Idag var det dags för andra tillfället för att sy dockor! Sedan förra gången hade någon av oss fyra hunnit med massor och andra lite mindre. Jag var i mitten någonstans,  har tovat huvudet och fått hjälp av min moster Bitte med att fixa till det med en gammal T-shirt, ett grovt snöre och en bit mattvarp. Idag har jag kommit lite längre! Jag har stoppat ben och armar med ull, bundit om med mattvarp för att få en fördjupning för ögon och för att skapa en haka, kinder och nacke. Det låter nog hyfsat enkelt, men vilken tid det tog! Slutligen fick jag på tyget på huvudet och sen har jag nåltovat en del av kroppen. Hittills är denna docka lite smal och spinkig men jag hoppas få ordning på det med tjockare kropp. Ett skäl till spinkigheten är också att tyget gav vika i sömmarna när jag stoppade med ull så att jag fick sy om lite innanför de gamla sömmarna. Då blir ju onekligen dockan smalare. Nåväl, jag är på gång! Nästa gång är om två veckor så kanske kan både dockan och docksängen som morfar snickrat vara färdiga tills Arvids 2-årsdag?

Min lååånga och smaaala docka tillsammans med min docka Anna och brorsans Docka Pelle! Anna är tyvärr lite skamfilad..

Jag måste förresten berätta att jag fått höra att jag är inspirerande av två olika personer vid två olika tillfällen den här veckan! Jag blev såklart väldigt glad båda gångerna 😀 Riktigt roligt att höra att jag inspirerar andra! Sen har jag också fått frågan hur jag hinner?  Tja, för det första är jag dålig på att göra ingenting, för det andra så gillar jag att sätta igång med saker, jobba med dem och till slut avsluta dem. Det ger mig mängder av tillfredsställelse! För det tredje gillar jag mycket att jobba med händerna, speciellt som att mitt nuvarande jobb inte är så kreativt. Och sist, men verkligen inte minst, för att jag jobbar deltid och därför har mer tid och massor mer ork att göra saker utanför jobbet. Att inte jobba heltid ger mig massor med livskvalitet!