Månadsarkiv: januari 2016
Sjukgymnastik i den Boresonska familjen
Min rygg, axlar och nacke och höfter är satt ur spel efter många nätter där jag ligger lite hip som happ, stillasittande jobb, skjutande på barnvagn, bärande på Arvid på höften eller ryggen och så ett par hundar som drar i kopplet på det. Nu gör det liksom ont överallt. Jag har gått till en naprapat och fått skäll för att jag inte tränar så nu har jag tagit upp sjukgymnastiken. Det är framför allt övningarna för skulderblad och axlar samt de övningar jag fått för foglossningen. Så nu tränar jag och hoppas att det ska bli bättre.
Samtidigt tränar hundarna också sjukgymnastik. Det är ju liksom onödigt att bara låta Yeti träna när ja ändå är igång 😉 Dels tränar vovvarna på balansbollen. Den är tyvärr något kort, men ändå.. Alla hundarna får träna på att stå på bollen. Monster sätter sig helst hela tiden och Troll får stå yttepyttekorta pass. Yeti är nog den som är bäst faktiskt 🙂 Sen tränar vi på golvet också, sådana styrkeövningar som vi fick med oss på hoppteknikkursen hos Klickerklok i våras. Stå på golvet i balans, ligga på golvet med tassarna under sig utan att rumpan glider över åt något håll och att sitta rakt och prydligt. De är rätt dåliga på att stå, där har min träning brustit. Och Yeti ligger gärna på skinkan. En stor skillnad är att Yeti KAN ligga rakt numera och klarar även att göra det en stund. I våras gled han över på skinkan nästa omgående. Hundarna gillar nog mer explosiv träning egentligen, men alla tre ställer lätt upp för en godisbit eller två. Dessutom har jag en liten assistent som matar i den uppmärksamme hunden en extra bit emellanåt 😛
Jag tycker nog att Yeti har lite mer flyt i traven. I morse travade han säkert 20 meter utan galoppsprång, hoppsasteg eller att byta spår med höger bak. Just nu tror jag att hans problem kommer av snedbelastning och muskler som jobbat på fel sätt under lång tid. Själva låsningarna verkar vara borta, att han kan ligga rakt och att han travar bättre tyder på det.
Deodorante speciale
En kollega inspirerade mig till att försöka göra min egna det för ett par veckor sedan. Jag har funderat på det ett tag men nu tog min deo slut och i samma veva kom denna undersökning som visar att många deodoranter innehåller hormonstörande och allergiframkallande ämnen. Jag försöker rensa bort grejer som kan vara skadliga, rensar bort plast vartefter och väljer ekologisk mat och det ligger i samma linje att minska antalet kemikalier som jag utsätter min egna kropp för.
Nu när jag använt denna deo i ett par veckor tycker jag att den är värd ett omnämnande i bloggen! Den fungerar nämligen sjukt bra! Den bästa deo jag haft! Det är ju helt galet hur många deos jag testat och hur mycket pengar jag lagt på det totalt när en egen deo är superbillig, innehåller extremt få ingredienser, är så enkel att göra och dessutom funkar så otroligt bra!
Här är receptet :
1 del majsstärkelse
1 del kokosolja
1 del bikarbonat
Någon droppe eterisk olja om man vill
Blanda väl och den är klar!!
En härlig ålder!
Arvid är i en sån härlig ålder just nu! Han vill hjälpa till med allt och favoritsysslan är att sitta på bänken och pilla med grejer som att peta ner filter i kaffebryggaren eller hälla ner te i vattenkokaren. Han är även med i matlagningen och mortlar, river gärna morötter eller rör i någon smet. Han iakttar och upprepar allt vi gör och det är så häftigt att vara med i den här processen av att lära sig allt! Arvid är sen med att lära sig gå, men att gå när vi håller i händerna har han kunnat sen i höstas. Idag stod han stadigt kvar i upp till någon halvminut när vi släppte händerna! Snart så ska nog även Arvid gå!
