Igår var det dags för Rosettjakten och den första tävlingen sen i september. Den här gången har vi ju faktiskt tränat lite även om vi är långt ifrån högform.

I första hopploppet var det en massa strykningar och det gick alldeles för fort tills det var min tur. Jag hade ju tagit det rätt lugnt, trodde det var många hundar kvar. Istället kom jag in i ridhuset när hunden före mig gick in. Av med jeansen och jackan, av med Monsters täcke och in på banan. Vi hann inte landa alls och Monster var sjövild, tjuvstartade och drog in i en tunnel efter hinder nr 2 och vi var diskade.. Slutet av loppet kändes bra iaf!

Till nästa hopplopp var vi ute i mycket god tid. Uppladdningen blev optimal o g det kändes jättebra när vi klev in. Ett missat byte och övergång till plan B gjorde att Mon rev ett hinder och fick en vägran i slalom. Sen drog vi på oss en rivning till. Men känslan var jättefin! Vi var ett team!

Sista loppet blev ett sånt där kaoslopp. Jag klantade mig och missade ett byte vid fjärde hindret och sen hade vi lika gärna kunnat gå av.

Som enskilt hinder behöver vi verkligen träna på slalom! Utöver det är det ju handling handling handling.. Men det var kul att vara på banan igen!

Jag kände mig rätt dum som inte stannade och hjälpte till när jag tävlat klart. Men med en hungrig bebis hemma och fulla tuttar var det inte ett alternativ. Någonstans går gränsen för vart jag vill sitta och pumpa 😉