Helst skulle jag vilja att Arvid inte började på förskola förrän han blir tre, men verkligheten är den att ens SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) är viktig och för att behålla den på heltidsnivå måste en ha en sysselsättning 5 dagar per vecka. Det innebär att det kostar fem föräldradagar för varje vecka som Arvid är hemma och de går åt rykande snabbt. Vi vill ju inte att alla föräldradagar ska försvinna och vi vill behålla vår SGI och därför måste Arvid börja på förskola. Förut fanns alternativet att söka vårdnadsbidrag, för då skyddas nämligen ens SGI, men den möjligheten har tagits bort i Linköpings kommun.

Vi har försökt att sätta oss in i förskoledjungeln så gott vi kan och det har resulterat i att vi har besökt inte mindre än 7(!!) förskolor! Totalt har vi sett 2 kommunala förskolor, 1 föräldrakooperativ, 3 personalkooperativ och 1 familjedaghem (dagmamma). Helt klart har vi lärt oss en massa av detta! De här förskolorna har olika pedagogik och verksamhet också, så vi har verkligen fått ett brett spektrum. En förskola har utomhuspedagogik i samarbete med Friluftsfrämjandet, en har Montessoripedagogik. En annan har Waldorfpedagogik och övriga har den ”vanliga” pedagogiken som är gemensam för Linköpings kommun. En förskola rök eftersom det för oss kändes lite meningslöst att Arvid ska tillbringa en massa tid med att hälla vatten mellan två karaffer, föräldrakooperativet slutade vara intressant när vi fick reda på att styrelsen i princip jagar föräldrar som inte hinner hjälpa till alla sina timmar och det var inte så få timmar det rörde sig om!

Den största skillnaden mellan förskolorna förutom just pedagogiken är hur flexibla de är. Vissa känns enkla att diskutera med, de är måna om att det finns en kommunikation mellan förskola och föräldrar och de anpassar sig så att det blir bra för barnet. Andra är mer rigida, gör på sitt sätt och så får barnet anpassa sig. Jag kan väl ärligt säga att jag har lite svårt för detta lite mer rigida…

Vi har på alla ställen frågat om tidig potträning och tygblöjor och alla utom ett ställe var positiva! Det negativa stället ströks omedelbums från vår kölista då de sa tvärt nej till både pottning och tygblöjor. Potträning skulle göras hemma ansåg de och tygblöjor diskuterades inte alls, trots att den enda skillnaden för dem blir att stoppa blöjor i en påse för att skickas med hem istället för i soporna. Eftersom jag köpt alla blöjor vi behöver så blir det ju en ren extrautgift om Arvid ska använda engångsblöjor dagtid och det känns ju som 100 steg bakåt att lära det lilla barnet att bajsa i engångsblöjor nu när han gör det mesta på pottan. Alla andra ställen sa att de självklart ställer upp och erbjuder potta åtminstone på rutin – att kolla efter signaler kan ju vara svårt att hinna se i en barngrupp och det kan en ju faktiskt förstå.

Vegetarisk mat är ju också viktigt för oss och en av förskolorna serverar faktiskt enbart vegetarisk mat. Övriga sa att det inte är några problem. Undantaget var familjedaghemmet, där lagas maten hemma och dagmamman var ovan vid vegetarisk mat även om hon sa att hon ska försöka…

Resultatet av våra besök blev en omkullkastad kölista där två förskolor åkte ut och en ny åkte in. Tyvärr den krassa verkligheten den att det är så ont om platser att vi ändå inte får det vi sökt. Iaf inte nu, möjligen någon gång senare. Vi fick dock till slut en plats hos en dagmamma i Malmslätt och Arvid ska börja skolas in där den 1/12. Det kändes bra, förutom att hon var helt ovan vid vegetarisk mat… Det kan ju bli spännande hur det ska gå, hon lät nämligen inte lite osäker själv..

Snart ett förskolebarn!