Det glamorösa mammalivet

Bloggen hinns inte med och motivationen är låg. Jag börjar på inlägg som aldrig blir klara, vet inte hur jag ska avsluta. Jag gillar att skriva och har använt bloggen som ett ventilationssystem för alla möjliga saker jag inspirerats av eller blivit upprörd över genom de år jag bloggat. Men den senaste tiden känns det som att det mesta jag publicerar fylls av konflikter och diskussioner i en ton som gör att jag mår dåligt. Det gäller inte det jag postar som är hundrelaterat och egentligen inte alls bloggen i första hand men det går ut över bloggen också. Diskussioner som har med hundar att göra är så otroligt mycket mer balanserade – åtminstone i mina forum. Som till exempel diskussionen under hundfoder-inlägget – jättekul!!

Jag saknar oerhört att kunna använda det skrivna ordet men samtidigt ger det mig ångest att uttrycka vad jag tänker och tycker. Även dessa ord känns jobbiga att skriva. Så vad är lösningen? Jag vill kunna uttrycka mina åsikter och känslor utan dessa negativa känslor som efterspel, men hur? Jag vet inte.

Utöver detta åtnjuter jag det otroligt glamorösa livet som heltidsarbetande småbarnsmamma. Häromdagen var Arvid utan blöja, han skuttade runt på golvet och bara trivdes. Plötsligt blev jag väldigt varm om ena foten. Det tog faktiskt flera sekunder innan jag fattade varför 😉

Sömnbristen är just nu riktigt jobbig. Arvid vaknar frampå småtimmarna och är hungrig, väldigt mammig och har svårt att somna om. Det får en vaken mamma som resultat och även om jag till slut tar mig till gästrummet när/om Arvid  somnat om så tar det ofta lång tid innan jag somnar igen. Att då kliva upp klockan 6 och jobba hela dagarna är tämligen slitsamt. Jag börjar bli väldigt väldigt trött..

Dock så är detta att vara mamma så otroligt positivt och givande att det lätt är värt det! Arvid är en gullunge, så himla mysig och helt fantastisk på alla vis. Jag är naturligtvis helt opartisk 😉  Han har börjat ställa sig upp men går inte än, pratar inte heller förutom på mmm-språket. Vad han istället gör är att härmas! Han ville absolut ha bestick för några månader sedan, han sätter tandkräm på tandborsten, han drar hårborsten genom håret och plattar håret med plattång! I helgen har han tagit med sig skräp och slängt i soppåsen under diskbänken, han lägger golv genom att banka med hammare i ekparketten i hundhuset, han iakttar allt vi hör och vill göra själv 🙂 Dessutom så kramig och gosig så att jag knappt tror det är sant. Helt bedårande! Och jag är fortfarande helt opartisk såklart 😉

Att vara mamma är helt enkelt så otroligt mycket mysigare, finare och mer underbart än vad jag kunde föreställa mig ❤

image

Arvid med min farfar, 15 månader respektive nästan 93 år 🙂

Annonser

Posted on 19 oktober 2015, in Bebis, Familj, Just nu. Bookmark the permalink. 9 kommentarer.

  1. the crazy pack

    ❤ Ja det går verkligen inte att föreställa sig om en inte har upplevt det! Låter som du har en guldunge! ❤

  2. Roligt att läsa om Arvid iallafall 🙂 Hoppas vi kan ses när vi kommit hem ifrån Malaysia.
    Ang att skriva ur sig, så vet jag en del som lösenordsskyddar vissa inlägg. Då kan man lämna ut lösenord till dem man litar på ifall man vill. eller bara skriva. Men då kanske ett dokument på datorn funkar lika bra? Hoppas du kommer på nåt som funkar!
    /Anna

    • Ja jag kan ju lösenordsskydda, men det känns inte riktigt rätt heller.. Ett nytt instagramkonto kanske?

      Jag vill gärna ses! Ni får komma över på middag eller en fika tycker jag! Hoppas ni har det super med semester också och inte bara jobb 🙂

  3. Ninnie Lindvall

    Konstigt att inte tryckfriheten, som är en grundlag, gäller på bloggar. Du vet, ingen har rätt att kränka någon annan för sina åsikter så länga åsikterna inte uppfånar till kriminalitet eller hets mot folkgrupp, typ.
    Sååå himla lågt att ta ut sin egen frustration på dig! Och även om en i grunden vet att det är personer som är låga och antagligen mår dåligt så blir en påverkad. Det går inte att stå emot till slut. Jag vet. Jag har varit där. Jag har slutat med agility. Jag hoppas att du inte slutar skriva. Kram på dig från en av dina stora fans 🙂

    • Tack för pepp :D! Det är vänner till mig som tycker annorlunda än mig, eller egentligen är det nog jag som ändrat inställning till barnrelaterade saker sedan jag själv fick barn. En måste självklart inte tycka som jag, men nu är jag i ett läge där jag inte känner att jag kan skriva om saker som är viktiga för mig för att jag är rädd att hamna i konflikt med människor som är mina vänner. Det är en jobbig situation, minst sagt..

      Kanske borde jag starta en ny blogg eller instagramkonto med en annan inriktning? Eller så skriver jag här och får ta att en del tycker att jag är knäpp 😉

    • Otroligt tråkigt att höra att ditt beslut att sluta med agility kom utifrån och inte från dig själv! Usch vad trist 😦

  4. Ninnie Lindvall

    Beslutet kom inifrån mig själv. Men först efter att påhopp och elakheter så sakteliga hade ätit sig hela vägen in och blockerar allt som en gång var roligt med agility. Allt annat är förstås också sant, det där med att kroppen inte är vad den en gång var och så vidare. Men det hade kunnat lösas med träning och modifierad handling. Lusten kan inte ersättas.

%d bloggare gillar detta: