Månadsarkiv: juli 2016

Remmalag på Visingsö!  

Vi fortsätter semestern med dagsturer, denna gång till Visingsö!  Jag minns att vi åkte remmalag och åt polkagrisar när vi var där när jag var liten men det var väldigt länge sedan. Sen har det inte blivit av trots att det inte är så långt. Nu var det alltså på tiden! Vi tog med bilen över men det var ju egentligen lite onödigt. Visserligen missade de att ta betalt av oss så någon ekonomisk förlust blev det iaf inte, men ändå. Cykel och häst är bättre färdmedel på Visingsö 🙂

Självklart ville jag åka remmalag och även om både Arvid och Pascal var lite tveksamma till en början så tyckte alla att det var en god idé när hästarna väl börjat röra på sig! Arvid skrek nej nej när jag försökte sätta honom på vagnen så det hade kunnat gå hur som helst 😉 Men mot slutet var han då avslappnad att han ville lägga sig på sätet så det var ju tur. Hade blivit jobbigt om vi varit tvungna att hoppa av på vägen.

”Våra” hästar och kusk!

Efter turen med häst och vagn åkte vi ner till södra delen av ön och Näs slottsruin. Det var ett ganska ynkligt slott om jag ska vara ärlig, men så var det också från 1100-talet och halva hade ramlat ner i Vättern. 

Arvid har tjatar om ”wawa” dvs lejon hela dagen. Tyvärr fick vi göra honom besviken på den punkten, det fanns inte så mycket lejon på Visingsö. Det var ju synd 😉 Upplevelsen från Kolmårdens lejon sitter i, de var ju himla häftiga 😀

Kolmården 

Idag var vi på Kolmårdens djurpark!  Jag är egentligen tveksam till detta med djur i bur och dessutom har jag ju jobbat där vilket inte gör det till det perfekta resmålet men dels är det annorlunda med ett entusiastiskt barn och dels har det hänt massor sen jag var där senast. Vi hade helt enkelt väldigt trevligt trots att det tar emot att se ett och annat stereotypt beteende. 

Arvid var glad hela dagen och även om han knorrade lite över att behöva lämna bilarna i Bamses värld och lekplatsen i Kulmården så lyste hela han upp när han såg nanduerna, marorna och tigrarna! Vi kom vid matdags tror jag för hela fyra tigrar var i rörelse alldeles nära oss samtidigt och Arvid var exalterad! 

Bäst för dagen var nog linbanan över safariparken, Arvid tittade, pekade och morrade om vartannat och vi såg djuren på hyfsat nära håll.

Arvids favoriter!

Efter en glass vid aporna började Arvid tackla av lite och jag tror han började känna att han inte klarade att in fler djur. Efter safarin fick han sitta i selen och vila och jag är så glad att jag tog med den även om vi inte använt den på ett tag. Den är verkligen guld värd när en har en trött unge som inte vill sitta i vagnen. Arvid somnade gott i selen och sov ända till Linköping!  Nu kommer han därför vara vaken till 22 ikväll 😉

Hur gick det med att vara utan blöja såhär när en är iväg då? Jo absolut över förväntan tycker jag! Arvid har kissat på ett antal toaletter och en gång i skogen. Det blev kris mitt under delfinshowen så vi fick knöla oss ut från en full rad.. Det resulterade i blöta byxor men vi hade med oss två par extra så det gjorde inget. Det var lite orutinerat att inte fråga om kissnödighet innan showen kan vi konstatera!  Men totalt sett gick det super! Och Arvid har börjat säga till mycket mer och tydligare sen vi tog bort blöjan. Han är absolut redo för att ta det steget!

Arvid fyller 2 år!

Min älskade rara unge fyller två år och jag undrar vart tiden tog vägen? En underbar tid har det varit och är! Jag älskar att vara mamma och kärleken till min Arvid bara växer ❤

Arvid har fått många fina och bra presenter! En skottkärra, T-shirt och pippitröja i dockstorlek och ett underbart lapptäcke till docksängen, en full servis till köket och av oss en springcykel, waldorfdockan och docksängen!  Arvid har älskat alla presenter och leker just nu med dockan, docksängen och det nya porslinet. 

Docksängen har min morfar gjort till mamma! Den är runt 55 år gammal och var väldigt sliten men med slipning och ny färg blev den som ny!

Igår hälsade vi på en av mina mostrar utanför Söderköping och Arvid firades i förskott! Båda mina mostrar var där och även Arvids yngsta syssling Freja. De lekte väl inte direkt men var väldigt söta ihop ❤

Bus med gammelmoster och syssling!

Arvid undrar om Diba kan tänka sig att flytta på sig så att han kommer fram?

Putte i blåbärsskogen!

Lagom till 2-årsdagen har Arvid blivit blöjfri!  Vi har ju kört ec sen Arvid var 4 månader och han har gått på potta sen han var 6 månader. Nästan allt bajs har hamnat i pottan sedan väldigt länge. Senaste månaden eller två har Arvid gått utan blöja och byxor hemma och nyligen tog vi steget att ha byxor på utan blöja. Några blöta pölar och byxor har det förstås blivit men inte så många, oftast har han gått till pottan själv. De senaste dagarna har vi tagit bort blöjan helt dagtid och han får ha bara byxor även om vi åker iväg! Och det har gått jättebra!  Han har börjat säga till mycket tydligare och även när vi varit borta, så imponerad av honom! Vi har fortfarande blöja på natten fast har är torr 7 nätter av 8 ungefär. Det blir nästa steg!

Just nu lägger jag ner 

Triggervarning: Det här är ett riktigt gnällinlägg. Läs inte om du blir provocerad av gnäll.

Jag har för tillfället lagt ner Yetis sjukgymnastik. Anledningen är att jag inte pallar att ha konstant dåligt samvete för att jag ofta väljer att sitta i soffan en timme innan läggdags istället för att låta Yeti stå på bollen. För att det är så otroligt tråkigt att jag nästan dör. För att det väl är ok att göra sjukgymnastik under en begränsad period men när det blir något som jag haft dåligt samvete över att jag inte gör tillräckligt ofta under två år och när jag inte ser någon ände på det – då orkar jag faktiskt inte mer. För att jag blir helt dum i huvudet på att analysera hur Yeti rör sig. För att jag börjar kapitulera och känna att jag faktiskt är jäkligt trött på agilityn och faktiskt även vallning. För att det inte är kul. För att även om jag hela tiden försöker få bra förutsättningar så faller det alltid på att förutsättningarna inte håller. För att fåren galopperar till mig så fort jag skickar på en flank. För att jag alltid är arg när vi tränar vallning. För att agility innebär att typ hälften av gångerna åka hem med en halt hund efter träning eller tävling. För att jag är en usel hundtränare eftersom jag aldrig lyckas även om jag hållit på sen -98. För att det är skönt att vara hemma på helgerna och göra saker hemma. För att det är kul att göra  saker som faktiskt går bra till skillnad från agilityn, som att sy dockor eller snickra inredning till ett hönshus. För att jag inte vill tillbringa Arvids uppväxt på agilitytävlingar.

Puh, det var skönt att gnälla av sig lite. Jag känner mig faktiskt lite lättad som skrivit ner detta. Mina hundar har alltså blivit sällskapshundar med inslag av sporadisk vallning. Och det känns faktiskt helt okej.