Arvid leker mest med duplo och han bygger torn på höjden! Jag tycker det är riktigt roligt att leka med duplo, jag lekte massor med lego som liten och nu får jag uppväcka de talangerna! Det är ju kul med barn att en får återupptäcka roliga lekar 🙂
Något som Arvid faktiskt börjar göra på allvar är att gå på pottan själv! I helgen satte han ju sig på pottan med blöjan på och idag var han blöjfri när han plötsligt satte fart in i badrummet, klättrade upp på pottan och kissade! Både jag och Pascal är så imponerade av att han har knäckt detta själv! Vi har ju inte pottränat i egentlig mening (jag vet inte ens hur man gör det?) men genom att erbjuda pottan och fråga om han behöver gå på pottan har visst ändå gjort sitt 🙂
Hur gick det med EC, BLW och tygblöjorna?
Ni minns kanske att jag skrev om de där grejerna vi testade med Arvid, EC, BLW och tygblöjor men hur gick det sen? Jag tänkte skriva något om det 🙂
BLW, baby led weaning, att ge bebisen bitar av mat och låta hen äta själv helt utan att mata med puréer, hur gick det med det? Jo nu äter Arvid med gaffel eller sked (oftast iaf) och han har god aptit om han gillar maten. Men de flesta barn äter väl kanske med bestick vid 18 månader? När började han äta med bestick? Jag minns inte men det var länge sen. Åtminstone innan han fyllde 1. Jag är iaf jättenöjd med själva konceptet och Arvid har gillat det skarpt! Vad gäller risken för att sätta i halsen så har det hänt en gång att P har vänt på honom, jag har aldrig behövt göra det. Tvärtom så är han väldigt duktig på att hantera maten i munnen.
EC, elimination communication handlar om att erbjuda potta eller toalett istället för blöja till små bebisar. Det handlar alltså INTE om regelrätt potträning. Vi har haft perioder när Arvid inte alls velat gå på pottan, ibland har han istället kissat utomhus och andra gånger har han helt enkelt kissat i blöjan. Men bajsa gör han nästan alltid på pottan och vi har haft max kanske 2-3 bajsblöjor i månaden sen Arvid började med fast mat med undantag för om han har varit dålig i magen. Arvid är väldigt tydlig när han behöver göra nr 2 och då tar vi honom helt enkelt på pottan. Nr 1 är inte lika tydligt och vi har oftast några kissblöjor varje dag. Frågar vi om han vill på pottan så är han däremot tydlig! Men nu plötsligt har något hänt! I fredags hos syrran tog Arvid sig fram till toadörren och ville in! Mycket riktigt behövde han gå på toa. Igår hände det en ännu större grej! Arvid hade satt sig vid pottan i badrummet medan jag var i köket. Plötsligt satt han på pottan! Med blöja på då visserligen, men med hjälp av med den så gick det så bra så! Det känns ju helt fantastiskt att Arvid tycker att badrummet och pottan är ett självklart ställe att gå till när man är nödig 🙂 Vi är inte färdiga för att helt ta bort blöjan än eftersom det blir nån-flera kissblöjor per dag, men det känns inte så långt borta nu 🙂
Tygblöjor då? Jo jag älskar tygisarna! Så fina färger och så bra passform, jag älskar mönstren och att det finns en uppsjö av former och typer så att alla kan hitta den blöja som passar just deras barn bäst. De läcker sällan och det finns alltid blöjor hemma. Att tvätta var tredje dag känns inte heller jobbigt. Sen är det såklart en bidragande orsak att vi gillar dem att vi har så få bajsblöjor. Hade Arvid alltid gjort nr 2 i blöjan hade nog iaf P tröttnat. Men för oss har de verkligen funkat super!
