymnasten med fothelvetet. Tänkte även fråga om ryggen som går av lite grann varje natt och om foglossningen som jag tror är anledningen till att jag stapplar fram som en 90-åring varje gång jag reser mig upp. Det ska bli spännande om jag kan få något svar på varför foten har gjort ont sedan midsommar och ännu mer spännande om jag kan få en lösning på problemet.

Monster mår bättre, även magen som kraschade i lördags natt så att kraken bajsade ner hela övervåningen. Det kanske ändå inte är omöjligt att tävla i september, frågan är om JAG är i form? Även detta kanske jag kan få något svar på idag? Jag vet helt enkelt inte om det är lämpligt att springa i mitt efter-graviditets-tillstånd. Jag måste hitta peppen också. Det känns ju sådär att springa när en är långsammare än en sköldpadda på rygg..

Även Yeti är bättre även om jag konstant känner mig osäker när det gäller honom. Han rör sig ok men det är något som stör mig. Som att han igår på simmet inte stod jämnt på bakbenen. Såna saker. Det känns helt enkelt inte helt bra.. Jag känner mig jäkligt tveksam på en agilitykarriär med honom faktiskt men inget är ju hugget i sten. Vi får kanske satsa mer på vallning istället och skita i agilityn. Samtidigt är jag extremt opepp på att skaffa ännu en hund om jag nu vill fortsätta tävla agility. Jag är valpvaccinerad för en lååång tid framåt och fyra hundar är inget alternativ när jag tycker att två är lagom. Yeti ska oavsett vilket inte hoppa ett enda hinder förrän tidigast i vår. Däremot hoppas jag att vi kan valla lite mer i höst.

Så nu är det dags att ta tag i det här, håll tummarna för att jag får något positivt besked med foten!