Idag var det dags att träna för Karin S igen! Att gå kurs en gång per månaden är verkligen perfekt! Lagom med tid att träna emellan och en hinner att jobba med läxorna och stöta på nya problem.

Johanna och Taim!

Dessutom är det ju supertrevligt att träffa Johanna med Taim och Lydia med Lyra och se de fina hundarna också!

Lydia och Lyra!

Jag gick ut med Yeti först och vi har ju tränat på att må bra och ha kul tillsammans. Utöver det har vi tränat på kommandon och där är vi inte riktigt hemma ännu. Men! Karin tyckte vi hade gjort stora framsteg och det kändes verkligen så himla bra också! Vi gjorde lite fösningar och flanker och både jag och Yeti gick och trivdes!

Nästa pass tränade vi små hämt upp i slänten där det finns både träd och stenrösen i vägen. Ett par vändor gick Yeti alldeles för rakt på och stenrösena gick ju inte att springa över tyckte han. Men då trillade poletten ner och han hittade vägen mellan rösena, gick upp till kl 12, bromsade in och gjorde ett mjukt upptag. Att se min lilla hund lugnt och fint driva ner baggarna nerför slänten i solljuset var SÅÅÅ läckert! Så snygg och fin och samlad!! ❤

Efter detta testade vi att lägga lite press på Yeti genom att säga "gå bort" i vänsterflanken. Tyvärr gjorde det att Yeti blev en ledsen och osäker hund igen och resten av tiden lade vi på att få Yeti glad igen. Han fick gå lugna mjuka flanker med en massa beröm och sen slutade vi. Att gå på honom hårt är alltså en mycket dålig idé och nu känns det inte alls bra att jag gjorde det tidigare i vintras. Hans självförtroende fick sig en knäck av det och han blev osäker. När han blir osäker testar han en massa saker och ser olycklig ut.. Så kontentan blev att vi ska fortsätta som vi gjort eftersom Yeti blivit mycket tryggare. Jobba på flanker och fösningar. Tänka på att stoppa honom när han glider lite på flanken. Oftast tänker han rätt när han glider mot draget men så plötsligt har det gått för långt och han börjar balansera och det är ett nono 🙂

Monster då, ja två saker ska vi träna massor på. Tempo tempo tempo och rena flanker i delningen. Tempot blir en ju galen på. Hur svårt kan det vara? Tydligen jättesvårt.. I delningarna fuskar Mon gärna på flanken vilket gör att fåren glider ihop och inte delar på sig alls. Jag har dessutom svårt att göra det med flyt utan det blir stelt och stolpigt, först dela fåren, sen kolla på hunden och få honom i rätt läge och sen kalla in. Jag måste kunna lita på att Mon gör rena flanker så att jag kan kommendera utan att titta på hunden, att ge ett flankkommando och direkt kalla in frillan och dela. Där är vi verkligen inte än!

Monstwr har gjort riktigt fina saker idag också, hämtträningen i kuperad terräng gick jättebra (förutom tempot när fåren börjar springa) och i delningen finns fin förståelse för vad det innebär och vad poängen är. Märkligt alltså att Mon ofta går bättre hos Karin än någon annanstans 😉

Grabbarna väntar på sin tur 🙂

Summa summarum så var jag på strålande humör när vi åkte hemåt! Så himla roligt det är att valla! Älskar att träna för Karin, hon är så otroligt duktig på att läsa både folk och hundar! Just nu känns det som att jag bara ska gå för henne med iaf Yeti 🙂