Månadsarkiv: februari 2016
Roar rymning ryor?
Mina ryor flyttade till sitt nya hem i tisdags förra veckan. I onsdags hoppade hela flocken över staketet och drog till stan! Fyra av dem fångades in hyfsat snabbt, en tacka tog en sväng på stan och en drog till skogs.. Vad jag vet så är skogstackan fortfarande på rymmen.
Glömde jag att nämna att jag aldrig mer ska ha ryor?
Vi tränar styrka!
Skritta i mossa lär vara bra men här finns ingen mossa på nära håll. Istället kör vi skritt på träda!
Sen tränar vi på den nya jordnötsbollen, tränar sitt, ligg och stå i balans på golvet och så sitt vackert!
En riktig släkthelg!
Att åka till Sthlm tur och retur känns långt för att vara hos en kiropraktor i knappt en timme. Att kombinera det med att hälsa på nära och kära känns mycket roligare! Förra gången hälsade vi på syrran och denna gång hälsade vi på min moster i Uppsala, Pascals familj, min moster i Norrköping och dessutom tog vi med syrran när vi passerade Solna. En riktig släkthelg med andra ord! Det var mysigt som vanligt att hälsa på min moster, hon är ju lite av en extramamma för mig och syrran sedan mamma och vi sade upp kontakten. På fredagen spenderade vi tid med moster och syrran och på lördagen fick vi faktiskt till en fika på stan med min kollega från Jönköping, Palle! Så himla trevligt att ses igen! Vi åt semla på Guntherska och jag köpte en enorm dinkelsurdegslimpa.
På kvällen var vi hos Ps familj och åt så att vi rullade hem och på vägen hem idag stannade vi och fikade hos min andra moster i Norrköping. Arvid stortrivdes där med och testade mosters glasögon under mycket fniss 🙂
Till slut kom vi hem och kunde hämta Troll, som bott hos pappa under helgen. Han var helt överlycklig när jag kom, lilla plutten ❤
ni
Pulka är kul ☺
Glasögonprovning!
Hjälper till att packa upp!
Yeti har varit hos kiropraktorn
I fredags åkte vi till Handen och Eva Solstrand. Jag tycker Yeti har gjort färre hoppsasteg och han är starkare i coremuskulaturen, tippar inte med rumpan om jag lyfter vänster framtass eller vänster baktass, vilket han gjorde kraftigt när vi var där första gången.
Hos Eva började vi med att visa skritt och trav på takt och böjt spår. Och tyvärr finns rätt mycket rörelsestörning kvar. Framför allt vid trav i koppel, då ser han ut som en skadeskjuten kråka..
Inomhus på bollen såg han bättre ut. Starkare och mer stabil. Skönt! När Eva klämde igenom Yeti reagerade han runt höger höft/bäcken och hon lossade på honom där. Han var spänd i musklerna också, men intrycket är ändå bättre än sist.
Vi fick med oss mer läxa, att fortsätta stå på boll, växla mellan stå och sitt, backa och sedan utveckla backandet till att backa runt saker. Det känns skitsvårt ärligt talat! Kanske borde lämna Yeti på backträning hos Karin, hon lärde Monster på en kväll😉
Ryaeran är över
Idag flyttade mina sex ryor till ett nytt hem! Jag har haft annons ute på Blocket i någon vecka och på Facebook sen ett par månader. Några intressenter har hört av sig, framförallt ett par stycken utan SE-nr som vill äta upp dem och det är ju knappast aktuellt! Det har även hört av sig ett par som känts ganska nya inom vallning och det skulle ärligt talat inte känts så bra att sälja dessa lite vilda får till en nybörjare. Några har känts bra men inte kunnat ta dem förrän vi betessläpp eller tyckt att damerna varit lite för vilda. Dessutom så är det lite tidigt på året för att folk ska vilja köpa får. De flesta vill köpa när stallperioden är slut!
Därför bättre kändes det verkligen super att sälja dem till personen som kom och hämtade dem idag! Hon ringde i lördags och kom idag, bara en sån sak 🙂 Hon är mycket duktig och gillar ryor och har haft några tidigare. Jag tror inte att jag kunde hitta ett bättre hem till dem och jag är så glad över det 😀
Ni kanske undrar om jag ska vara fårlös nu? Nej jag har tänkt skaffa mig en ny grupp. En lite lagom rörlig grupp helst, som inte är tröga men som inte springer som de vilda ryorna. Får som jag kan våga ta ut på fälten utan att vara rädd för att tappa dem 😉 Jag har ett par grupper i åtanke så jag hoppas verkligen att någon av dem kan passa 🙂
Hundhuset är helt färdigt och så har det varit årsmöte!
Pappa kom över igår tillsammans med en gammal kollega för att fixa det allra sista med luftvärmepumpen! Kollegan hade med sig en vakumpump för att få ut eventuell fuktig luft ur systemet och pappa hade med sig en switch bland annat. Det hela gick riktigt bra och ett par timmar senare var luftvärmepumpen igång! Nu kunde jag slänga ut kupévärmare och kabelvinda ut ur hundhuset 🙂 Det kändes lite extra bra eftersom vår elräkning var rätt mycket dyrare för januari i år! Visst var det kallt i januari, men en hel del tror jag vi kan skylla på kupévärmaren..
Det var även årsmöte på Linköpings brukshundklubb igår! LBKs årsmöte är kanske av den ovanliga sorten då det innebär fest! I många år nu så är traditionen årsmöte – buffé – utgång! Denna gång likaså. För en och annan småbarnsmamma med skadade hundar är det dessutom ett tillfälle att träffa alla vänner som jag träffade ofta när jag tävlade och tränade på LBK! Mycket trevligt var det 🙂
Utöver att träffa vänner klev jag även av min post i styrelsen! Det känns bra, mitt styrelseuppdrag har enbart känts som en belastning detta år. Jag vill inte åka på möten på kvällen efter att ha jobbat hela dagen när jag har en liten skrutt som saknat mamma hemma. Och jag tänker att att kanske finns bättre tillfällen i livet att vara engagerad ideellt än under småbarnsåren?
Tre romaner om Maj av Kristina Sandberg
Jag tror minsann att det är dags för en liten bokrecension! Det var bra länge sedan om jag minns rätt. Numera så läser jag sällan böcker – jag hinner inte, eller så blir jag avbruten. Att lyssna på böcker går bättre, det kan man lätt göra samtidigt som något annat så länge detta andra inte tar upp för mycket hjärnkapacitet.
Jag har nu, som rubriken antyder, lyssnat på tre böcker om Maj. Vem är då Maj? Jo hon är en hemmafru i Örnsköldsvik, född i slutet av första världskriget. Genom de tre böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris lär vi känna Maj och vi får följa henne och hennes familj från år 1938 till i början av 60-talet. Maj är ingen lättsam och enkel person, hon är inte varm, glad och lätt att tycka om. Hon ältar, tänker för mycket och låter sig styras av vad andra tycker istället för att lita på sin egen magkänsla. Men Maj är också en produkt av sin tid. En tid vars kvinnoroll var oerhört snäv, där ett litet felsteg kunde få stora följder.
Ett stort skäl till att jag gillade böckerna om Maj så mycket är att de skildrar en tid när både min mormor och farmor var unga och vuxna. Även om särskilt min mormor var en mycket varm person, framför allt mot oss barn (vilket Maj verkligen inte kan lastas för att vara) så levde de i en tid där all ekonomisk makt var männens och där idealet gick ifrån att vara husmodern, hemmafrun, till att vara den arbetande kvinnan som såklart även samtidigt tog hand om man barn och hem. Jag känner igen Maj i min farmor som hade full koll på hemmet och var mycket ordningsam, men inte särskilt varm och tror att de flesta av oss kanske har en Maj någonstans runtomkring oss. Kanske kan vi genom de här böckerna få en större förståelse för Maj och kvinnor som är som henne? Kvinnor som formas av en omvärld där det är mycket viktigt att ha en fin yta, ett strålande rent hem, välartade lyckade barn och ständigt en kaka i ugnen och 7 sorters hembakade småkakor i skafferiet.
