Månadsarkiv: december 2014
Gott nytt år!
Mål 2015
Jag tycker det blir svårare och svårare att skriva mål. Det är så osäkert vad som kommer hända under året, en så enkel sak som en liten tackling kan plötsligt göra att många många månader av träning bara går upp i rök. Känslor och krämpor står ibland i vägen för att jag vill göra mer än vad jag för stunden orkar. Samtidigt tycker jag att det är roligt att titta tillbaka och se vad som slog in och vad som var långt ifrån att hända. Det blir alltså mål för 2015, men kanske är de aningen mjukare i kanterna än tidigare?
Hedvig
Jag har nu uppnått flera mål som funnits med i flera år. En stor bit är förstås att få ett jobb här i Linköping. Det kommer verkligen att underlätta livet för oss! Att bli mamma har inte stått med i bloggen, men önskan har funnits med rätt så länge. Nu finns lilla Arvid här och livet har förändrats! Vi har en liten att ta hänsyn till, en egen liten person som såklart både vill och ska bli prioriterad. Det är ett stort och personligt mål för mig att vara en närvarande och nära förälder som lyssnar och försöker tillgodose mitt barns behov så gott jag kan. Att vara en bra matte samtidigt är inte alltid helt lätt och hundarna får ibland vänta för att Arvid kräver sitt först. Mina mål är ödmjuka i år, jag vill vara där för mitt barn, min sambo och för mina hundar. Samtidigt vill jag naturligtvis göra ett bra jobb på lst. Att hålla alla bollar i luften utan att tappa bort mig själv är en konst men genom att leva i nuet hoppas jag att livet inte bara levs utan även avnjuts likt ett dyrt glas rödvin en sommarkväll. Jag vill inte rusa genom livet med en för hög puls. Jag vill borra in mina fingrar i len päls, gosa med den mjuka pälsen bakom öronen, vila i en omfamning av den jag älskar och låta fingret smeka mitt barns knubbiga arm. Jag vill ha tid till att sjunga, att leka, att kramas och att lyssna. Att vila i stunden och att ha tid att älska.
Troll
Trollis har vacklat lite i hälsan och har varit lite mer halt trots full dos av antiinflammatoriskt. Troll har ju en tendens att bli tjurig och arg när han har ont. Just nu har Troll ont i hakan efter att ha stått på näsan på en promenad för ett par dagar sedan. Han snubblade helt enkelt på ett koppel och kraschade rakt ner i asfalten.. Det blev ett hål och han ser lite svullen ut. Egentligen är det ett symtom på att Trolls kropp inte riktigt hänger med i tempot alla gånger. Han är inte så smidig som han var i yngre dagar. Trolls mål är helt enkelt att vara så fräsch som det går. Att fortsätta gå lös på promenader, att kunna simma ute på sommaren, att kunna valla korta stunder och att njuta av livet.
Monster
Monster är nu i klass 3 i agility och vårt mål är att tävla och hitta stadga i loppen. Vi har knappt kört någon agility alls sedan i april och vi behöver såklart fräschas upp. Några resultatmål har jag inte, men jag vill ju nolla lopp och göra bra flytiga lopp. I vallningen vill jag komma över den här dippen vi är i just nu och hitta glädjen i vallningen. Jag vill även starta IK1, men det är viktigare att vi har roligt tillsammans än att vi kommer ut på tävlingsbanorna. Utöver det så är Monsters mål att bara fortsätta vara den fantastiska hund han är. Den gosiga busiga och milda hunden som jag fullständigt tokälskar.
Yeti
Yeti hade stora mål för 2014 men de sprack den där förbannade dagen när han skadade tån. Istället har vi rehabbat och rehabbat. Nu har vi ökat belastningen med viktmanchetter, vallning och friare promenader. Yetis tår verkar hålla men han håller fortfarande upp höger ben ibland. Idag var vi hos Marie och hon hittade rejält ömma höftböjare hos honom. Det kan bero på lite allt möjligt men vårt första och allra viktigaste mål är att få Yeti fräsch igen. Vi ska fortsätta valla och öka belastningen, och om det funkar så vill jag satsa på ett VP i sommar/höst. Om Yeti håller och fortsätter att må bättre tänker jag sätta igång honom i agility också. Några tävlingsmål har jag inte utan jag är glad om vi kan ta oss till start i år. Genom att träna ihop oss vill jag framför allt att vi blir ett starkare team som har roligt ihop, vi har haft alldeles för mycket tråkiga koppelpromenader, för mycket tjat och för lite kul i år. Glädjen är vår allra högsta prioritet under 2015.
Årskrönika 2014
Januari
2014 inleddes med en händelserik månad i bloggen! Jag skrev ett inlägg om rosa kläder som blev viralt och som mest hade jag 16 761 visningar på en dag. Totalt har inlägget haft 85 500 visningar! Jag konstaterade att jag faktiskt inte är så förtjust i att så många läser bloggen och snart återgick den till sitt vanliga stadium som nördig hundblogg. Vi hade även en vattenläcka i köket och jag åkte till Helsingfors med jobbet i stark kyla. Hemma eldade vi för fullt i den nya Keddyn så värmen vad härligt i vardagsrummet men kallt i huset var det ju ändå.
Februari
Troll inledde med att dunka på Monster ett par gånger vilket ledde till blodvite och till att Troll numera är bortstängd när de är själva
hemma. Den stora och glada officiella nyheten var att vi skulle bli föräldrar! En liten plutt i magen som sen blev Arvid, tjoho! Jag och Monster tävlade hoppklass 3 i Valla utan resultat (men kul var det!) och jag fick en blodpropp i benet. Detta jäkla ben krånglade sedan hela graviditeten så att jag fick ta (och tar fortfarande) sprutor.
Mars
Jag gick med i Blogg100 vilket innebar att blogga varje dag i 100 dagar. Jag gjorde det, men nja, blogga varje dag är inte min grej, inte för att en måste iaf. Trots mängden av blogginlägg hände faktiskt inte så mycket i mars. Magen växte, jag var galet trött och vi tränade vallning på helgerna. Och solen kom tillbaka! Vi tog också en obligatorisk fika-promenad i Tinnerö och det kändes nästan som sommar!
April
April inleddes med att jag gick ner på halvtid och därmed började känna mig som en människa igen. Jag och Monster tävlade en del, först åkte vi till Fagersta en sväng och fick till ett nästan-lopp och två mindre bra lopp. Sen åkte vi till Ystad och Gåsahoppet där vi också hade en mysig dag på stranden. Tur var väl att både b&b och Ystad var mysigt med tanke på att agilityn inte gick så bra 😛 Sist helgen startade vi i Tranås! Skoj var det men resultatet uteblev trots flera ”nästan-lopp” och fogarna började sätta stopp på riktigt den sista helgen. Men en riktigt fin känsla i hoppklass 3 fick vi minsann till!
Maj
Monster tävlade agility med Josefin i Haninge och vi nås av den tråkiga nyheten att lilla Mysan fått somna in.. Lilla pluttan, jag saknar henne!
Någon slog sönder rutan på min bil och jag blev av med handväskan under en konferens vilket orsakade lite bekymmer men framför allt blev jag av med min snygga Desigual-väska! Skit!
Yeti blev tacklad av Troll och fick ont i en tå och den har vi fortfarande bekymmer med. Anna var här med sin urgulliga valp Roija och vi förbereder oss inför bebis så gott det går!
Juni
Jag slutade jobba och gick hem på semester! Vi plockade in offerter och bestämde oss hastigt och lustigt för att konvertera till vattenburet och jordvärme från direktel, luftvärmepump och vedeldning. Det var en stor kostnad men gud så skönt att få det varmt inne!
Duktiga Emmeli fotade oss i Tinnerö och korten blev fantastiska! Vi var med och startade en ny tradition genom att fira midsommar hos Linnea och Per på Kojtet, väldigt mysigt! Jag simtränade Yeti för hans tå och de andra två busarna vallade en massa!
Juli
Juli inleddes med en massa småvärkar som tills slut mynnade ut i att en liten Arvid tittade ut! Älskade unge ❤ Resten av juli tillbringades med en bebis på tutten och vi acklimatiserar oss till livet med en liten 🙂 En sådan liten snutt har var! Endast 3090 tung och 48 lång. Nu har han ju blivit så stor!
