Denna helg har varit minst sagt fartfylld i Linköping. Inte nog med melodifestivalen utan även barnkanalen var här med draken från Bolibompa. Vi åkte in till stan igår och tittade men det var inte många minuter draken var ute. Arvid fick iaf se draken två gånger eftersom vi råkade gå förbi även den sista föreställningen. Det var kul men kanske inte fantastiskt. Väldigt mycket folk som alla hade sina ungar på axlarna så det var en hög mur framför scenen och draken var ute kanske fem minuter.

Idag åkte vi istället till biblioteket på en aktivitet med Babblarna. Vi träffade familjen Froom där och Arvid roade sig kungligt i 2,5 timme med att utforska biblioteket från källare till tak. Jag hade inte en aning om att det fanns rustningar och gamla svärd i källaren men nu vet jag det Arvid har också gjort en kungakrona i papper, lyssnat på sagor om Babblarna och ätit kex och druckit Festis i ett av tornet i slottet som finns på barnavdelningen. På det hela taget hade vi en rolig dag

Sen somnade han i bilen på vägen hem och sov sen på Pascal i soffan alldeles för länge. Det slog mig hur mycket jag kommer sakna att gosa med Arvid eller ha honom sovande på mig när han blir för stor för sånt. Jag tycker småbarnsåren är fantastiska, det är underbart att ha den lilla individ nära! Hur han upptäcker sin egen vilja och personlighet och hur han uttrycker sina känslor. Jag är så otroligt tacksam för denna härliga gosiga unge. Jag älskar honom så att inga ord räcker till och kanske stärks den känslan ännu mer för att jag vet att det inte är självklart att få barn? Det är inte alls givet att få små barnarmar lindade runt halsen och en blöt puss på munnen. Att få amma, att ha en liten kropp nära nära. Att få bära en bebis i magen och känna hicka och sparkar. Nej jag är otroligt tacksam att vi har fått vår unge, den finaste jag någonsin kunnat tänka mig 💜💓💜