Jag grät när jag läste om Majs förtvivlan att försöka trösta sin lilla nyfödda dotter Anita och samtidigt följa de stränga råden från barnmorskan om amning var fjärde timma och inte någon kroppskontakt i onödan. Den lilla flickan och modern som förtvivlat försöker nå varandra, men som misslyckas gång på gång eftersom Maj lyssnar på sin omgivning istället för inåt, på sitt hjärta. Och jag fnissade gång på gång åt författarens sätt att resonera om det rimliga i omvärldens förväntningar på Maj – såväl som förväntningarna på kvinnor idag! Och det är just där som gör de här böckerna till mer än bara en vanlig roman – författaren väver gång på gång in reflektioner som speglar vår egen tid och de förväntningar som vilar på oss idag! I mitt inlägg om amning för några dagar sedan fanns ett avsnitt ur Att föda ett barn med och här tänkte jag klippa in ett avsnitt ut den tredje boken, Liv till varje pris.
” FICK DE NÅGON frufridag som Hyland ville ge husmödrarna så gentilt? En söndag i månader får far i huset sköta matlagning och hushåll. Eller sparar han disken till kärringen? Fyrtiofem timmars arbetsvecka. Så ska det bli nu, för alla utom hembiträdena. Och Maj som inte arbetar alls! Är det så som hon ser på sig själv när industriarbetarnas kortade arbetsvecka får lagstadgat stöd. Ja, för även kvinnor kommer att tala om för Maj att en förskräckligt stor del av hennes väl utförda arbetsuppgifter är onödiga. Överdrivna. Klart att förvärvsarbete och småbarnsår kan förenas! Jo. Med fulltid minst tio timmar borta från hemmet. Gå upp senast sex, till daghemmet sju, på arbetet halv åtta – arbeta – till daghemmet halv fem, handla maten, hemma sex. Laga middag – får aldrig ta mer än en halvtimma, ändå – om det ska smaka gott nog närmare en hel. Duka, äta, diska, stöka, plocka, tvätta, sopa, dammsuga, läsa läxor, trösta, leka, läsa saga. På natten ligga med varandra? Maj tycker inte att Anita har något att se fram emot. Hur ska man dessutom hinna sköta sin personliga hygien och hälsa, gymnastisera, lägga håret, smörja med lotion. Måla naglar på fingrar och tår. Och så raka ben och armhålor – men inget mera ännu – för att åtminstone vara lite attraktiv i sällskapslivet. Är det så konstigt att många kvinnor väljer deltid? Kvinnofällan. Så många fällor en kvinna kan falla i!”
Ja såhär är stilen, Majs ärliga och inte alltid rumsrena tankar i kursivt blandat med författarens tankar om nu och då. Klockrent sätter Kristina Sandberg ord på det som skaver!
Jag kan bara säga – läs den! Och ge den en ärlig chans, ge Maj en chans att förklara sig genom generationerna.
Och ja, Kristina Sandberg var även sommarvärd i P1 i somras! Lyssna här!
Samsovning och dess faror
Jag lyssnade på detta inslaget i P1 igår och jag förstår att det är väldigt lätt att som forskare stå och moralisera hur föräldrar ska göra för att minska risken för psd. Den nya forskningen slår alltså fast att spädbarn ska sova i egen säng de första tre månaderna och utgår man från ett rent riskperspektiv med psd i fokus så kanske man hamnar just där. För oss hade det inneburit ingen sömn. Typ inte någonsin. Arvid vägrade även att sova i ett sk babynest, han ville ligga nära och han ville amma – ofta! Jag vet ärligt talat inte hur stor risk det är att vara en spädbarn med en mamma som aldrig aldrig aldrig sover men jag skulle tro att den är betydligt högre än att ligga bredvid sin mamma och sova och äta tutte när hen vill så länge mamman är noga med att inget täcke eller kudde kan ramla över den lilla (och så länge mamman inte är full eller påverkad av sömnmedel och jada jada, men herregud jag är väl ingen idiot heller?) Jag ammade i sömnen många många timmar i början och frågan är om jag inte hade blivit galen om jag istället varit vaken alla dessa timmar? Och hur bra hade det varit för Arvids väl och ve?
Hanne Kjöller beskriver det bra i sin artikel Risk- och obehagsminimering in absurdum. Någonstans måste väl ändå familjens mående vara det viktigaste! Och hur höga risker pratar vi om egentligen, det vore intressant att veta? Bebisar är gjorda för att vara nära sina föräldrar, först är de i magen i 9 månader och sedan är de i princip PÅ magen i 9 månader. De vill ha kroppskontakt, känna doften av välbekanta människor, känna kroppsvärmen och veta att någon alltid finns där för dem. Då känner de sig trygga! Är det då vettigt att nyblivna föräldrar ska tvingas lyssna på sin nyfödda bebis gråt i sin egen säng för att inte förgöras av oro om de följer hjärtat och låter bebis sova nära intill?
