Gårdagens inlägg skrev jag medan Arvid åt mellanmål på parkeringen utanför Norsholms djurklinik – optimalt utnyttjande av tiden och dessutom bra att få tankarna på pränt så fort som möjligt. Idag skuttade Yeti fler gånger på promenaden och jag kände mig kanske aningen nedslagen igen. Men jag ska försöka hålla peppen uppe eftersom det finns flera positiva bitar!
1. Inget syns på röntgen. Varken i tassen, knät, höft eller ländrygg. I juni syntes däremot en svullnad runt tårna på röntgenbilden.
2. Igår gick det inte att provocera fram en reaktion vid böjning eller tryck runt leden och det har det gjort tidigare.
3. Igår markerade han inte alls! Arne har tidigare sett en liten markering.
4. Inga ligament verkar vara inblandade och inflammationen finns inte kvar.
5. Marie är övertygad om att Yeti kommer hålla för agility och att denna tå inte kommer att ställa till det i framtiden 😃😃

Så jag tänker att han kommer att minska hoppsastegen vartefter och försöker tänka positivt 😊

Idag har vi vallat och Yeti gick riktigt bra! Superbra faktiskt, han växer och växer i vallningen! Åh jag längtar så otroligt mycket tills att jag får träna ordentligt med honom och tänk bara den dagen vi kan börja med agility också! Det ska bli otroligt roligt 😃😃

Yeti och hans älsklingsbebis ❤️❤️