Augusti
Jag tröttnade på soffan och investerade i en trikåsjal! Det var början på en liten sjal-mani 😉 Nu kunde jag gå och amma och gå och valla, så skönt även om det inte var helt enkelt.
Vi hade en grävare här som plöjde ner jordvärmen. Hela hagen och en bra bit av trädgården blev typ förstörd. Men nu är värmen inkopplad och både värme och vatten kommer från jorden 🙂
Hela familjen utom katten åkte till min moster och morbrors ö vid Arkösund ett par dagar och det var fantastiskt som vanligt. Jag älskar att vara där, det ger mig ro i själen liksom. Arvid passade på att bränna av sitt allra första leende till min morbror!
Min syster hälsade på i en vecka och sen renoverade vi hallen! Så jädra snygg den blev!
September
September var en händelserik månad! Pascal och jag firade 5 år (i lugn och ro) och sen tackade jag ja till ett jobb i Linkan på Länsstyrelsen! Så himla skönt att slippa oroa sig över hur vi ska lösa det framåt! Det var även val och även om det blev rött styre så var vi inte så glada. SD fick liksom 19 % här… Vidrigt!
LBK anordnade en agilitytävling och jag var så sjukt trött så jag höll på att kräkas, men startade gjorde jag ändå! Tur var väl det eftersom vi plockade pinne nr 2 i agilityklass 2 😀
Helgen efter åkte vi till Kumla och tro’t eller ej, vi tog den sista pinnen med! Så underbart glad jag är över detta!
I övrigt gick jag mest och var kär i min allra sötaste lilla bebis ❤
Oktober
Troll fick fuktdermatit i tassen och var på ett allmänt dåligt humör. Jag sydde en massa och både mössor och dreggelskydd poppade fram! Yeti röntgade höfter och armbågar och fick B respektive ua 🙂 Fårgruppen byggde staket till vinterhagen för glatta livet.
Vi tävlade KM i agility och Monster kom 3a! Troll diskade sig i seniorklass men var glad ändå 🙂
Jag började träna på Campushallen, skönt! Och ännu skönare blev det när vi äntligen fick bort den döda tujan och pilträdet i trädgården.
November
Fåren flyttade hem till oss och det blev plötsligt väldigt enkelt att träna! Yeti tränade sjukgymnastik för glatta livet. Den första snön kom och vi hade sommardäcken på.. Det åtgärdades dock snabbt!
Vi fixade färdigt badrummet med en bänk istället för den fula varmvattenberedaren och jag renoverade ett rum som fick bli ett syrum!
Vi promenerade i sol efter att ha saknat den läääänge! Sen rullade sig Troll i bajs och var miserabel med en påse på huvudet.
December
Vi hade fåren i trädgården och det uppskattades både av oss, av fåren och folk som passerade. Vi gick på julmarknad i Gamla Linköping och mös!
Jag fick en vallningsdipp och vet inte riktigt hur jag ska komma ur den, men en kurs för Karin S kanske kan hjälpa?
Vi firade jul hemma, syrran kom dafen före julafton, syrans kompis kom på julafton, nya killen kom på annandagen. Sen var brorsan med barn här en sväng och nu sist Pascals familj. Vi har ätit mycket god mat, spelat otroligt mycket spel och haft det otroligt bra! Dessutom i ett varmt hus trots att temperaturen gick ner till -20. Underbart!
Nu är det bara två dagar kvar av 2014! Vi tänker mest slappa efter en intensiv jul innan det blir nyårsfirande hos vänner! Jag hoppas att vi ses 2015!
Vilda barns adventskalender och ett steg emot mindre plast
Idag skulle jag ju hemskt gärna vilja vinna de här otroligt fina grejerna i Vilda barns adventskalender!
Jag älskar tänket med ekologiskt, flergångs istället för engångs och tyg istället för plast!
