Jag knåpade ihop mål ändå 2016 och nu är det dags att kolla vad som blev av dem.

M​ina mål är ödmjuka i år, jag vill vara där för mitt barn, min sambo och för mina hundar. Samtidigt vill jag naturligtvis göra ett bra jobb på lst. Att hålla alla bollar i luften utan att tappa bort mig själv är en konst men genom att leva i nuet hoppas jag att livet inte bara levs utan även avnjuts likt ett dyrt glas rödvin en sommarkväll. Jag vill inte rusa genom livet med en för hög puls. Jag vill borra in mina fingrar i len päls, gosa med den mjuka pälsen bakom öronen, vila i en omfamning av den jag älskar och låta fingret smeka mitt barns knubbiga arm. Jag vill ha tid till att sjunga, att leka, att kramas och att lyssna. Att vila i stunden och att ha tid att älska.

Jag älskar mitt mål som jag skrev 2015 såpass att jag vill ha det som livsmål. Att ha balans i livet, att hinna leva! Har jag då uppfyllt det? Ja hyfsat tycker jag. Genom att jobba deltid hinner jag med livet och jobbet! Och även att jag inte tränat eller tävlat agility i år har frigjort enormt mycket tid. Nu hinner jag läsa 10 böcker med Arvid i knät, hinner gräva i sandlådan i 30 minuter, hinner mer. Sen finns det kanske alltid förbättringspotential. När känner en någonsin att är i fas på alla plan? Tyvärr är det nog en rätt ovanlig känsla.

Hundarna ska få långa promenader och mycket gos. Vad gäller träning så vill jag hitta glädjen i hundträningen igen, både i vallningen och i agilityn. Jag vill vilja göra några starter i år på en lagom nivå så att jag inte känner att jag prioriterar bort familjen för mycket. Jag vill träna så pass mycket vallning att jag vågar mig ut på tävlingsbanorna igen. Det var visst 2010 jag tävlade vallning senast, på tiden då ju!

Nope, inget tävlande alls. Däremot lite träningsglädje och nytändning i vallningen 🙂

Troll: Gullgubbetrollets mål är att fortsätta vara pigg, glad och att hänga med på promenader.

Troll var pigg, glad och kunde hänga med fram tills senhösten. Sen gick det utför och Troll fick somna in i min famn på Luciadagen.. 

Monster: Att vi ska hitta tävlingsglädjen ihop igen. Jag tycker det är så roligt att träna med Monster men bristen på resultat genom åren har tyvärr fått mig att tappa lusten. Jag vill tycka att det är roligt igen att tävla och träna, vill sluta jämföra mig med andra som är bättre än mig utan att gå in och köra järnet med mitt Monster utan att deppa ihop vid disk. I vallningen vill jag att vi börjar samarbeta på riktigt och kommer ut på tävlingsbanorna. 

Monster fick pensioneras från agilityn pga artros i tårna. Men i vallningen har det gått framåt! Låsningarna är borta och tempot är bättre. Tävling blev det inte och kommer inte att bli heller eftersom Monster numera är pensionerad från tävling. 

Yeti: Jag önskar och hoppas att Yeti är så fräsch att vi äntligen kan påbörja träning på allvar och jag skulle älska om han håller såpass att vi lyckas få till ett VP. Att jobba med hundmötena och höra av mig till granndamerna och föreslå att vi ska gå ihop för att se om han kan tagga ner lite.

Vi har tränat en hel del och Yeti har utvecklats massor! Vi gjorde inget VP i år men vi är på gång! Yeti har funkat okej fysiskt i år men just nu är han stelare och behöver nog mer behandling. Han kommer nog aldrig klara att vara en heltids arbetshund men kan han vara en aktiv sällskapshund som kan tävla lite i vallning så är jag nöjd.

Vi har inte gått någon promenad med grannen även om vi pratat om det. Någon dag ska det nog bli av, men jag har goda förhoppningar om att hundmötena kommer fungera bättre när inte Troll är med.