Jag som är biolog och intresserad av vår utvecklingshistoria blir dessutom fascinerad över att vi hela tiden ska tvingas att leva på ett sätt som är så onaturligt för oss som möjligt. Vi ska separeras från våra små direkt, i med dem i egen säng bara, sen ska de tränas att ligga själva, tränas i självständighet, ligga i vagn och gråter de är det bara att hårdare köra över en tröskel. Sen ska de in på förskola och umgås med en massa barn i deras egen ålder och träffar minst av allt sina föräldrar. När sedan föräldrarna tar med sina telningar ut på restaurang eller på tåget så skrivs debattartiklar om hur föräldrarna blir alltmer slappa och inte uppfostrar sina barn trots att barnen ju knappt ser sina päron mer än ett par timmar om dagen? Hur ska det rimligen gå ihop?
Föräldrarna i sin tur ska jobba heltid för att inte ramla i deltidsfällan (det finns ju så himla många fällor kvinnor kan falla i) och för att inte bli fattigmanspensionärer trots att det frekvent delas länkar på fejjan om att de saker gamlingar ångrar mest på dödsbädden är att de inte tillbringade mer tid med sina nära och kära. Istället ska vi vara borta från hemmet minst 9 timmar per dag, stressa ihjäl oss över ett ständigt eftersatt hem och ha konstant dåligt samvete över att vi inte spenderar tillräcklig tid med våra barn.
Det är fasen inte lätt att vara människa, men jag upplever att det iaf blir lite lättare om jag går på vad hjärtat säger istället för vad forskare säger om psd, SACO säger om min pension eller vad diverse tyckare skriver i sina insändare om barnuppfostran..
PS. Om familjen trivs med att sova isär så säger jag givetvis ingenting om det. Alla måste göra som det känns bäst och alla ungar är olika. Alla ungar vill inte ligga på sina föräldrar hela tiden heller även om många vill det. Men att vilja samsova gott ihop och låta bli pga rädsla tycker jag är himla tråkigt. Simple as that.
Luftvärmepumpsflytt och en känsla av vår!
Vilken dag det har varit! Strålande sol och vindstilla och dessutom har snödropparna tittat fram!
Arvid gick ut igen när jag torkade hundarna efter morgonpromenaden så jag hängde på! Vi pysslade med att rensa gräsmattan från nerblåsta grenar och rensa ogräs i grusgården.
På eftermiddagen kom pappa och flyttade luftvärmepumpen! Det tog en stund men nu sitter den i hundstallet 😀 Det är ett par detaljer innan den är igång som en switch för elen, inkopplad el och att suga ut luft med vakumpump. Men det är små detaljer! I nästa vecka får vi värma mef kupévärmare men efter nästa helg hoppas jag att pumpen är igång!
Hundarna har varit ute hela dagen, lattjat, ätit märgben och hängt så de sover gott ikväll. Yeti passade på att lägga sig på Monster. Monster är inget fan av att ligga så nära men Yeti har nog vant honom sen han flyttade hit 😉
Hello Mr peanut!
Igår kom min nya boll, en dubbelboll eller peanut! Innan hade jag en avlång boll som var lite för kort och för låg, hundarna var tvungna att stå med ryggen lite kutad. Den nya bollen är ganska mycket större, både längre och högre och jag är riktigt nöjd!
Jag tycker Yeti rör sig bättre! Han drar upp benet i hoppsasteg på ojämnt underlag men går faktiskt riktigt rent på grusväg! Det ger resultat!
Jag tränar även de andra hundarna på bollen och alla tre får träna styrka på golvet också. Sitt, ligg och stå i balans med tassarna stilla och under kroppen. Inget glidande över på skinkan eller stående med tassarna åt alla håll. Egentligen de övningar som togs upp på hopptekniken förutom själva hopptekniken. Det går framåt! Idag låg Monster och Yeti länge i balans och för Yeti har det varit svårt. Övning ger färdighet och jag börjar känna en försiktig optimism 🙂
Life of Monster, Yeti & Jinn 