Amningshjärna eller helt enkelt sömnbrist

Jag har hört från flera håll och vid olika tidpunkter att en blir lite dum i huvudet när en ammar. Och visst stämmer det att en blir lite korkad, men beror det verkligen på amningen? Den konstanta sömnbristen känns ju som ett rimligare skäl till att huvudet inte är på skaft än att anledningen skulle vara att en matar sitt barn? Jag tycker snarare att detta låter som en typisk nedvärderande myt om kvinnor. Om småbarnspappan är trött och okoncentrerad är det väl ingen som säger att han blivit dum i huvudet av att ha fått barn, men att mamman blir det är allmänt känt. Nä, dumheter säger jag, självklart är en inte sitt bästa jag om en tvingas vakna ett antal gånger varje natt och dessutom inte alltid lyckas somna om direkt.

En annan ”fakta” är att kvinnor mycket bättre klarar sömnbrist pga hormoner. Visst kanske hormonerna hjälper till så att mamman vaknar och somnar om snabbare, men jag undrar om någon mamma verkligen är mindre trött? Själv tycker jag att det går bra att sova dåligt någon natt men när det blir fler på raken och jag dessutom inte lyckas sova ikapp dagtid så går jag nästan under av trötthet. Allt är som en dimma, det surrar i huvudet och kroppen gör nästan ont. Tålamodet och orken är nere på noll, jag bara ORKAR INTE ta Yetis ständiga ryck i kopplet så att armarna ramlar av och att bara ta sig utanför dörren kräver otroliga mängder energi som helt enkelt inte finns.

Idag var en sådan dag när sömnbristen ackumulerades så att det blev helt outhärdligt. Jag inledde dagen med att stressa i mig frukost, snabbkissa hundarna och åka till sjukgymnasten för stötvågsbehandling. Jag höll på att somna under ultraljudsundersökningen men Arvid vaknade så det blev ingen mikrovila. Jag fick positiva nyheter iaf, senan har minskat i omfång och är mindre irriterad! Woho! Sen åt vi lunch på stan med Pascal innan vi åkte hemåt med paus för att tanka och amma innan den gnälliga bebisen och jag till slut åkte hem. Hundarna skulle ut men blöjbyte kom i vägen, sen tänkte jag att jag åker direkt till klubben för att förbereda för vår tävling så kunde jag gå med hundarna där men då började Arvid gnälla IGEN och det var bara att sätta sig i bilen och amma. Efter typ 30 min var han färdig och jag helt slut. Att köra bil var otänkbart så jag rullade ihop fleecetröjan och lade mig ner i bilen. Efter 20 min av dåsande vaknade Arvid.. Nu var klockan över 14 och hundarna hade fortfarande inte varit ute sen morgonkissen på 10 minuter.. Hela kroppen skrek av trötthet men jag startade ändå bilen och körde mot klubben. Redan innan Malmslätt kände jag att det här GÅR JU BARA INTE, jag bröt ihop, vände bilen, åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården och gick upp och lade mig i sängen. Tyvärr somnade inte Arvid så det gjorde inte jag heller men jag fick iaf vila en stund.

Nu är jag fortfarande lika trött och har inte lyckats sova något under dagen heller.. Jag undrar verkligen vart de där kvinnliga hormonerna som tydligen gör mig väl anpassad för att hantera sömnbrist är, men anledningen till att jag känner mig korkad behöver jag inte fundera på. Det är ju alldeles uppenbart surrandet i huvudet och svedan i ögonen, knappast pojken som ligger vid mitt bröst.

Annonser

Posted on 19 september 2014, in Bebis, Hon, han, hen. Bookmark the permalink. 5 kommentarer.

  1. Alltså det används ju som tortyr, det här med att bli väckt hela tiden…

    • Sant! Jag får sova betydligt längre än de krakarna men en del bebisar sover ju inte längre än 20 min i taget (Ps lillebror t ex) och då blir det ju som tortyr..

  2. Jag hatade också att höra att man blir lite dum av att vara gravid och amma. Jag blev uppriktigt förolämpad och lite arg när någon lite skämtsamt sa att det måste bero på detta när jag glömde eller tappade något på jobbet. Jag glömmer och tappar saker även i ”normalt” tillstånd och med båda barnen har jag jobbat och ammat samtidigt från det att dom var 2 månader. Så så särskilt dum har jag aldrig känt mig.

    Kan du inte sova dagtid när Arvid sover? Med Tilde gick jag aldrig upp före 11 på dagarna. Alltid utvilad oavsett hur natten varit. Annat är det ju nu när vi har två. Du måste nog helt enkelt lära dig att ta tillvara tiden bättre och sova när tillfälle ges. Eller låta Pascal ge dig sovmorgon ibland. Såhär kan du inte fortsätta!

    • Jag har väldigt svårt att sova länge på fm och dagtid. Jag somnar inte om efter 8-9 helt enkelt. Sen är Arvid inte nöjd med att ligga länge i sängen, han blir uttråkad och vill upp! Det bästa är att gå och lägga sig tidigt.

      Men sen är det ju inte såhär hela tiden. De flesta dagar går det bra. Det jobbiga är när en extremt trött dag krockar med att jag har saker inplanerade som igår..

  3. ”Bufferten” existerar ju inte alls när man vaknar flera gånger nattetid! Minsta lilla extra i form av sömnbrist, sjukdom eller liknande knäcker en totalt tycker jag! Med sonen kunde jag sova på dagen när han sov, men det går ju inte nu för storebror får absolut inte sova på dagen! Så nu är det sömnen en kan få på natten som gäller & m två ungar som sover & vaknar om vart annat känns det som att man inte sovit alls vissa nätter. 😦 & pappan är lika ”korkad” som jag är 😉 😛

%d bloggare gillar detta: