Monthly Archives: oktober 2016

Sjukstuga 

Arvid har hosta och rosslar en massa och jag har en otrolig huvudvärk och känner mig frusen och förkyld så idag har vi båda varit hemma. Hundarna har haft supertråkigt och jag är tröttast eftersom Arvid är piggare än mig. Till viss del har han iaf hållit sig i soffan. Jag har roat mig med att nåltova grönsaker till Arvid! Jag tänker mig att han ska bjuda på grönsaker i sitt kök sen 🙂

Han gillar att leka i sitt rum! Dels i köket, men han gillar också att läsa böcker i sitt mysrum 🙂 Mamman myser extra mycket när det lilla utrymmet fungerar som planerat ❤

Annonser

Vallkurs för Bobby Dalziel 

I två dagar har jag och Yeti drillats av en av världens bästa vallhundsförare, Bobby Dalziel. Jag hade tänkt gå med båda hundarna men valde att fokusera på Yeti. I efterhand känns det både bra och dåligt,  bra för att vi verkligen kom någonstans med Yeti, men dåligt för att jag hade behövt drillats med Monster också. Dock tror jag att jag ska försöka använda samma metod på Mon hemma!

Bobby är kungen av linor! Han har linor som är 600 m långa som han använder genom att lägga runt stolpar så att han kan kontrollera farten och riktningen på hunden. Genialt egentligen eftersom man kan hindra hunden från att göra fel! 

Med Yeti valde jag att fokusera på tempot och lära in ett sakta. Det låter och känns basic men eftersom det är en genomgående brist hos alla mina hundar så är det ju väl värt att jobba med! Bobby lär sina valpar att gå sakta i lina först och lär sen in framdrivningen INNAN han lär in utgången i hämtet. Yeti har rätt hyfsade utgångar men är för snabb i framdrivningen och jag har inte riktigt kontroll där än. Egentligen är det inte så tokigt tycker jag men jag behöver kontroll på tempot!

Yeti viker av i en flank och springer om jag sätter lite press på honom men med lina på kom han ingenstans. Alltså var han tvungen att röra sig framåt. Men gick han för fort bromsade linan honom. När han kopplat det lade vi på ett kommandotolken tydliga signaler från mig. När tempot är för högt går jag mot honom och när tempot sänks backar jag. Simple as that! Det svåra är tajmingen, något som Bobby är expert på men inte jag.. Målet är att det ska funka även på flera hundra meter och då har jag kontroll och kan göra lugna framdrivningar! 

Det här är nog det mesta användbara tips jag fått vad gäller tempot och även en vallning som är oerhört lugn och balanserad! Inget skrik eller härj, inget krav på mig att visa pondus utan bara tydlighet och visserligen ett lågmält hot när hunden gör fel,  men ett hot som aldrig innebär våld och så noga med att lyfta hunden när den jobbat fint! 

Nu ska det bli intressant att applicera kunskaperna här hemma och även på Monster 🙂

Välkommen Gunvald och Erika! 

Idag har en bagge och en tacka flyttat hem till oss! De är åsenfår och har genbanksintyg. Gunvald ska bli pappa till små lamm här hos oss i vår! Han är mycket stilig med fina horn, om än lite kort i rocken ännu. De är lite tamare än Ulla, Bärta och Märta och ska förhoppningsvis lugna ner flocken lite 🙂

Fårfrossa

Mina tackor har stått och skakat idag. De gillar inte vädret med 3 grader, regn och blåst. De fick gå in i stallet med torrt hö och varm halm istället och det verkar de uppskatta! 

Fårgrindarna däremot uppskattade de inte. Det tog en evighet att få in dem med Monster. Blir svårt att träna fålla med Yeti om de inte köper fållandet bättre. Kanske ska ge dem mat där? De är ju lite allmänt skeptiska mot både folk och fä..

Vi vallade hos Susanna i onsdags och då gick det mycket bättre än gången innan. Monster börjar fatta look back och Yeti gjorde fina hämt men ibland blir ganska störd om det står en människa i flocken. Träna träna! Sen har han en tendens att glida på vänster flank både vid drivning och fösning. Monster tappar å andra sidan djur i hämten när flocken är större. Ja det finns helt enkelt lite att jobba på! 

Egna fårgrindar

Trots lite knackig rygg har jag den senaste månaden byggt ihop åtta fårgrindar. Först fyra lite mindre som även ska fungera som lammboxar i vår och så fyra lite större. Nu har jag en egen fålla! Vi har haft grindar i fårgruppen även tidigare men de är så tunga och otympliga att jag bestämde mig för att bygga egna 😉 De här är inte tyngre än att jag orkar bära dem rätt långt!  

Vallningen går lite på halvfart just nu. Dels för att jag hela förra veckan var stel och hade ont i ryggen och dels för att den gången jag försökte rymde fåren ut på landsvägen. Monster tappade fart på den nyplöjda åkern och de smet runt häcken.. Dessvärre är det lätt hänt igen, kanske hjälper det att binda de andra hundarna vid häcken?

Vi var en sväng i Ödeshög hos Susanna och tränade också. Det gick ärligt talat sådär, vet inte vad Yeti höll på med egentligen?  Han tappade får och var helt förvirrad av att Susanna stod vid flocken. I lilla fållan gick det bättre och Yeti var modig fast en bagge hotade honom. Yeti är lite försiktig i såna situationer och tycker det är läskigt. 

Monster och jag tog tag i look back-träningen. Den kan vi ju inte göra hemma alls så det gäller att passa på. Svårt är det att släppa flocken om jag inte hjälper till och gör det lätt, men lite framåt gick det.

Vilda pojkar och lugna flickor?

Jag har läst flera inlägg nu om genus och barn och tänkte skriva en kort reflektion i frågan. David Eberhart den förhatlige sa att en kan inte missa vad för kön det är på ens barn, det kommer vara tydligt inom några veckor. Arvid var då runt året och jag fattade ingenting av det uttalandet och gör inte nu heller. Ja, Arvid gillar bilar, det gör han! Men han leker också mycket gärna att han lagar mat och serverar mat och dricker te i sitt kök. Eller klär av dockorna Anna, Kalle och Pelle för att de ska sitta på pottan. Sen ska de givetvis ha kläder på sig igen och bäddas ner i sängen. Ska jag dra en Eberhartslutsats så är mitt barn förvirrad, själv tänker jag att han är en helt vanlig unge samtidigt som han såklart är helt unik i sig själv ❤

Cissi Wallin skriver om vilda pojkar  och  Malin skriver om att uppfostra barn och inte kön utifrån en artikel hon läst om hur pojkar är. Jag känner inte alls igen Arvid i beskrivningen av hur pojkar är. Arvid är inte vild utan leker lugn med en massa olika saker och han gosar gärna i knäet. Barn är ju personligheter framför allt, inte kön! Lady Dahmer skriver om att vi formar våra barn medvetet eller omedvetet och det ligger det massor i! Jag tror att det är väldigt svårt att inte alls påverka sina pojkar att bli pojkiga eller flickor att bli flickiga för att använda förlegade begrepp. Men en kan försöka tänka på vad en gör, bli medveten, förändra det en gör som en en inte riktigt gillar och tänka sig för.

Många pojkar är kanske vilda men vår lugna Arvid är verkligen inte det. Många pojkar leker med bilar men många pojkar vill kanske leka med dockor men vågar inte eftersom det är tjejigt? Den dagen vi helt ärligt kan säga att vi inte påverkar våra barn alls mot att leka med könade leksaker finns såklart möjligheten att många pojkar kommer att gilla bilar ändå. Men det viktiga i min värld är inte vad de väljer utan vilka möjligheter de fått att leka med precis vad de vill oavsett vilket kön vi traditionellt parat ihop leksaken med.

Det är ju inte så som kritikerna menar, att vi vill skapa könlösa barn, nej meningen är ju att varje barn ska få utvecklas till sin helt egna person utan att påverkas av hur omgivningen tycker att de borde vara utifrån vad de har mellan benen. Att ge hundra möjligheter istället för en. Att få vara precis den en är utan begränsningar, att ha kontakt med alla sina känslor och få vara en fullvärdig människa, komplett till skillnad från avstängd. Det är iaf mitt mål, sen är det svårt att undvika att Arvid blir påverkad av omgivningen och genom att vi föräldrar inte är perfekta. Men jag ska iaf göra så gott jag kan.

Vilda pojkar och lugna flickor?

Jag har läst flera inlägg nu om genus och barn och tänkte skriva en kort reflektion i frågan. David Eberhart den förhatlige sa att en kan inte missa vad för kön det är på ens barn, det kommer vara tydligt inom några veckor. Arvid var då runt året och jag fattade ingenting av det uttalandet och gör inte nu heller. Ja, Arvid gillar bilar, det gör han! Men han leker också mycket gärna att han lagar mat och serverar mat och dricker te i sitt kök. Eller klär av dockorna Anna, Kalle och Pelle för att de ska sitta på pottan. Sen ska de givetvis ha kläder på sig igen och bäddas ner i sängen. Ska jag dra en Eberhartslutsats så är mitt barn förvirrad, själv tänker jag att han är en helt vanlig unge samtidigt som han såklart är helt unik i sig själv ❤

Cissi Wallin skriver om vilda pojkar  och  Malin skriver om att uppfostra barn och inte kön utifrån en artikel hon läst om hur pojkar är. Jag känner inte alls igen Arvid i beskrivningen av hur pojkar är. Arvid är inte vild utan leker lugn med en massa olika saker och han gosar gärna i knäet. Barn är ju personligheter framför allt, inte kön! Lady Dahmer skriver om att vi formar våra barn medvetet eller omedvetet och det ligger det massor i! Jag tror att det är väldigt svårt att inte alls påverka sina pojkar att bli pojkiga eller flickor att bli flickiga för att använda förlegade begrepp. Men en kan försöka tänka på vad en gör, bli medveten, förändra det en gör som en en inte riktigt gillar och tänka sig för.

Många pojkar är kanske vilda men vår lugna Arvid är verkligen inte det. Många pojkar leker med bilar men många pojkar vill kanske leka med dockor men vågar inte eftersom det är tjejigt? Den dagen vi helt ärligt kan säga att vi inte påverkar våra barn alls mot att leka med könade leksaker finns såklart möjligheten att många pojkar kommer att gilla bilar ändå. Men det viktiga i min värld är inte vad de väljer utan vilka möjligheter de fått att leka med precis vad de vill oavsett vilket kön vi traditionellt parat ihop leksaken med.

Det är ju inte så som kritikerna menar, att vi vill skapa könlösa barn, nej meningen är ju att varje barn ska få utvecklas till sin helt egna person utan att påverkas av hur omgivningen tycker att de borde vara utifrån vad de har mellan benen. Att ge hundra möjligheter istället för en. Att få vara precis den en är utan begränsningar, att ha kontakt med alla sina känslor och få vara en fullvärdig människa, komplett till skillnad från avstängd. Det är iaf mitt mål, sen är det svårt att undvika att Arvid blir påverkad både av oss och av omgivningen. Men jag ska iaf göra så gott jag kan.