Sedan vi kursade för Karin har inspirationen varit hög! Jag har nästan vallat varje dag med varierande resultat men överlag går det bra!

Monster är stabilare i flankerna och om det är något jag måste minnas nästa gång det går åt helvete är detta: det kan räcka med 2-4 otroligt tråkiga pass för att vända det åt det positiva hållet igen. Utöver detta så är det ju otroligt svårt att hålla ner tempot. Jisses alltså.. Att skritta och inte trava är som att lösa konflikten i Mellanöstern typ. Och nä, jag överdriver inte alls 😉

Jag har börjat lägga på visslan! Det går hyfsat tycker jag! Ligg och framåt funkar fint, flankerna är ju som väntat svårare och där är vi långt ifrån klara. Men det är rolig träning!

Jag upptäckte en klar brist idag. Vi tränar ju en hel del men vad vi missar är den praktiska träningen, de verkliga situationerna. Idag ville jag dela bort fröken Motvals, aka fröken Rudenstam och en dam till och stoppa in dem i stallet. Dela kan vi men att stoppa in bara dem i stallet var svårare, Monster ville släppa den tjuriga tackan och bara ta den andra och sen svängde han åt fel håll och tappade dem, flera gånger! Nu ska vi absolut dela flocken och jobba länge på den ena flocken!

Yeti går jättefint! Är så  glad över honom 😀 Vi har till att börja med nosgrimma på promenaderna för att minska konflikterna och sen försöker jag applicera att släppa ner axlarna, räkna till tre och ha en positiv inställning när vi är hos fåren. Jag tycker verkligen att det hjälper! Framför allt har han inte busat något de senaste dagarna! Han klarar att gå närmare fåren och idag skickade jag honom på en lite taskig flank med fåren lite gör nära staketet och han redde ut det!

Vi tränar mycket på away/come bye också. Han är helt på det klara att det är en flank som han ska på men tar det håll som känns bäst. Men vi kommer dit 🙂 Något som Yeti är riktigt duktig på är fråndrivning! Så fokuserad och fin! Gulle!