Nu när fåren går precis utanför trädgården är det otroligt enkelt att valla för mig! Förut var de 10 minuter bort med bil och det är visserligen nära med det blev ändå lite knöligt eftersom hundarna helst skulle värmas upp och gås av här (finns dåligt med plats vid hagen) och eftersom det inte alltid är smidigt med en bebis som ska transporteras och förflyttas från sele eller sjal till babyskyddet och ut igen. Det hände både nu och då att det helt enkelt kändes för jobbigt och inte blev av. Dessutom hände det att träningspassen blev för långa för att jag ändå vill passa på när jag var på plats..

Nu däremot, nu kan jag gå direkt till hagen efter en långpromenad om Arvid fortfarande sover och valla ett kort pass med varje hund! Det blir korta pass med kvalitet det! 😀

Monster och jag jobbar vidare med rena flanker och det går jättemycket bättre än i somras. Nu gör han oftast rena flanker redan första gången och vi har börjat jobba med med flanker när jag står vid honom eller bakom honom istället för mellan honom och fåren. Sakta sakta så går det bättre och bättre!

Troll lattjar mest lite.. Lite fösning, någon flank, kanske en delning.. Och så Trolls standardligg med raka bakben och rumpan högt i vädret 😀

Yeti får också valla men med lina. Vi har, trots att vi vallat väldigt lite, kommit långt sen i våras. I våras var tempot jättehögt och jag fick inte hejd på honom, nu går han i (snabb) skritt, rakt mot djur och flankar riktigt fint. Han är en mycket balanserad hund som både kan driva och hämta. Eftersom jag är rädd om tårna så tar vi det lugnt och jag har därför inte jobbat jättemycket med flankerna, bara att han ska vara lugn i galoppen, inte tänka inåt och så lägga sig när jag säger ligg. Inga avstånd än eller så än, men jäklar vad potential jag tror det finns i honom! Han är en stark hund med massor av motor och fåren har en väldig respekt för honom. Ännu kan han inte hantera fåren när de kommer för nära utan det kommer ett  rus ibland. Just rusen är det som är mest nervöst med vallningen med tanke på tårna. Det gäller att jag slutar i tid och har en tumme i ögat på honom och lägger honom både nu och då bara för att påminna om vad vi håller på med för att undvika buset. Han biter aldrig utan det är bara unghundsbus och jag är säker på att det kommer att försvinna med mer träning.

På tal om tårna så ska vi till Marie på Norsholm på torsdag. Jag hoppas förstås att hon inte hittar något utan att hoppsastegen är någon slags ovana han har lagt till sig med. Det vore så underbart att våga träna honom mer! Han är ju en sjujäkla hund att träna med 😀