Folk som sysslar med running contacts inom agilityn pratar om rc-heaven och rc-hell. Jag tycker känslan är densamma i vallningen. Idag var det helvete.. Åtminstone med Monster! Han sugs in mot fåren och vill bara gå rakt emot dem. Då ska jag rusa igenom flocken, möta honom så att han tänker att han måste upp till balans igen och alltså inte ge utrymme för att han ska stanna i förtid. MEN han vill ju stanna tidigare HELA tiden så jag måste ju jaga på honom varenda gång! Och eftersom jag håller på med det så hinner jag ju inte springa genom flocken! När jag väl hinner dit så ligger han ju redan! Dessutom inte i kl 12 utan för tidigt, exakt som han vill. Förutom att han såklart inte vill bli jagad av mig och långpiskan innan vi kommit dit då. Så jag har mest sprungit och jagat Mon med piskan och vrålat NEJ när han (återigen) stannar utan att ens vara i närheten av balans.. Visst låter det som en jäkligt trevlig hundträning??

Jag pratade med Pia om varför det går åt helvete när det ju funkade på kursen. Vi kom fram till att är för att då gjorde Karin halva jobbet och nu måste jag lösa allt själv. Jag måste helt enkelt se till att jag löser situationen själv på kursen nästa gång så att jag har en chans att fixa det hemma. Vad göra nu då? Jag vet inte riktigt, får fortsätta att jobba med att aldrig låta honom stanna antar jag men vet inte riktigt hur?

Om jag ska sålla fram positiva bitar så gick tempoträningen rätt bra och ligg också. Yeti gick också bra men går JÄTTEFORT i skritt. Mycket fortare än jag och fåren, men han travar inte! Skitsvårt att få ner tempot till LUGN skritt tycker jag! Hade ont i halsen efter detta träningspass. Yay…

Troll puttade också på fåren!