Jag gillar detta tänk såpass att Pascal nu är övertygad (nåja) till att prova tygblöjor istället för engångs! Imse Vimse har rea på blöjor och jag köpte ett litet paket med all-in-one igår. Dessutom amningsinlägg och bindor till mig när jag ändå var igång. Det är inte gratis, men det är sannerligen inte vanliga bindor, inlägg eller blöjor heller! Och även om startkostnaden är hög så går en alltid plus efter ett tag på flergångsgrejerna 😃
Utvärdering av målen 2014
Såhär i slutet av året är det ju dags att utvärdera våra mål. När jag skrev årets mål visste jag att jag var gravid, däremot hade vi inte gått ut med det offentligt. Det blev därför lite svårt att skriva dem, men jag gjorde ett försök ändå 🙂 Här är inlägget om Mål 2014.
Hedvig
Mina mål är enkla att skriva. Jag vill hitta och behålla en balans i livet. Jag tror att det i nuläget är svårt för mig att leta mig hemåt jobbmässigt utan jag kommer att bli kvar i Jönkan ett tag till. Det positiva är att läget är mycket bättre nu på jobbet än för ett år sedan och att jag har hittat en lägenhet som är billig och som jag trivs med.
Jag vill utveckla hinderparken och fixa staketet här hemma så att vi kan ha får också, det vore ju himla käckt 🙂
Hur gick det: Just nu har jag balansen, jag är hemma med vår underbara lilla kille och trivs som fisken i vattnet. Jag hittade, sökte och fick ett jobb i Linköping och det är underbart! Även om det innebär att jag kommer att börja jobba tidigare än vad jag egentligen vill så är det ju fantastiskt att jobba 20 minuter hemifrån istället för 1 timme och 15 min 😀 Hinderparken än utvecklad så att jag har 12 hopphinder, däck, platt tunnel, långhopp, slalom och två tunnlar från rusta. Däremot har jag inga balanshinder som jag nog syftade på när jag skrev målen. Till att sluta av med så fixade vi faktiskt staketet och fåren går här hemma – härligt!
Troll
Trolls mål är också enkla. Han ska fortsätta sitt pensionärsliv, förhoppningsvis med inslag av träning. Korta pass med vallning och agility på låg höjd och utan balanshinder kör vi på med så länge det bara går! Att tävla KM eller en och annan seniorklass om det ges möjlighet ska vi satsa på också, men allt hänger ju på hur Troll mår i sina bogar.
Hur gick det: Troll har startat KM i seniorklass och tränar lite vallning. I övrigt lever han pensionärsliv. Han är sämre i bogarna tyvärr och går på full dos Canidryl nu. Tidigare har halv dos fungerat bra, men nu blir Troll på ett väldigt dåligt humör om jag drar ner på dosen. Det känns förstås jättetråkigt och frågan är väl hur länge full dos kommer att räcka.. Troll är en gammal hund och det märks mer och mer. Men så länge han kan gå lös på promenader, valla lite grann och är pigg och glad så tror jag att han är nöjd ❤
Monster
Monster är hunden med mest mål. Jag vill ju absolut upp i trean med honom i agilityklass och sen vill jag förstås tävla i klass 3! Några mål i trean har jag inte i år, jag vill bara att vi ska bli mer samkörda och att vi ska ha kul. Att bevara känslan av att det roligaste som finns är att vara på banan med Monster är det primära målet!
I vallningen vill jag jobba vidare med delningar, fråndrivningar och hämten. Att få Monster lösare i huvudet så att han tar kommandon och att kunna växla mellan drivningsläge och flankeringar. Jag siktar på att kunna starta IK1 under hösten, det vore himla roligt!
Hur gick det: Vi kom upp till klass 3!! Det var ju underbart trots det lilla antalet starter vi gjort i år 😀 Sen har vi inte hunnit tävla i trean, men what the heck, det hinner vi.
I vallningen blev det inget tävlat eftersom vi istället fick börja träna grunder till tusen. Men just nu är Monster en mycket bättre vallhund och vi har aldrig varit så bra som vi är nu och det är ju alltid något 😉
Yeti
Yeti Yetski ska framför allt börja träna agility och fortsätta träna vallning. Jag tror inte att vi kommer hinna börja tävla agility på allvar i år eftersom myndighetsdagen infaller i oktober så troligen blir debuten 2015. Målet är att Yeti ska vara hyfsat färdig för tävling i höst ändå!
