Att bli förälder är inte så lätt. Det finns tusen rätt och tusen fel, allt beroende på vem en frågar. Bara att amma är jättesvårt trots att iaf jag tänkte att herregud, det klarar ju minsta katt? Men jag undrar om vi inte gör det mycket svårare för oss med all kontroll och alla åsikter? Är det inte lättare för tiken kanske, som bara lägger sig med valparna och låter dem dia än för oss som måste väga och mäta våra bebisar och få sjukvårdens ofta extrema tilltro till ersättning och bristande tilltro till bröstmjölk på halsen? Hur hittar vi kraft att göra det som känns rätt när så många har åsikter och när kanske även de som är lite auktoritära, som BVC, inte riktigt säger det en vill höra? Samtidigt vill vi nog ofta ha fler källor för hur vi vill uppfostra våra barn än hur vi själva växte upp? Men hur ur sållar en bland informationen och tipsen?

När en ligger med en sovande eller ätande bebis på bröstet får en tid att surfa, titta på serier eller bara fundera. Tur att Facebook finns säger jag, jag vet faktiskt inte vad jag gjort om jag inte kunnat lusläsa Amningshjälpens Facebook-sida de där första veckorna? Fått reda på att det är fullt normalt att ha amningsmaraton hela kvällarna, att det inte är mjölken det är fel på utan att bebis bearbetar intryck och laddar inför natten. Att vara restriktiv med flaska eftersom det kan uppstå tuttförvirring, att alla andra också har ont som tusan i tuttarna i början men att det faktiskt blir bättre. Tusen och åter tusen svar på frågor jag inte ens visste att jag hade och inte visste ens existerade innan Arvid kom.

Andra grupper är Liten och stor, Bärsjalar och Nära föräldraskap. I bärsjalsgruppen lärde jag mig att sjala och att dessutom amma i sjal, vilket gav mig mycket mer frihet. I de andra grupperna diskuteras föräldraskap och barn på ett trevligt sätt. En massa tips på litteratur blandat med frågor om varför barnet gör si eller så. Den senaste diskussionen gällde katter som kissar inne sedan barnet kom, ett problem som jag verkligen känner igen! Tyvärr var det väl ingen som hade en riktigt bra lösning på just den frågan..

Alla dessa grupper ger mig en massa redskap jag kan använda för bli en sådan förälder som jag vill vara. Framför allt vill jag göra saker i min egen takt. Inte sluta amma tidigt pga den ena eller andra orsaken utan när jag slutar ska det vara för att vi vill det eller för att jag eller Arvid tröttnat. Jag vill hitta en trygghet i hur en uppfostrar en empatisk människa med respekt för andra och en känsla för rätt och fel. En person som vågar vara den hen är oavsett vilket kön hen råkar ha. Hur en lyckas med detta vet jag inte än men jag hoppas att vi hittar svaren på de frågorna längs vägen. Hur som helst är Arvid bara en liten plutt än som precis har börjat skratta så vi har ju tid på oss 🙂