Jag postade den här bilden när Arvid var runt 6 månader och det blev rätt mycket diskussion. Jag vill dock ta upp den igen eftersom jag tycker den är viktig! 

Det här är ett foto av en sida om trots i boken Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. Texten vänder på perspektivet att barnet trotsar och säger att barnen blir självständiga och föräldrarna trotsar och motsätter sig barnets självständighet.

Jag gillar texten eftersom i relationen barn-förälder finns en maktobalans till förälderns favör. Den vuxne har all makt ifråga om det mesta i barnets liv, även makten att tolka och beskriva barnets beteende. Inte förrän barnet själv blivit vuxen lyssnar omgivningen uppriktigt på beskrivningen av föräldern medan om föräldern säger att barnet trotsar så nickar alla förstående. Själva ordet trots är dessutom negativt och beskriver någon som behöver styras in på rätt väg och bli lydig igen. Genom att säga självständighetsperiod istället så får en känslan av ett mer positivt och nödvändigt steg i barnets utveckling! 

Att vända på perspektivet som Juul gör får iaf mig att flytta fokus från barnet och istället se mitt eget beteende. Kan jag underlätta för barnet i denna för barnet jobbiga period? Kan jag undvika konflikter eller uppfylla barnets behov av självständighet på något annat plan så att hen blir mer nöjd? 

Jag tror det är svårt att aldrig tappa humöret men genom att tänka på barnet som en liten person som har det jobbigt och som vi ska försöka hjälpa genom en tuff period så tror jag att vi får ett helt förhållningssätt än om vi tänker att barnet trotsar.