Igår tuffade jag, Arvid, Monster och Yeti till Sthlm! Yeti skulle först och främst till Eva Solberg för kiropraktik och sen skulle vi hälsa på syrran. Yeti blev ju bättre efter första besöket hos Jörgen Fureus men inte märkbart bättre efter det andra och jag kände att jag ville ha en second opinion och jobba mer med musklerna i området. Jörgen menade att det räckte att åtgärda bäckenrotationen, men även om det gjorde Yeti mycket bättre så behövs alldeles tydligt en större insats för att komma tillrätta med problemet. Därför åkte vi till Eva som jag fått rekommenderad av flera personer på fejjan.

Eva började med att se hur Yeti rör sig på rakt och böjt spår och konstaterade att han inte tar för sig och är tajt och spänd höger bak. Sen fick Yeti stå på balansboll och det var mycket tydligt hur han avlastar höger bak. Om Eva lyfte vänster bakben blev hela ryggen som en banan för att kompensera och lyfte hon vänster framben flyttade han fram höger baktass för att avlasta och kompensera.

Så här rör sig Yeti fritt i trav:

När Eva kände igenom Yeti hittade hon ingenting förutom smärta i L7S1-området, samma där han reagerat tidigare. Egentligen hittade hon ingenting som vi inte hittade tidigare. Det är alltså bekräftat från flera håll nu att det är där problemet sitter. Genom röntgen och MR vet vi dessutom att det inte finns någon direkt fysisk anledning till smärtan. Inget diskbråck, ingen förträngning eller liknande. Eva tryckte längs med ryggraden och höften och knäckte, fast på ett betydligt mildare sätt än så som Jörgen behandlat. Jag var tvungen att fråga om detta och fick svaret att det är olika skolor inom kiropraktiken. Där ser man, alltid lär man sig något nytt!

Vad smärtan beror på är antagligen för att Yeti drar ihop sig och tar inte ut steget för att skydda det ömmande stället. Vad det tvärtom gör är att området blir ännu mer tajt och spänt. Det blir en ond cirkel som vi inte kommer ur. Vad vi SKA göra är att stärka upp Yetis muskler och tvinga honom att använda rätt muskler. Hans ursprungliga problem finns ju inte kvar men Yetis muskler och rörelsemönster är format efter låsningar i bäcken och ländrygg. Nu ska vi istället träna på balansboll och tvinga Yeti att stå på det protesterande högerbenet. Han får inte vrida ut benet och han får inte flytta fram benet. Han ska stå och balansera med benet under sig och han ska träna sina coremuskler så han får styrkan att hålla kroppen rak och i balans även vid belastning på högerbenet.

Nu ska vi träna på detta under de närmaste veckorna och jag hoppas verkligen att detta blir ett stort steg i rätt riktning! Veterinärmedicinen har jag ju lite gett upp efter att veterinären i somras inte hade en enda idé förutom att fortsätta koppelvila och det tror jag ärligt talat inte hade gett någonting alls.. Istället hoppas jag ju på att vi med mer alternativa behandlingar ska komma vidare!

Jag hälsade ju på syrran också! Det var mycket trevligt och mysigt att hänga i syrrans lilla lägenhet i Abrahamsberg 🙂 Jag hade med mig pappas slagborr eftersom syrran ville få upp två taklampor och det blev ju lite av ett äventyr… Även om jag lärt mig enormt mycket på att bygga hundgård och inreda stallet så ligger jag onekligen lite back vad gäller att hantera en slagborr… Det resulterade i två hyfsat stora och fula hål i taket, men efter telefonkonsultation med pappa konstaterade vi att borrmaskinen inte var inställd på slagborr utan på vanlig borr.. Vid det laget hade syrran gett upp och jag också nästan, men skam den som ger sig! Efter mycket svett och en hel del betongsmulor och damm innanför tröjan så satt faktiskt lampjäveln i taket! Kors i taket som mormor skulle ha sagt!

Efter detta lilla äventyr försökte jag mig på att klippa Arvids hår. Stackars barn, det är tur att han inte är mer uppmärksam på hur han ser ut… Jag har verkligen inte några kunskaper i hur man klipper hår och det var sorgligt uppenbart efter detta lilla försök. Hur gör folk med sina telningars frisyrer egentligen? Klipper folk sina barn eller går de till frisören? Jag får nog överväga frisören nästa gång..