Månadsarkiv: mars 2017

Lite ångest nu.. 

Min fina mormor som verkligen kunde konsten att kramas!

Jag fick massor av respons på facebook på gårdagens inlägg. Många fina inlägg som gjorde mig väldigt glad att läsa. Tack ❤ 
Men jag kände att jag nog behövde förklara ett par saker eftersom många inte vet hur det gick till och när. Jag läste inlägget igen idag och insåg att det var lätt att läsa det som att mamma övergav mig när jag var liten. Så var det inte alls. Mamma var en otroligt närvarande mamma fysiskt när jag var liten. Hon var hemmafru och vi fick allt vad vi behövde och mer därtill, vi var hela, rena, fick husdjur, hästar och en massa frihet att göra nästan vad vi ville när vi växte upp. Hon gjorde sitt bästa och försökte otroligt mycket att göra så mycket hon kunde för oss och stå upp för oss i alla lägen.

Jag hann att bli vuxen innan allting förändrades. Jag vill inte gå in på exakt vad som hände, men jag vill vara tydlig med att jag var 25-26 år när hon började höra av sig med allt glesare mellanrum. Vi gjorde ett försök att bygga upp en relation, ett försök som slutade i katastrof och med en fullständig brytning hösten 2011. Sedan dess har vi inte hörts av alls. Det var mitt val att bryta, men hennes handlande gav mig inte ett enda bra alternativ. Sedan dess är det status quo. 

Det finns såklart tusen detaljer och omständigheter som jag inte vill berätta eftersom det berör fler personer än mig. Men läget är låst och här står vi nu, 5,5 år senare och vi har flyttat till hus och fått en helt fantastisk unge som aldrig träffat sin mormor. Livet är komplicerat ibland och lämnar oss i återvändsgränder som inte går att ta sig ur. Detta är en sådan situation där ord bara sårar och inget längre helar utan bara söndrar. 

Oftast känns det helt okej, det blir liksom vardag det med. Men andra gånger känns det bara så otroligt ledsamt. Och ibland kanske man får tillåta sig att må dåligt över att en relation går åt skogen och bara vara lite ledsen ett tag ❤

Depp idag

Jag, kanske 9 år gammal, med geten Fia

Internationella kvinnodagen, min pappas födelsedag och en dag när jag mot förmodan tänkt en massa på min mamma. Jag läste igenom några gamla mail, men det var dumt. Jag blir bara så ledsen. Ledsen för att hon gång på gång valde bort mig under många år när jag blivit vuxen. Ledsen för att hon tyckte jag slukade energi och var en negativ person året efter min bilolycka när jag hade svåra smärtor och gick på tunga värktabletter. Ledsen för att hon skrev att vi måste vara ärliga och sanna mot varandra samtidigt som hon ljög för mig. Ledsen för att hon inte vill vara min mamma. Ledsen för att Arvid aldrig kommer träffa sin mormor. 

När slutar en sakna en mamma som valt bort en? 

En riktig Arvid-helg

Denna helg har varit minst sagt fartfylld i Linköping. Inte nog med melodifestivalen utan även barnkanalen var här med draken från Bolibompa. Vi åkte in till stan igår och tittade men det var inte många minuter draken var ute. Arvid fick iaf se draken två gånger eftersom vi råkade gå förbi även den sista föreställningen. Det var kul men kanske inte fantastiskt. Väldigt mycket folk som alla hade sina ungar på axlarna så det var en hög mur framför scenen och draken var ute kanske fem minuter.

Idag åkte vi istället till biblioteket på en aktivitet med Babblarna. Vi träffade familjen Froom där och Arvid roade sig kungligt i 2,5 timme med att utforska biblioteket från källare till tak. Jag hade inte en aning om att det fanns rustningar och gamla svärd i källaren men nu vet jag det :mrgreen: Arvid har också gjort en kungakrona i papper, lyssnat på sagor om Babblarna och ätit kex och druckit Festis i ett av tornet i slottet som finns på barnavdelningen. På det hela taget hade vi en rolig dag :mrgreen:

Sen somnade han i bilen på vägen hem och sov sen på Pascal i soffan alldeles för länge. Det slog mig hur mycket jag kommer sakna att gosa med Arvid eller ha honom sovande på mig när han blir för stor för sånt. Jag tycker småbarnsåren är fantastiska, det är underbart att ha den lilla individ nära! Hur han upptäcker sin egen vilja och personlighet och hur han uttrycker sina känslor. Jag är så otroligt tacksam för denna härliga gosiga unge. Jag älskar honom så att inga ord räcker till och kanske stärks den känslan ännu mer för att jag vet att det inte är självklart att få barn? Det är inte alls givet att få små barnarmar lindade runt halsen och en blöt puss på munnen. Att få amma, att ha en liten kropp nära nära. Att få bära en bebis i magen och känna hicka och sparkar. Nej jag är otroligt tacksam att vi har fått vår unge, den finaste jag någonsin kunnat tänka mig 💜💓💜

Hur är stämningen i flocken? 

Troll har varit borta i snart tre månader (herregud vad tiden går fort!) och hur har Monster och Yeti tagit det? Troll var ju lite bossig och kontrollerande mot de andra och kunde vara elak mot framför allt Monster. En stor skillnad är att killarna har blivit så busiga! De leker massor med varandra nu. Tar en pinne och leker dragkamp eller bara springer med den i munnen båda två. Dessutom är de mer harmoniska när vi går ut, Troll studsade runt och skällde och gnällde och hetsade vid dörren. Jag har många gånger försökt få lite styr på passagen från hallen och ut men misslyckats varenda gång. Men nu kan de stå kvar inne och gå ut en i taget när jag säger namnet. När de kommer ut rusar de inte helt galet utan springer mer behärskat. Det har gjort att jag sällan kopplar dem när vi bara ska ut på en kortis. 

Det funkar jättebra att ha hundarna i hundgården på dagarna. Yeti ligger oftast på divanen inne och Monster ligger i en av kojorna ute. Jag är riktigt nöjd med kojorna förresten, det är tre pallkragar med brädor från vårt gamla balkonggolv som upphöjt golv och framsida. Sen brädor och takpapp så det är vattentätt. Inuti har jag satt frigolit på väggarna som isolering och halm på golvet.

Det är en koja som inte är uppvärmd men som skyddar mot regn och vind och är ett bra komplement om någon hund inte vill gå in i hundhuset. Mina fina grannar brukar ta ut dem på lunchen en sväng och jag spionerar på dem (hundarna, inte grannarna 😀😀) med hundhuskameran så jag ser med egna ögon att de verkar rätt nöjda i sitt hus och hundgård 😀