Jag är väldigt glad över att faktiskt kunna säga att Yeti är bättre! Han dippar ibland, som i början av förra veckan när han gjorde ett tjuvrus hos fåren och jag verkligen SÅG att det inte gick bra när han tog sats med baktassarna djupt nerkörda i marken. Tur att det ändå var på gräs och inte på grus.. Han blev halt direkt men det gick över snabbt och det är nog den största skillnaden, att han studsar tillbaka mycket snabbare. Han går lös på promenaderna nu men han får inte leka utan att jag avbryter. Jag låter honom vara ute i högre grad och han klarar det! Nu äter han inga mediciner, bara glycoflex. Sen kör vi fortfarande sjukgymnastik à balansera på boll och stretchar tassen efter varje promenad. Jag börjar faktiskt få upp hoppet, han kanske bli bra? Oavsett hur det utvecklar sig så är planen att han inte ska hoppa ett hinder förrän nästa vår. Tills vidare kommer vi att valla och gå promenader, men ta det lugnt med lek och bus och undvika hopp.

Troll har varit lite knackigare i någon vecka, förmodligen för att han tog ut sig i vallningen. Märkligt hur han kan busa och springa på promenader utan att bli halt men att göra hämt funkar sämre. Nåväl, efter någon vecka med högre dos Canidryl är vi nere på halv dos igen.

Monster mår lysande och tycker att det är tråkigt att vi inte tränar agility! Tyvärr få han finna sig i det för mina fogar pallar inte trycket. Inte foten heller, men fogarna är nog värre i det långa loppet. I helgen som var gjorde vi ett gästspel med lyckat resultat på banan och även på söndag ska vi tävla, men sen kommer vi att vila från agilityn igen. Tråkigt, men när kroppen inte håller så gör den inte det.. Som tur är har vi ju vallningen som visserligen just nu går sådär, men vi har desto mer träningstid att lägga just där 😉

Monster ❤ agility 🙂