Den första känslan är klart positiv! Marie hittade inget som ömmar i tår eller tass, den förhårdnad (fibros) som Arne beskrev i journalen när vi var där sist är så liten att hon inte alls känt den om hon inte vetat om den. Yeti belastar lika på benen, klorna är jämnt slitna, han markerar inte. Han står jämnt på sina tassar och spretar inte med någon tå. Han är jämnt musklad och är fräsch hela han! Så himla skönt!!

MEN vad är det då som gör att han lyfter på benet? Jo Marie tror att det beror på en överrörlighet i tassen så att han känner av ett obehag när han sprätter iväg. Jag har ju stretchat ihärdig och det har varit rätt, men nu blir det för mycket. Nu ska jag bara stretcha efter ansträngning. Yeti är lite kort i baksida lår också och behöver stretchas där med.

Marie beskriver Yeti som en slank och lätt bc. Han är inte färdig i kroppen, lite kohasig och ranglig. Han är inte dåligt musklad men behöver mer muskler runt rumpa och lår för att bära upp sig. Med tanke på att han varit kopplad i nästan 6 månader är det nästan konstigt att han ändå har så mycket muskler som han ändå har.

PLANEN framåt är att öka belastningen. Vi ska fortsätta med balansbollen varje dag. Sätta på manchetter runt bakbenen, tomma först i två veckor och sen med 1 g per kg och utöka från 10 min till 30 min. Yeti ska fortsätta vara lös men får ju inte leka med andra hundar. Vallningen, tja han får ju inte rusa, annars är det ju ok. Jag får helt enkelt lägga upp det så att han aldrig rusar (min egna tanke).

FRAMTIDEN ser ljus ut tycker Marie! Jag bör verkligen inte slå agilityn ur hågen och detta ska verkligen fixa sig! Gör det inte det så är det något annat, då kanske vi får gå vidare med ex magnetröntgen. Men förhoppningsvis ordnar det sig av sig självt med lite mer tid 😀

Monster vill också träna och har därför satt sig på en pall ❤️