Idag skulle min mormor fyllt 97 år. 

Jag saknar henne så ofta, så ofta. Hon var så närvarande i mitt liv när jag var liten. En stor varm famn som alltid var öppen, som alltid hade tid. Jag fick närhet och kärlek av henne. När mormor och morfar sov över hos oss kröp jag alltid ner hos henne på morgnarna och vi småpratade och mös tills resten av huset vaknade.
Jag önskar så mycket att jag fått lära känna henne som vuxen också, men hon fick alzheimers när jag var tonåring. Men i minnet är hon som när jag var liten. En varm person med många åsikter som verkligen älskade sina barnbarn.

Mormor, du fattas mig ❤❤