Färger och mönster som är omöjliga att motstå 🙂
Yeti har varit hos kiropraktorn (och vi har hängt i Sthlm)
Igår tuffade jag, Arvid, Monster och Yeti till Sthlm! Yeti skulle först och främst till Eva Solberg för kiropraktik och sen skulle vi hälsa på syrran. Yeti blev ju bättre efter första besöket hos Jörgen Fureus men inte märkbart bättre efter det andra och jag kände att jag ville ha en second opinion och jobba mer med musklerna i området. Jörgen menade att det räckte att åtgärda bäckenrotationen, men även om det gjorde Yeti mycket bättre så behövs alldeles tydligt en större insats för att komma tillrätta med problemet. Därför åkte vi till Eva som jag fått rekommenderad av flera personer på fejjan.
Eva började med att se hur Yeti rör sig på rakt och böjt spår och konstaterade att han inte tar för sig och är tajt och spänd höger bak. Sen fick Yeti stå på balansboll och det var mycket tydligt hur han avlastar höger bak. Om Eva lyfte vänster bakben blev hela ryggen som en banan för att kompensera och lyfte hon vänster framben flyttade han fram höger baktass för att avlasta och kompensera.
Så här rör sig Yeti fritt i trav:
När Eva kände igenom Yeti hittade hon ingenting förutom smärta i L7S1-området, samma där han reagerat tidigare. Egentligen hittade hon ingenting som vi inte hittade tidigare. Det är alltså bekräftat från flera håll nu att det är där problemet sitter. Genom röntgen och MR vet vi dessutom att det inte finns någon direkt fysisk anledning till smärtan. Inget diskbråck, ingen förträngning eller liknande. Eva tryckte längs med ryggraden och höften och knäckte, fast på ett betydligt mildare sätt än så som Jörgen behandlat. Jag var tvungen att fråga om detta och fick svaret att det är olika skolor inom kiropraktiken. Där ser man, alltid lär man sig något nytt!
Vad smärtan beror på är antagligen för att Yeti drar ihop sig och tar inte ut steget för att skydda det ömmande stället. Vad det tvärtom gör är att området blir ännu mer tajt och spänt. Det blir en ond cirkel som vi inte kommer ur. Vad vi SKA göra är att stärka upp Yetis muskler och tvinga honom att använda rätt muskler. Hans ursprungliga problem finns ju inte kvar men Yetis muskler och rörelsemönster är format efter låsningar i bäcken och ländrygg. Nu ska vi istället träna på balansboll och tvinga Yeti att stå på det protesterande högerbenet. Han får inte vrida ut benet och han får inte flytta fram benet. Han ska stå och balansera med benet under sig och han ska träna sina coremuskler så han får styrkan att hålla kroppen rak och i balans även vid belastning på högerbenet.
Nu ska vi träna på detta under de närmaste veckorna och jag hoppas verkligen att detta blir ett stort steg i rätt riktning! Veterinärmedicinen har jag ju lite gett upp efter att veterinären i somras inte hade en enda idé förutom att fortsätta koppelvila och det tror jag ärligt talat inte hade gett någonting alls.. Istället hoppas jag ju på att vi med mer alternativa behandlingar ska komma vidare!
Jag hälsade ju på syrran också! Det var mycket trevligt och mysigt att hänga i syrrans lilla lägenhet i Abrahamsberg 🙂 Jag hade med mig pappas slagborr eftersom syrran ville få upp två taklampor och det blev ju lite av ett äventyr… Även om jag lärt mig enormt mycket på att bygga hundgård och inreda stallet så ligger jag onekligen lite back vad gäller att hantera en slagborr… Det resulterade i två hyfsat stora och fula hål i taket, men efter telefonkonsultation med pappa konstaterade vi att borrmaskinen inte var inställd på slagborr utan på vanlig borr.. Vid det laget hade syrran gett upp och jag också nästan, men skam den som ger sig! Efter mycket svett och en hel del betongsmulor och damm innanför tröjan så satt faktiskt lampjäveln i taket! Kors i taket som mormor skulle ha sagt!
Efter detta lilla äventyr försökte jag mig på att klippa Arvids hår. Stackars barn, det är tur att han inte är mer uppmärksam på hur han ser ut… Jag har verkligen inte några kunskaper i hur man klipper hår och det var sorgligt uppenbart efter detta lilla försök. Hur gör folk med sina telningars frisyrer egentligen? Klipper folk sina barn eller går de till frisören? Jag får nog överväga frisören nästa gång..
