Kastrationsångest

Ja jisses vad jag har haft ångest angående Yeti och hans kulor. Dels har vi problem vid hundmöten med att Yeti inte är kontaktbar då och dels spänner han väldigt mycket även med hanhundar som vi känner. Yeti har aldrig varit i slagsmål men han har ju heller inte fått chansen.. Sen har han kissat inomhus hos vänner och även här hemma när vi hade vänner på besök. Att han satte på en säck med fårull är ju också en anledning.. Knäppa hund! Som tur var kom inget kladd på själva ullen!

Men, den allra största anledningen är hundmöten. Det är inte särskilt roligt alls att ha en hund som stressar upp sig på upp till 50 meters avstånd från en annan hund, som slänger sig hit och dit och som är omöjlig att få kontakt med. Det är ännu svårare att jobba med eftersom jag alltid har en bebis och två hundar till med mig. När vi bodde i stan och mötte många hundar var det klart bättre men fortfarande jobbigt så jag tror verkligen inte att jag kan träna bort det här på något sätt som är praktiskt genomförbart för mig.

Men sen har vi nackdelarna med kastrering.. Att hanhundar kan börja flirta med honom.. Att det är en kirurgiskt ingrepp som har risker. Att det kanske inte hjälper överhuvudtaget. Att det kanske ändå skulle ha växt bort med mognad och ålder (fast jag tror ju inte det, det har ju bara blivit värre..) Och sen den största ångesten, vad ger mig rätten att modifiera honom och hans kropp med kirurgi för att jag inte är nöjd med hans beteende? Egentligen tycker jag ju att jag inte har den rätten.

Efter väldigt mycket funderande så landade jag ändå i att jag måste höra någonting. Detta påverkar ju vår relation negativt och jag tror att det kan bli ett problem vid träning och tävling. Så idag blev det av. Och just nu har jag ännu mer ångest. Vad har jag gjort? Opererat en kompis som litar på mig?? Men den känslan kommer ju att dämpas i rakt med att Yeti mår bättre igen och jag hoppas att jag kommer att känna mig nöjd med mitt beslut i framtiden.

image

Yeti charmade in sig på djursjukhuset,  här är han med veterinär Anders! Fotot ligger ute på Djursjukhuset Jägarvallens facebooksida!

Advertisements

Posted on 24 mars 2015, in Yeti. Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Jag tycker du gör ett klokt beslut – det finns ju en överhängande risk att hanhundar som är haniga faktiskt inte mår bra av att ha så mkt hormoner i omlopp! Det är en rätt tuff värld att vara hund i, med tanke på hur tätt det är på dem idag. Jag håller tummarna för att du får goda resultat och att Yeti blir mer harmonisk 🙂

%d bloggare gillar detta: