Mitt år 2015 blev för hundarnas del som den där skräddaren som skulle sy en rock men där tyget bara blev mindre och mindre och till slut blev det bara en tumme till en tumvante. Jag tänkte ändå kika på dem och se vad som ändå hände.

Hedvig

Jag har nu uppnått flera mål som funnits med i flera år. En stor bit är förstås att få ett jobb här i Linköping. Det kommer verkligen att underlätta livet för oss! Att bli mamma har inte stått med i bloggen, men önskan har funnits med rätt så länge. Nu finns lilla Arvid här och livet har förändrats! Vi har en liten att ta hänsyn till, en egen liten person som såklart både vill och ska bli prioriterad. Det är ett stort och personligt mål för mig att vara en närvarande och nära förälder som lyssnar och försöker tillgodose mitt barns behov så gott jag kan. Att vara en bra matte samtidigt är inte alltid helt lätt och hundarna får ibland vänta för att Arvid kräver sitt först. Mina mål är ödmjuka i år, jag vill vara där för mitt barn, min sambo och för mina hundar. Samtidigt vill jag naturligtvis göra ett bra jobb på lst. Att hålla alla bollar i luften utan att tappa bort mig själv är en konst men genom att leva i nuet hoppas jag att livet inte bara levs utan även avnjuts likt ett dyrt glas rödvin en sommarkväll. Jag vill inte rusa genom livet med en för hög puls. Jag vill borra in mina fingrar i len päls, gosa med den mjuka pälsen bakom öronen, vila i en omfamning av den jag älskar och låta fingret smeka mitt barns knubbiga arm. Jag vill ha tid till att sjunga, att leka, att kramas och att lyssna. Att vila i stunden och att ha tid att älska.

Hur gick det då? Jag älskar att läsa mitt mål för 2015. Det är ett BRA mål. Inte bara för ett år utan för hela livet. Jag tycker att jag i hyfsat hög grad har lyckats med mitt mål, men undantag för de månader där jag jobbat heltid. När jag jobbar heltid så finns inte tiden att njuta, då blir istället livet ett maratonlopp där tiden alltid är knapp. Visst finns det små andningshål men alldeles för små och alldeles för korta. När jag jobbat mindre finns däremot tiden för gos och för lek med Arvid och mys med hundarna.

Troll

Trollis har vacklat lite i hälsan och har varit lite mer halt trots full dos av antiinflammatoriskt. Troll har ju en tendens att bli tjurig och arg när han har ont. Just nu har Troll ont i hakan efter att ha stått på näsan på en promenad för ett par dagar sedan. Han snubblade helt enkelt på ett koppel och kraschade rakt ner i asfalten.. Det blev ett hål och han ser lite svullen ut. Egentligen är det ett symtom på att Trolls kropp inte riktigt hänger med i tempot alla gånger. Han är inte så smidig som han var i yngre dagar. Trolls mål är helt enkelt att vara så fräsch som det går. Att fortsätta gå lös på promenader, att kunna simma ute på sommaren, att kunna valla korta stunder och att njuta av livet.

Hur gick det? Jo jag var väldigt tveksam över hur det egentligen skulle gå med Troll i våras. Han skadade höften och fick gå på starka smärtlindrande under en period. Efter det tog det ett tag innan han kom tillbaka och jag slutade låta honom valla helt. Idag är han tillbaka i sitt gamla jag och hänger gärna och glatt med på långa promenader eller hänger i trädgården. Troll får inte längre träna något alls men han verkar nöjd med livet ändå ❤

Monster

Monster är nu i klass 3 i agility och vårt mål är att tävla och hitta stadga i loppen. Vi har knappt kört någon agility alls sedan i april och vi behöver såklart fräschas upp. Några resultatmål har jag inte, men jag vill ju nolla lopp och göra bra flytiga lopp. I vallningen vill jag komma över den här dippen vi är i just nu och hitta glädjen i vallningen. Jag vill även starta IK1, men det är viktigare att vi har roligt tillsammans än att vi kommer ut på tävlingsbanorna. Utöver det så är Monsters mål att bara fortsätta vara den fantastiska hund han är. Den gosiga busiga och milda hunden som jag fullständigt tokälskar.

Hur gick det? Tja, några starter med disk som resultat fick vi till i agilityn innan Monster blev halt och jag tappade all sug att fortsätta. Efter det har vi tyvärr inte hoppat ett enda hinder. Tyvärr skriver jag, men det har ändå på något vis varit skönt att ha en total paus. I vallningen har det gått upp och ner men eftersom våra får springer så att de är svåra att träna på så ligger vallningen nere. Monster själv tycker nog att han kunde få valla mer men verkar rätt nöjd ändå!

Yeti

Yeti hade stora mål för 2014 men de sprack  den där förbannade dagen när han skadade tån. Istället har vi rehabbat och rehabbat. Nu har vi ökat belastningen med viktmanchetter, vallning och friare promenader. Yetis tår verkar hålla men han håller fortfarande upp höger ben ibland. Idag var vi hos Marie och hon hittade rejält ömma höftböjare hos honom. Det kan bero på lite allt möjligt men vårt första och allra viktigaste mål är att få Yeti fräsch igen. Vi ska fortsätta valla och öka belastningen, och om det funkar så vill jag satsa på ett VP i sommar/höst. Om Yeti håller och fortsätter att må bättre tänker jag sätta igång honom i agility också. Några tävlingsmål har jag inte utan jag är glad om vi kan ta oss till start i år. Genom att träna ihop oss vill jag framför allt att vi blir ett starkare team som har roligt ihop, vi har haft alldeles för mycket tråkiga koppelpromenader, för mycket tjat och för lite kul i år. Glädjen är vår allra högsta prioritet under 2015.

Hur gick det? Yeti Yeti mitt sorgebarn.. Vet inte vad jag ska skriva här riktigt, men inget blev riktigt som tänkt. Vi började en hoppteknikkurs i våras och då blev Yeti mycket sämre. Efter MR och en massa utredningar som inte gav något hamnade vi till slut hos en kiropraktor. Då blev Yeti mycket bättre och vi började valla igen. Tyvärr blev han sämre efter lite tuffare pass och jag kunde konstatera att det funkar bra att ha honom som sällskapshund men vid mer belastning så funkar det inte. Vi åkte till kiropraktorn igen och nu är Yeti helt ohalt men han gör konstiga skutt och rör sig inte så jämnt och fint som jag vill. Jag har inte lagt någon belastning på honom men min känsla är att han inte skulle hålla för agility eller tuffare vallning tyvärr.

En härlig sommarbild där vi alla njöt av nuet ❤