Det bidde inga Monster-bebisar :(
Monster kom hem i onsdags efter sin kärlekssemester. Tyvärr blev det ingen lyckad parning och Monster ska inte bli pappa denna gång. Jag är riktigt ledsen över att det inte blev något. Det hade varit så roligt att ha små puppisar att följa och se likheter och skillnader i Monster, åka och och hälsa på små svartvita lurvtussar. Men så blev det inte. Nackdelen med att ha hanhundar är ju att man får vänta på att tikägarna hör av sig och även om jag tycker att Monster är en fantastisk hund på alla sätt så har vi inte några tävlingsresultat i vallning att visa upp förutom titeln Gk vallhund. Nåväl, det kanske dyker upp någon mer chans en dag?
Knubbigt Monsterfluff ❤
Fruset
Jag gillar när det är riktig vinter med snö, det blir så mycket ljusare och renare ute! Slask och regn är ju bara tråkigt, tacka vet jag sol mot gnistrande snö. Men det finns ett par anledningar till att jag tycker att -20 är lite väl kallt.. Vårt hus har alltid varit kallt, det har torpargrund och det är svinkallt runt trösklar och en del lister. När vi bytte värmesystem så blev huset som nytt! Vi behöver inte längre ha fleecetröjor och tofflor ovanpå raggsockor inomhus, behöver inte sitta under tjocka täcken i soffan. Men! Fortfarande finns små köldhål i huset och det är riktigt kallt i lådor och skåp i köket. Första vintern vi bodde här frös slangen till diskmaskinen sönder och igår morse så hände en köldrelaterad grej igen. Jag åt frukost när jag hörde en rejäl smäll inne i köket! Sen hade vi inget varmvatten i köket.. Efter lite om och men så kunde vi konstatera att det inte läcker och varmvattnet kom tillbaka mitt på dagen när isproppen smält. För tillfället gör vi inget men det är väl bara en tidsfråga innan vi får byta rören. Det kändes mest lite för trist att börja kl 15 en fredag.. När jag kom hem igår såg det alltså ut såhär:
Då är det ganska lätt att hålla sig för skratt kan jag säga!
Det är besvärligt med vatten till fåren också i den här kylan. Det fryser direkt och jag byter hink ett par gånger om dagen och fyller på med varmt vatten nån gång till. De verkar inte så törstiga som tur är. Jag har satt fyra grindar runt fårens ensilage för att de inte ska trampa i det. Tyvärr tänkte jag lite fel och de når inte riktigt runt. Igår kväll när jag kom med mitt vatten var det ett får som klättrat upp på balen och hon såg nog mig samtidigt som jag såg henne i mörkret. Hon kastade sig över grinden, fastnade med ett bakben och landade på marken. Blockhalt.. 😦 Jag såg framför mig benbrott och nödslakt men hon måste haft änglavakt för idag haltade hon inte alls! En stor lättnad 🙂
Monster på kärleksresa
I torsdags kväll hämtades Monster av Jenny för att dejta Kajsa! Mycket spännande såklart! Det var då inte riktigt dags och Monster har mest hängt i några dagar, kollat på fåren, busat och lekt med Kajsa och kelat med Jenny. Enligt prov så borde höglöpet inträffa nu i dagarna så nu är det riktigt spännande! Nu hoppas vi på en eller flera lyckade parningar snart så det blir en massa små Monster-Kajsa-bebisar ❤ ❤
Rolig agilityträning med en sur eftersmak
I måndags tränade jag agility för första gången sen i maj. Både Yeti och Monster tränade, vi var ett helt gäng och det var riktigt riktigt roligt! Vi körde en hoppkombination med flera olika varianter som alla var rätt enkla och med stora avstånd mellan hindren. Monster gick jättebra och det kändes inte alls som att det var nästan 8 månader sen vi körde ihop. Yeti hoppade på mediumhöjd och var mycket entusiastisk! Han inledde med att missa lite hinder men på slutet av passet sög han på hinder och gick super!