I vallningen vore ju ett VP förnämligt! Fortsätter Yeti vara såhär lättränad och vi fortsätter ha bra träningsförutsättningar skulle det också kunna bli så. Det blir under hösten i så fall, tills våren hinner vi inte bli klara även om nu snön skulle fortsätta att hålla sig borta.
Hur gick det: Tja, Yeti skadade tårna och har inte tränat någon agility alls i år. Inget VP blev det heller, däremot har vi tränat i vallning under hösten. Trist, men vi får satsa på framtiden istället.
Jag är en mes med starka vallhundar
Nyss hemkommen från en timmes drillning i vallning av Karin M i Valla ridhus. Monster fick den största delen av tiden och Yeti fick två kortare pass där jag först fick visa upp honom eftersom Karin inte sett honom tidigare. Yeti började lite lugnt med fösning som gick bra men var sen för tajt och för het, han saktade inte av vid balans eller där det är trångt utan ökade istället. Fåren sprang och jag sprang och det kändes ju sådär.. Sen var det Monsters tur och han hamnade i eyemode och sögs inåt mot fåren. Hmm…
Tja, är det något jag borde veta vid det här laget är att 1. inte tro att det borde gå bra på kurs och 2. aldrig bli nöjd utan alltid försöka bli bättre. Hemma är det rätt lätt att iaf under vartannat pass tänka och känna att det går rätt bra, att vi har läget under kontroll. Sen går vi på kurs och får illusionerna krossade.
Karin var rätt tuff mot mig idag, såpass att hon sa att jag inte skulle gå hem och gråta på slutet. Det har jag inte heller gjort (gråtit alltså, hem tog jag mig ;), men funderar gör jag ju. På hur jag ska få det annorlunda och skaffa kontroll. Och på hur svårt det är att träna positivt i vallningen.
För att utveckla problematiken lite så släpper jag lite på kriterierna med Monster med tiden. Jag tänker att det går ju MYYYCKET bättre nu och blir lite för nöjd. Om Mon inte går perfekt så är jag sen, släpper det för långt och bryter inte. Det får resultatet att det blir lite otydligt VAD som är rätt. Monster är tuffare än vad han ser ut och dessutom envis som en mycket röd gris. Han är expert på att huka sig och smyga iväg åt fel håll (alltså i det här fallet närmaste vägen mot balans, dvs RÄTT håll enligt honom) och det är riktigt svårt att vända honom ibland. Han KAN kommandona men har egna åsikter. Han har dessutom massor av eye och sugs lätt in mot fåren när han kommer närmare och det var mycket tydligt i ridhuset. Jag är svag för Monster men måste ändå driva igenom vad jag vill utan att backa och underlätta genom att ställa mig så att det blir mer logiskt för honom. Det är inte så att det är enbart i vallningen han smyger och gör som han vill, ett solklart exempel är vid ytterdörren när jag säger att alla ska stanna innan de får gå ut. Monster är helt fenomenal på att smyga ut och jag kan lyfta tillbaka honom 100 gånger, ändå kommer en tass smygande ner på trappan… Eller som när han ska stanna i bilen när jag öppnar dörren och han tusen gånger om smyger fram en nos och en tass. Envis ja! Som synden! Hela grejen med Monster är att han är en snäll hund som inte ställer till med nåt. Då har jag en tendens att fokusera på de två brötigare hundarna medan Monster bara hänger med. Och Monster är ju såklart inte dum. Det här har han ju genomskådat för länge sen. Dessutom vet han att jag tokälskar honom oavsett hur olydig han är ❤
Läxan med Monster tills nästa gång är att fortsätta träna flanker, gå på med press vid kl 12 så att han får "bakvikt", dvs INTE rör sig mot djuren när han stannar. Han ska dessutom träna på att slå över, flankera flankera tills han är mjuk i tempot och inte tänker inåt. Tränar vi korta flanker så måste vi ändå träna 80 % långa. Och min läxa är ju att stoppa direkt när han inte tänker rätt, bli snabbare i reaktionen. Få igenom vad JAG vill, EXAKT så jag har tänkt mig. Varenda gång.
Yeti då, ja han kör lite med mig han med. Han går för snabbt, för tajt och har helt enkelt fel attityd. Nu var vi på en ny plats med nya får och det var trångt. Trångt är jobbigt tycker Yeti, det vet jag sen tidigare träning i fållan där Yeti blir mer och mer studsig och fåren stampar och hotar.. Nåväl, vid dagens andra pass med Yeti fick jag uppgiften alla drömmer om, nämligen att få Yeti att sluta valla och vilja gå därifrån. Det var faktiskt enklare än vad jag trott, han ställde sig rätt snart vid utgången och ville UUUT! Men eftersom Yeti är ett popcorn så studsade han raskt tillbaka så fort han kom ut på en flank, samma gas och attityd som innan. Efter lite jobb fick vi honom ändå att ta en mjuk flank i ett lugnare tempo. Läxan med Yeti är att träna på attityden. Han ska vara lugn, mjuk och ha en schysst attityd mot djuren. Ja, och gå ut på flankerna också.
Vad var det jag skulle bli gråtfärdig av då? Jo, Karin tycker att jag är för mjuk, har inte tillräckligt med attityd och pondus som jag skulle behöva till de här två starka hundarna i vallträningen. På sätt och vis är det ju jobbigt att höra, samtidigt vet jag att det är sant. Inte bara i vallningen utan även i vardagen. Mina hundar är lite för brötiga och jobbiga och jag skulle absolut vilja dämpa ner dem en aning (dagens underdrift). Samtidigt kommer jag ju från lydnadens och agilityns positiva träning. Jag är drillad i att positiv förstärkning är det en ska använda vid hundträning och att det är dåligt att vara auktoritär. Om jag har konflikter med hundarna känner jag mig som en dålig människa, en usel hundtränare. Jag VILL vara positiv och snäll men för att vara det kanske jag måste vara tuffare i vardagen, komma över känslan av att misslyckas om jag måste skrika utan istället faktiskt få min vilja igenom ALLA gånger och inte vara nöjd förrän jag nått dit?
Vallning är skitsvårt att träna positivt. Det går säkert för vissa personer och för vissa hundar (jag har ju sett det så jag vet att det går), men med dessa två starka jyckar som jag har? Nä, de kommer ju aldrig att värdera någon belöning högre än att fortsätta jobba. Och hur i hela friden ska en lyckas få NER attityden hos en hund som stressar fåren med för högt tempo och dålig attityd med en belöning? Detta är ett dilemma som gör att jag har lagt ner vallningen i perioder tidigare. Men jag tror helt ärligt att jag just nu behöver komma BORT från belöningstänket även i vardagen till viss del. Skaffa mig legitimitet att bli förbannad och verkligen få igenom vad jag vill utan att känna mig misslyckad över det i ALLA lägen med hundarna.
PS. Självklart kommer jag använda mig av belöningstänket vid nyinlärning av andra saker är vallning.
PS2. Bara att jag känner att jag måste förtydliga detta i PS. gör det tydligt för mig hur det INTE är socialt accepterat att träna med negativ förstärkning som ju detta i praktiken är..
Omväxling förnöjer
Idag tog vi vagnen, det kan ju vara bra om det inte är ett helt okänt begrepp när P ska vara hemma. Vi passar på att ta en långpromenad och valla lite innan ovädret drar in. Vallningen går riktigt bra, Yeti går väldigt fint och har inte busat nåt på flera pass nu! Monsters långa flanker ser fina ut igen och de korta jobbar vi på.
Yeti jobbar med manchetter och vi har utvecklat träningen på balansbollen. Han lyfter ju benet ibland även om det är bättre.
För övrigt går jag nu mest och har ångest över att jag ska börja jobba om 2,5 månader. Vill inte sluta amma, vill inte vara borta från liten hela dagarna.
Vilda barn
Jag vill vinna en bok från Vilda barns adventskalender och länkar därför dit. Men jag vill samtidigt tipsa om denna blogg om en är intresserad av föräldraskap! Det är otroligt intressant och inspirerande att läsa om hur föräldraskap kan se ut i olika länder! Jag vet så lite egentligen, den enda erfarenheten jag har är ju min egen barndom och så vill jag inte uppfostra mitt eget barn. Nej, jag vill vara närmare och ha med respekt och mängder av kärlek. Ett nära föräldraskap helt enkelt.