Arvid, jag, Monster och Yeti har varit på en snabb visit i Handen och i Abrahamsberg!  Yeti var hos Eva för behandling och konsultation och vi alla hälsade på syrran en sväng.

Eva tycker precis som jag att Yeti rör sig lika illa, hoppar, skuttar och så men hon tyckte att han kändes bättre runt bäckenleden än sist. Han var mindre spänd i musklerna och hade mindre låsningar. Ett positivt utlåtande trots att jag tycker det inte händer något. Så hur får vi den bättre statusen att slå igenom på rörelserna? Jag ska fortsätta träna på balansbollen, lyfta de vänstra tassarna en i taget, lyfta upp ett bakben i taget och trycka ner det andra och knuffa på honom. Backträning i backe och så en ny punkt som är mitt förslag, att travträna med cykel. Han kan öht inte trava i koppel, men på något sätt måste det väl gå att träna upp? Han galopperar hellre än travar i vardagen och traven är en tydlig svag punkt.

Jag har känt den senaste tiden att det är meningslöst och att han inte kommer bli bättre alls, men nu känner jag mig mera hoppfull. Det är bra!

Sen tuffade vi vidare genom ett Stockholm i rusningstrafik. GPSen lurade in mig i centrum och att sitta med en GPS och blixtsnabbt avgöra vilken fil en ska i när det är filer och bilar överallt och en aldrig kört där förut – det är en utmaning!  Tur att Arvid var väldigt samarbetsvillig och nöjde sig med att kolla på Maisy Mouse i 45 minuter i sträck..

Fram kom vi iaf och spenderade kvällen med att äta linssoppa och ta en promenad med hundarna. Det gick bra tills att Arvid bestämde sig för att gå själv. Då minskade tempot till ca 100 m/h.. När en är nästan två år finns ju oändligt mycket att utforska!  En blomma, ett blad på en buske, en kotte, en elledning, en sten eller en myra, allt är nytt, spännande och måste kollas närmare på!

Det tog sin lilla tid om en säger så 😉

Idag höll sig Arvid i vagnen på den rätt långa morgonpromenaden och fick utlopp för energin på en lekplats istället! Roligast är rutschkanan även om vi lade lite tid på gungorna också 🙂

Det har gått otroligt bra denna gång att åka långt själv med Arvid!  Många gånger går det mesta att lösas med en platta med barnprogram eller spel, men bäst är det att åka efter lunch när Arvid normalt sover. Idag var han trött redan på fm eftersom han både somnade sent och vaknade tidigt, ny plats och allt som det var. Men fördelen med att barnet är så trött att han själv går in till sängen precis innan en ska åka är ju att han sover hela vägen. Jackpott!!