Det största orosmomentet var att Yeti skulle vara halt efteråt men det var han faktiskt inte! Han drog upp benet nån gång men inte mer än vanligt. Tänk om jag hade en bra plan för Yeti yetski? Men veterinären sa ju när jag pratade med honom i augsuti att han inte hade några lösningar förutom koppelvila och det känns faktiskt inte som ett alternativ. Men ett kiropraktorbesök till kanske? Han är ju väldigt mycket bättre än vad han var i somras, det är bara det att jag tycker att han är just ”bättre”, inte ”bra”.
Den sura eftersmaken visades sig när jag kom hem och hundarna vilat ett tag. Då var nämligen Monster jättehalt 😦 Jag blev nästan gråtfärdig, jag har ju tänkt att Monster är frisk, han har tränat hårt i vallningen, busat massor och varit helt fräsch och fin. Och ändå, ett pass agility så har han ont i samma tå som strulade i maj. Jäkla skit. Nu får det helt enkelt bli pension från agilityn för Monsters del. Det är för slitsamt för tårna att var så het och ta i hårt i agilityn. Han får bli enbart vallhund istället. Tack och lov är han inte lika illa däran som i våras, han var bättre redan igår och idag är han hältfri. Men jag satte in NSAID redan första kvällen eftersom jag inte vill att det ska bli något stort av det. Vi har inget att förlora på att han äter inflammationsdämpande och koppelvilar i någon vecka.
Idag har det varit riktigt kallt ute, mellan -15 och -20 grader. Yeti får lite köldkramp i tassarna bak och Troll får snö i tassarna ibland. Annars klarar hundarna kylan bra. De är glada, går gärna långpromenad och rullar sig otroligt många gånger i snön. Troll är den som far sämst av kylan. Han är väldigt stel efter vila just nu och har på sig pyjamas inomhus, dvs nättäcke. Vi har väldigt kalla golv när det är såhär kallt ute men hundarna väldjer klok nog att ligga i soffan, i biabäddarna, på mattan eller på golvet i groventrén eller i badrummet där vi har golvvärme. För Trolls del är det ju extra viktigt att han inte blir kall..
Fortsättningen!
Nyårsafton inleddes med en försovning men trots att jag vaknade 8.50 och skulle vara i Tinnerö kl 10 så hann jag dit med en påklädd ullunge och tre kissnödiga hundar. Vi var ett ordentligt gäng, inte rekord, men ändå! 17 hundar och 8 personer plus Arvid gick en vända i Tinnerö och avslutade med korvgrillning. Det är underbart att alla hundar kan hänga lösa utan att gruffa och så skönt att ha nöjda hundar på nyårsaftons kväll.
Nyårsafton firades hos Lydia och Jessica och det var mycket trevligt! Vi spelade Carcasonne och åt massor av god mat 🙂 Det är ju väldigt praktiskt med gångavstånd och om grannarna skulle vara liiiiite mindre skjutgalna hade det varit perfekt. Men tyvärr har vi rätt nya grannar som gärna bränner upp tusenlappar trots att de som har hästar och hundar ber byborna om att visa hänsyn. Tyvärr verkar det viktigare att dra iväg raketer än att visa hänsyn till sina grannar..
Idag åkte vi till min moster i Norrköping! Det var så mysigt och Arvid var på ett lysande humör. Vi fick så mycket god mat att Pascal hoppade över middagen ikväll av ren mättnad 😉 Min moster har sytt in ett mysigt ullfoder i åkpåsen som vi tovade tillsammans i somras! Det blev så fint! Jag måste fota och lägga upp, men får vänta på bättre ljus imorgon.
Vi gick ut i parken för lite pulkåkning efter lunchen och Arvid älskade det! Så söt, ett stort leende när han satt framför någon av oss och åkte 😀
Life of Monster, Yeti & Jinn 